Den Humana humanismen vill återupprätta medmänsklighet

Föreningen Humanism och Kunskap har bildats för att återta och återupprätta humanismen.

Vi måste först klargöra att det ateistiska Förbundet Humanisterna är en i grunden felaktig benämning och det förbundet borde heta Ateisterna. Deras systerorganisation benämner sig Vetenskap och Folkbildning vilket också är förvillande då de är en opinionsbildande förening för en ytterst begränsad del av vetenskapen.

När nu det ateistiska förbundet Humanisterna i SvD försöker försvara sig med att ytterligare förvilla samhället med vilseledande uppgifter blir det angeläget att korrigera några av dessa rena rökridåer.

De kallades tidigt av sina egna avhoppare för antihumanister och pseudoskeptiker.

En av initiativtagarna till skeptikerrörelsen, professor Truzzi, reagerade på den intolerans och fördomsfullhet som präglade dem. Deras förföljelse av oliktänkande gick så långt att de hotade människors liv och karriärer. Denna verksamhet har förvärrats med internets möjligheter att förstöra folks rykte.

Ett öppet demokratisk samhälle kännetecknas av en dialog ansikte mot ansikte. Antihumanisterna uppträder ofta ansiktslöst, anonymt och i hordliknande angrepp. De har infiltrerat samhällets viktigaste pelare och vittrar inifrån sönder fundamentet för mänskliga rättigheter och en mänsklig värld.

Det är obestridligt att ursprunget är en marxistiskt influerad ideologi med en hård Nyateism som vill utrota alla religioner. I detta ursprung finns också eugeniken, rasbiologin som ligger till grund för rashygien som i sin tur ligger till grund för nazismen. Man kan hävda att rörelsens initiativtagare aldrig tog det steget. Men visst fanns just dessa värderingar med i bilden. Det vi kan fastställa är att Julian Huxley ansåg att samhällets lägre klasser, som inte förmådde klara sig ekonomiskt, skulle steriliseras. Barnrika familjer skulle inte få medicinsk vård så kunde istället det naturliga urvalet rensa bort de svaga. (Eugenics in evolutionary perspective, Julian Huxley, 1962).

Kan vi föreställa oss något mer antihumanistiskt?

Visst ateisterna kan idag försvara sig med att de inte har sådana värderingar. Men det förändrar inte ursprunget. I detta ingår att de medvetet kapade humanismen för att kunna föra fram sitt antihumanistiska budskap.

Chefsideologen Paul Kurtz alla olika Manifest visar hur transformationen gått till sedan man förvandlade ursprungsdokumentet, Humanist Manifesto från 1933. Då var sekulär humanist både troende och vetenskapsman. Idag är man renodlad ateist. Då accepterades alla akademier och forskningsvägar till vetenskap. Idag accepteras bara en konservativ form av naturalism. Man kallar sig rationella på det sunda förnuftets bastion. Verkligheten uppvisar en mästare i att förvilla. Man anser sig vara skeptiker som ifrågasätter. Verkligheten uppvisar ett undertryckande av kritiskt tänkande.

Antihumanisternas mål är att alla ska acceptera och lyda deras enda sanna bild av verkligheten. De vill alltså förestå den enda giltiga globala religionen.

Den humana humanismen tillerkänner människan rätten att tycka tänka tro i enlighet med sin egen övertygelse. Den humana humanismen tillstår andlighet och även möjligheten till en själ liksom man accepterar en ateistisk tro. Därmed är inte den humana humanismen en religion utan en ideologi som står över såväl politik som religion.

Den humana humanismen grundar sig på medmänsklighet, vilja att förstå världen i alla dess aspekter och en önskan om internationellt utbyte på alla plan. Denna humanism ledde fram till mänskliga rättigheter, demokrati och internationella organisationer för förening av resurser och hjälpinsatser. Den internationella (Ateist-)Humanistunionen försöker med fagra ord och infiltration också kapa medmänsklighetens organisationer som WHO för att kunna släppa lös läkemedelsindustrins version av det mentalt och kroppsligt vaccinerade samhället.

Börje Peratt

Pseudoskepticismens återuppståndelse

Pseudoskepticismens felslut kännetecknar dem som gärna vill kalla sig skeptiker men som i många fall visar sig vara pseudiker.

Återkommer till en del av kommentarerna på artikeln i Svd Fullt möjligt förena tro och vetenskap.

”Respekt återkommer hela tiden. För mig är det så att jag absolut ska respektera allas rätt att ha en specifik åsikt, men jag behöver inte respektera själva åsiktens innehåll. Jag kan inte tycka något annat än att tron att människor uppstår från de döda är tokig. Om min respekt skulle sträcka sig längre än rätten att ha denna besynnerliga åsikt skulle jag ju behöva säga att det är en vettig åsikt, och det kan jag inte. Jag tror det är där skon klämmer, de troende vill inte bara att man ska respektera deras rätt att ha en viss åsikt, utan respekten ska även innebära att man tycker innehåller är vettigt, och helst sant och bra. ” (Sirius 13)

Naturligtvis åsyftas här Jesus uppståndelse. Den är återgiven i bibeln och kan avfärdas som en anekdot. Men återstår andra uppståndelser från människor som förklarats hjärndöda och döda. Ett känt fall är Lydia Paillard som vaknade upp efter att ha förklarats död av läkare på Nord Polyclinic Bordeaux, Frankrike. Den 60-åriga kvinnan förlorade medvetandet inför en cellgiftsbehandling, och förklarades av läkarna vara ”absolut kliniskt död”. 14 timmar senare vaknade hon upp, efter att hennes söner vägrat tillåta att den livsuppehållande apparaturen stängdes av.
”Ett mirakel”, konstaterade chefsläkaren på universitetssjukhuset där kvinnan vårdades. (France’s Sud Ouest 2010-10-21)

En annan längre kommentar från Jim Lindgren är möjligen representativ för en allmän pesudoskepticism.

”Hur mycket avsaknad av bevis behövs innan man kan säga att ett påstående inte är sant?

Redigerar bort en text om hustomtar

Om jag säger till dig att det inte finns spöken så är inte det en ”tro” eller en ”religion”. Jag vet att att det inte finns spöken.

Jims tvärsäkerhet är pseudoskepticismen i ett nötskal.

Professor Marcello Truzzi som var med och skapade skeptikerrörelsen tog avstånd från organisationen. Han fann att den bestod av falska skeptiker som inte var intresserade av att undersöka sanningen och han myntade pseudoskepticism om denna i grunden ovetenskapliga attityd. Forskningen på det mediala har uppvisat så många exempel på möten med andra sida genom exempelvis Nära döden upplevelser NDU, att dessa sedan länge bevisar något som Jim avfärdar.

Om man hävdar att ateister är troende i samma mening som en religiös person tror på gud, vad kan vi då säga att vi vet? Ingenting. I så fall är allt troende och det finns inget vetande.
Att det inte skulle finnas något vetande är naturligtvis helt orimligt.

Pseudoskepticism använder gärna cirkelresonemang som är en typ av felaktig logisk argumentation av typen ”Om A så B, och om B så A. Alltså A och B”. Hänger man inte med här blir man förvirrad vilket också är pseudikerns syfte. Förvilla. Men en sak har Jim rätt i och det är att ateisten vet inte men hävdar med säkerhet att man vet, att det inte finns någon gud. Denna säkerhet är också uttryck för pseudoskepticism.

Det finns ingenting som tyder på att det finns en högre makt som påverkar skeenden i våra liv, på jorden eller i universum. Åtminstone inte sedan universum skapades. Det finns inte ett enda bevis.
Låt oss anta att en Gud startade allting vid Big Bang och sedan lät saker och ting hända efter noga uttänkt plan, typ ”Gud har gjort så att varje försök att bevisa hans existens kommer att misslyckas”. Hur troligt är detta? Vad är det för en fantastisk varelse som hittar på universum och allt som finns i det och sedan skiter i det?

Jims felslut grundar sig i trosuppfattningar om vad gud är. Han uppvisar förvisso en ganska stor okunnighet i ämnet men jag tro den är vanlig. Jag refererar här till inledningen av min bok Succébo som kom ut 2011.

Den här boken handlar inte om Gud eller gudstro men frågan om andlighet behöver dryftas då den är en betydande del av våra liv. Hinduismens filosofiska grund vilar på om inte ett ifrågasättande så åtminstone en öppenhet för att vi inte vet vem eller vad Gud är (Vedaskrifterna 1500 f. Kr). Denna osäkerhet erbjuder oss att tro på vad och vem vi vill, även ateism.
”Vem kan verkligen veta? Vem vill här påstå det? Varav skapades det? Varav är denna skapelse? Gudarna kom efteråt, då detta universum skapades. Vem kan då veta varav det har uppstått? Kanske formade den sig själv, kanske gjorde den det inte. Detta något som ser ned på den. I den högsta himmelen, endast han kan veta. Eller vet han kanske inte.” (Veda sång) (Slut citat ur Succébo)

Jim fortsätter:
Jag väljer att inte tro att det finns en sådan varelse eller ”högre makt” och jag kallar mig ateist. 

De som inte håller med mig tror i bästa fall på att Gud skapade världen och sedan lämnade det för sitt öde och i värsta fall på att Gud hela tiden påverkar saker som händer i universum, oavsett vilket så saknas bevis.
Jag säger att jag vet att något som vi människor hittat på inte finns, på grund av att bevis saknas. Troende säger att de tror på något som inte kan bevisas.

Även här hemfaller Jim åt beviskrav som ligger utanför hans horisont. Han har inte förstått att även ateismen är en tro som inte går att bevisa.

Jag vill dock pröva att undersöka om gud kan vara metafor för skapandet som sådant. Och detta skapande finns i minsta lilla kryp. Jag håller med Jim att jag tror inte på en övergripande makt som bestämmer. Detta skulle i så fall vara ogudomligt och ett inkräktande på den fria viljan och kreativiteten.

Jag tillämpar samma kriterier för att jag skall bli övertygad om att någonting finns vare sig det gäller tomtar, spöken eller gudar. Det betyder att jag ser på personer som påstår att Gud finns med samma skepsis som en jag ser på en person som påstår att spöken finns. Om detta gör mig ”aggressiv” och ”nedlåtande” och till en ”nyateist” (vad det nu är för något, har aldrig hört det förut), så visst, jag bjuder på det.

Nyateist är detsamma som pseudoskeptikern som är så självsäker att en besserwisser skulle känna sig avundsjuk. Här avfärdas alla slags mediala företeelser utan kunskap om olikheterna i dess fenomen.

Börje Peratt

Pseudikerns kännetecken

Pseudiker är en förkortning av pseudoskepticism ett ord myntat av professor Marcello Truzzi för den skeptikerrörelse han varit med och startat. I Sverige gör Vetenskap och Folkbildning tillsammans med Förbundet Humanisterna anspråk på det som kallas pseudikerrörelse.

Under 1976 års kongress för American Humanist Association instiftade professorerna Paul Kurtz och Marcello Truzzi skeptikerrörelsen numera förkortat till CSI.
Inom några år efter grundandet tog Truzzi avstånd från organisationen, eftersom han ansåg att den bestod av falska skeptiker som inte var intresserade av att undersöka sanningen. Fördomar och förutfattade meningar låg i vägen för utforskande av verkligheten.

Pseudikerrörelsen är frekvent närvarande och besätter många forum på nätet där näthuliganismen frodas. Naturligtvis äger man VoF forumet men även skepticism på IFokus.

Pseudikern kännetecknas av kommentarer som är nedsättande och raljerande. Denna mentala profil gör det svårt, om inte omöjligt, till en förnuftig dialog. Man uttalar sig (utan fakta) tvärsäkert om de förhållande man diskuterar.

Märk väl som forskare vet jag inte och kan inte med säkerhet fastställa existens eller ickeexistens av flera fenomen förrän dessa kan valideras. Bergsgorillan var länge ett fabeldjur och ”påhitt” av infödingarna tills vita människor ”upptäckte” och fotograferade den. Då blev det verkligt.
Att en grupp människor känt till dem, levt med dem och berättat om dem räknades inte.

Nedan följer några exempel på pseudovetenskapliga besserwissercitat i kommentarer från min senaste artikel på SvD.
Nu rubrikändrad till: Fullt möjligt förena tro och vetenskap

”Absolut vetskap utesluter tro. Det är visserligen möjligt att tro om sådant som ännu inte klarlagts, men i samma ögonblick som verkligheten klarläggs är det inte längre rationellt eller logiskt hållbart att betrakta en felaktig och motbevisad tro som en tänkbar sanning. Vetenskap och tro kan därför inte kombineras.” (Lionel Hutz)

- Jovisst omfattar vetenskap tro. Naturvetenskapens teoribildningar startar med hypoteser som är antagande om verkligheten. Tro är just antaganden. Denna tro kan sedan valideras; bekräftas som sann, eller falsifieras; avfärdas som osann, eller inte tillräckligt bevisad. Den motbevisade tro som Hutz antyder om, på vilket sätt är denna tro motbevisad? Formuleringen är ägnad att förvirra och skapa osäkerhet. Kännetecknet för pseudikern som de facto inte har en aning men påstår sig veta.

”Om gud existerar så måste det gå att visa på något sätt. Gud måste väl i så fall på något sätt påverka vår verkliga värld, hur skulle någon annars kunna (felstavat/korrigerat )känna till guds existens? Och om gud kan påvisas – bevisas, frågas ut, eller vad du vill, så blir det vetenskap.
Den enda skillnaden mellan vetenskap och troende är att troe(nde) är övertygade utan att vilja ha bevis.” (Tomas Nilsson)

- Det finns de som anser sig ha gjort det som Tomas efterfrågar. Mängden sådan litteratur kräver studier och efterforskning. Denna akademiska vetenskap är etablerad och har inte alltid med troende att göra, snarare tvivel och vetenskaplig skepticism. Tomas naiva fördom om ”övertygade troende” vittnar om en grov okunnighet som kännetecknar pseudikern.

”Religion är att vägra lyssna på argument – att hävda att sådana är ointressanta för att man redan känner till ‘sanningen’.” (Tomas Nilsson igen)

- Denna mening är applicerbar både på talibaner och pseudiker. Att slå varandra i huvudet med att jag har rätt: Gud finns inte, eller jag har rätt Gud Finns är båda dagisnivå. Den enda som vet är om någon faktiskt har träffat Gud (eller upplevt sig göra det). Ateisten som förnekar Gud hävdar sin tro som sann (dock är denna ”sanning” omöjlig att bevisa).

Olika trosriktningar samlas då och då för att diskutera sina upplevelser, problematiker och forskning. Just nu pågår ett sådant möte i Sverige på initiativ av en muslimsk inriktning där representanter från alla möjliga håll träffas. Sådan dialog vore omöjlig om det bara var besserwissrar, med patent på sanningen, där.

Jag har här bara snuddat vid mängden pseudovetenskapliga inlägg och kanske återkommer jag till dem.

Börje Peratt

Börje Peratt: Näthuliganismen missbrukar yttrandefriheten

Näthuliganismen är ett nytt begrepp och ofta är den förenad med en ansiktslös anonymitet. Här frodas människans lägsta egenskaper och tack vare googles gränslöshet blir effekten på denna huliganism förstärkt.

Fördelen med anonymitet är visserligen att erbjuda människor möjligheten att utforska och möta andra utan att avslöja sin person. Risken är å andra sidan att anonymiteten lockar fram det fega och ynkliga. Ja, till och med psykopatprofilen som uppvisar total avsaknad av respekt för andra får näst intill full frihet. När forumen på nätet fungerar visas hänsyn genom att den som inte sköter sig modereras bort eller  stängs av.

Men de hämndlystna psykopaterna som hindras från sin ”yttrandefrihet” registrerar då istället anonyma bloggar där de kan få utlopp för sin huliganmentalitet.

Läs mer

---

Relaterat

DN: I tystnaden vilar förnekelsen av orättvisorna

Börje Peratt – en kort biografi

Börje Peratt (1949–) är en svensk producent, författare, regissör och journalist. Karriären inleddes på Sveriges Radio och därefter Sveriges Television. Börje Peratt startade eget bolag och har gjort flera dokumentärer och TV-serier. Han har också producerat musikal, långfilm och även publicerat böcker inom psykologiska teman. Ett livsmål har varit filmprojektet Trägudars land som är baserat på Jan Fridegårds böcker. Filmprojektet ”Bella och Real” (2001-2010) handlar om en bortlovad kvinna och hederskulturer.

Börje Peratt var en av grundarna bakom föreningen Humanism och Kunskap som bildades den 11 december 2011.