Den humana humanismen

Efter att under ett år ha granskat det som kallas antihumanismen vill jag nu återgå till mitt ursprungliga spår som är att utveckla de goda egenskaperna hos människan. Jag ångrar inte djupdykningen in i detta. Har sett debatten som nödvändig för att förstå och belysa ämnet.

Hjärnforskning visar att framgång och positiva upplevelser ger nya spår i hjärnan och utvecklar kompetensen.

Frågan är om detta gäller även vid strider. Det tycks som att de bästa stridspiloterna, schackspelarna och kirurgerna som kämpar för människors överlevnad utvecklar den högsta intuitiva kompetensen. De välutbildade, vältränade och skickliga utvecklar ofta också ofta ett inkännande som tar sig förbi logiken och ger omedelbar upplevelse av vad som behövs.

De bästa specialisterna lämnar reglerna och de intränade momenten för att finna nya lösningar som kan prövas i akuta lägen. Plötsliga intuitiva ingivelser kan visa sig vara räddningen.

Den som inte har kunskap eller förståelse för dessa förutsättningar för extraordinär skicklighet kan få för sig att det handlar om något annat än en fullt logisk effekt av att blixtsnabbt avläsa sammanhang och ha förmågan att både hantera intrycken och göra något av dem.

I forskning inom dessa förmågor finns olika nivåer och uppslag som vetenskapen kan studera. Det kan syfta till att förstå medvetandets uppkomst och utveckling. Ska sådan forskning då hindras av rädsla för det okända eller rädsla för repressalier för att man forskar på tabubelagda ämnen?

Bromsklossar

Under en ganska lång tid före jag upptäckte konflikten med organiserade bromsklossar har det således pågått en ideologisk strid mellan humanism och nyateism. Inte mellan religion och ateism utan för rätten att tänkta, tycka, tro och leva i enlighet med sin vilja och övertygelse.

Personligen hävdar jag varken religiös övertygelse eller någon fundamental tro. Men oavsett om Gud finns eller inte så har livet givit alla dessa möjligheter, kreativiteten och valfriheten. Antagandet om en enda sanning och en enda väg är då mot livets ambition.

I det humana ligger fantasin, utprövandet och gränslösheten. Det som gör att barnet utforskar världen och vetenskapsmannen att pröva hypoteser allt längre ut på den yttersta grenen.

Den humana humanismen bildar ett slags sammanhållande kitt för den kultur där den verkar. Respekt och förståelse genererar ett samförstånd som stärker och ger hopp. Den positiva delen av detta är således en moral som förmedlar medmänsklighet och försoning, som bygger upp människan, ger karaktär, stadga och mognad. Bejakar nyfikenheten och modet att pröva.

En human humanism sitter inte still och låter dogmatismen ta över.

Därför kommer jag inte helt att sluta granska det jag finner omöjligt att blunda för. Dock är ambitionen att åter fokusera på lusten, glädjen och skapandet.  Åter till om medvetandets uppkomst.

Börje Peratt

Humanism och Kunskap på Vetapedia
Humanism på Vetapedia
Humanism och vetenskap i nytt sken

Annonser

En reaktion på ”Den humana humanismen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s