Vårda sitt språk

Språket är en viktig del av vår kommunikation om än inte all, mimik, röst och betoning är ju också avgörande för hur orden uppfattas. Därför blir nätdialogen en upplevelse hos läsaren som kan vara helt annorlunda än avsändarens intention.

I spåren av näthatsdebatten har möjligen medvetenheten ökat om språket och kommentarernas utformning och innehåll. Jag säger möjligen därför att en ingrodd ovana sitter i. Hos yngre människor syns dessutom en trist påverkan från filmens värld där svordomar och könsord hoppar ur munnen lättare än en spottloska.

De flesta lite äldre har vuxit upp med insikten om att ”fula” uttryck används i brist på förmåga och ett otillräckligt ordförråd. Oförmåga att formulera sig ger ett ociviliserat och näst intill ointelligent intryck. Ibland utgör det bevis för okunnighet.

Men detta är en sanning med modifikation. Språklig degenerering finns i alla generationer. I ett visst sammanhang kan man nästan betrakta det som en kulturell igenkänning.

Sandlådan
Vi har också de som förenar djup okunskap med brist på argument och en ambition att förhäva sig. De försöker ta andras ord och argument och kasta tillbaka dem utan att alltid förstå innebörden. Då blir det sandlådenivå. Istället för en dialog av lärande och utbyte får vi en manifesterad underlägsenhet som via arrogans försöker mörka sin oförmåga. Men orden finns ju kvar och blir som runstenar över eget tillkortakommande. Detta blir särskilt tydligt då någon ogillar olika perspektiv och anser sin egen värld av fördomar vara den enda rätta.

En dialog bör ha till avsikt att klargöra terminologi och fakta så att alla vinner på en kunskapsutveckling.

Jag har diskuterat detta i flera böcker (Coacha Unga med Livskompassen) och artiklar (Försök Igen)

Chopra tar i ”7 andliga lagar” upp individens behov av att alltid ha rätt och menar att man istället ska eftersträva en frihet från detta behov. Han kallar det ”Försvarsfrihet”.

”Försvarsfrihet betyder att medvetandet är förankrat i en frihet från att försvara din situation. Det innebär att släppa behovet av att övertyga eller överbevisa andra om sin ståndpunkt. Om vi iakttar människor runt omkring finner vi att några av oss ägnar mycket kraft och tid åt att försvara tro och synpunkter. Att släppa behovet av att försvara sin uppfattning kommer, när man avstår från detta, att ge tillgång till mer glädje och energi. Ingen behöver rättfärdiga sig.
Försök att bara förklara vad du vill, önskar och drömmer och din avsikt med det. Då kan du komma att uppleva fullkomning, njutning, frihet och självständighet.” (Chopra)

Tyvärr låser sig dialogen ibland av missförstånd men också av ett onödigt vulgärt språk som kanske inte har till avsikt att såra men som tolkas nedlåtande. Skribenten har ett stort ansvar för sina formuleringar. Det är som ishockey, man har ansvar för sin klubba.

Den sociala mentala avgasen
Det är väl okej med ett ”fult språk” om det inte vore för att det riktade sig mot andra. Kraftuttryck och smädelser begränsar samvaron och sätter lock på lyssnande och inkännande. Ett kränkande språk förpestar den sociala miljön och blir som en illaluktande pyrande mental avgas.

Till slut trubbar mängden glåpord och kraftuttryck av så mycket att de blir en naturlig del av kommunikationen. En närstående person som inte pratade svenska hamnade i ett idrottslag och efter ett halvår var vokabulären full av svärord. De ingick som vardagliga uttryck.

Jag själv, tidigt utflugen, hamnade i jobbsammanhang där tilltalet och bedömningen av jobbuppgifterna präglades av invektiv. För att kunna skydda sig mot påverkan måste man vara medveten om dess effekt även på sinnet. Ändå indoktrinerades jag och sådana ord undslapp också mig i tid och otid. Därför måste jag verkligen uppmärksamma mig själv och hålla igen dem och med tiden blev de alltmer sällsynta.

Nolltolerans
När jag hamnat på forum där språket inte håller en acceptabel nivå försöker jag påtala det. Ibland ger det effekt ibland inte. Hos en del ingår dessa smädelser i arsenalen för att besegra en motståndare. Men en dialog måste ha högre syften än så. Det handlar om att dela med sig av erfarenheter och synpunkter.
Klarar man inte det utan glåpord och personangrepp så menar jag att det är ganska värdelöst att fortsätta. Sådana forum och kontakter får inte många chanser av mig.

Ska man göra något åt näthat och den primitiva forumdialogen måste man börja med sig själv. Moderatorer kan ha olika uppgifter. Att påpeka ett ovårdat språk är en av dem. Själv förordar jag nolltolerans.

Näthuliganismen missbrukar yttrandefriheten

Just nu har ett forum startat på Humanism & Kunskap. Det avser att hålla högt i tak, hög nivå och nolltolerans.
Börje Peratt

YRKESLÄNKAR
Börje Peratt – LinkedIn
Börje Peratt – IMDb SFI Filmdatabas
Börje Peratt – Mediedatabas

FÖRFATTARE
Börje Peratt – LIBRIS
Börje Peratt – Böcker – Bokus.com

Annonser

2 reaktioner på ”Vårda sitt språk

  1. Börje,
    Så rätt du har! Jag skulle vilja lägga till en av mina egna observationer, som baserar sig på svensk television. Varför måste programledare svära i TV? Det är inte en, två eller tre gånger, det är mer en regel än undantag. Något jag irriterade mig extra mycket på var den svenska Melodifestivalen, där den kvinnliga programledaren svor ofta, dessutom används ordet ”sjukt” i alla de möjliga och omöjliga sammanhang ”sjukt kul”, ”sjukt bra” osv. Varför? Ordet sjukt för mig innebär elände och tråkiga händelser.
    Fler som känner det så?
    Jag hoppas att det ska vända till det bättre, när orden betyder det man säger och inte en motsägelse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s