Alternativismens motsägelsefullhet

Alternativister är ett samlande namn för dem som vill tillföra andra sätt att tänka, andra metoder eller produkter, på gott och ont.

Några kan vilja påverka och förändra ett samhällssystem. Några tar det drastiska beslutet att försöka leva utanför systemet och skapa sina egna lagar för det. Andra utnyttjar det befintliga systemets svagheter.

Religionens olika rörelser uppvisar sannolikt flest exempel när det rör att leva ”utanför systemet”. Men få lyckas fullt ut man är ändå beroende av det övriga samhället. Så de lagar och regler man indoktrinerar sin grupp i blir i mångt och mycket en kamp mot omgivningens influenser och för att hålla den egna gruppens medlemmar i herrans tukt och förmaning.

Olika ideologier och filosofier har lett till olika politiska rörelser och ibland till partibildningar. Den senaste med radikalt nya idéer kan vara ”Die Grüne” som uppstod i Tyskland under 1970-talet. I Sverige ledde denna rörelse till Miljöpartiet.

Det finns försök till att omvandla andliga rörelser (religiöst obundna) till partier men det är inte nytt. Sådana ansträngningar fanns redan vid förra sekelskiftet.

När det i samhället uppstår en starkt dominerande makt som bestämmer vilken religion man får ha och vilka politiska tankar som är de enda rätta uppstår en diktatur. De människor som inte kuvas revolterar eller försöker fly. En förtryckt människa önskar inget annat än att skapa förutsättningar för frihet.

Maffia
När det gäller affärsrörelser och ekonomi är det främst maffia och kriminella organisationer som skapar sina egna lagar inom systemet. De är ju beroende av det rådande och söker kryphål för att utnyttja och pungslå det samhälle inom vilket de verkar.

Maktens attribut (kännetecken, särmärke, tillbehör)
Samtliga dessa yttringar påverkas mer eller mindre av främlingsfientlighet, rasism, patriarkatets förtryck, etnisk bakgrund och släkttillhörighet.
Det blir tydligt hur dessa omständigheter fördjupar lojalitetskrav, grupptillhörighet och identitet.

Machiavellis tankar (Fursten, 1532) har haft stor betydelse när det gäller skolningen i den manliga handlingskraften (virtù) för att gripa och behålla makten.

Lao Tse, (600 f kr) grundaren av Taoismen beskriver en diametralt motsatt filosofisk syn på makt.

Det finns många andra som filosoferat kring makt men jag håller mig till dessa två Machiavelli och Lao Tse då deras inflytande på maktens representanter varit stor. Alldeles oavsett Lao Tses starka förkunnelse hur kärlek och delad glädje ger mänsklighetens störst nytta så vinner hitintills den giriga superegoismen i Machiavellis tappning.

Det finns historielösa alternativister som förespråkar sina uppenbarelser om kärlek och jämställdhet som om det det vore nya moderna påfund. Man kan i dessa uttryck ibland se en okunnig och därmed omedveten hopblandning med Machiavellis teser om makt.

Om någon trampar in på alternativistguruns revir så skall utbölingen bekämpas med alla medel. Naturligtvis leder det till försvagning även av den egna missionen och den hemska fienden som man säger sig vilja röja undan ler i mjugg åt självdestruktionen.

Den som upplevde 1970-talets flumvänster kan vittna om hur den rörelsen förökade sig genom delning. Varje debattör framhävde sig som bättre och ”renare” kommunist än föregående talare. De inre konflikterna tog kål på rörelsen. De mest extrema blev terrorister. Jodå man skulle förändra systemet och tillät sig mord och sabotage.

Motsvarande ”besserwisser” uttryck ser vi hos en del alternativister idag. De tycks historielösa och okunniga om tidigare rörelser men har ändå ”Högre insikter” än alla andra, ”mer andliga” och en ”övergripande förståelse” som ingen annan har. Man är dock inte beredd att förklara eller dela med sig av sina exklusiva insikter. Man är helt enkelt bara bäst. Det räcker bara med att påstå att man har ”klar sikt”. Man kan säga sig vara mot etablissemanget och vägrar tro på en förändring inom systemet. Samtidigt ska man sopa undan all makt och själv ta den positionen. Detta trolleri, som till och med för barnet framstår som motsägelsefullt och rent falskspel, ska uppnås … utanför systemet … eller genom att ta över systemet. Här kanske Lao Tse tesen kan ifrågasättas.

Den som håller hårt i sitt eget synsätt får få sympatisörer. (Lao Tse)

Hitler höll hårt i sitt synsätt fick många sympatisörer och drev världen mot undergång. Han är inte den första och sannolikt inte den sista. Men åter till vår egen lilla ankdamm.

Alternativismens motsägelsefullhet framstår lika grumlig och unken som antihumanismen.

Klarar man inte av saklig diskussion utan försöker propagera för något opreciserat lutar det alltmer åt en antidemokratisk rörelse som kan sluta i auktoritär maktgalenskap. Och om detta skulle få förankring i en internationell rörelse så riskerar vi söndring. Det som antihumanisterna lyckats med. Tänk om dessa motståndare plötsligt finner en gemensam sak. Gud bevare oss.

Börje Peratt

Annonser

2 reaktioner på ”Alternativismens motsägelsefullhet

  1. ” Om någon trampar in på alternativistguruns revir så skall utbölingen bekämpas med alla medel. Naturligtvis leder det till försvagning även av den egna missionen och den hemska fienden som man säger sig vilja röja undan ler i mjugg åt självdestruktionen. ”

    Precis vad själv skulle vilja säga ! Tummen uppåt !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s