Humanism är människans ansvar

Humanism brukar definieras som medmänsklighet och empati. Hur långt denna empati sträcker sig är dock osäkert men givet människans unika förmåga att påverka i stort sett allt liv och därmed förutsättningarna för jordens överlevnad måste vi låta humanismen som mänskligt fenomen omfatta ansvar för jorden.

Vad vi menar med ansvar är respekt, hänsyn och insikt om vad manipulation av miljön kan få för betydelse.

Humanism är ett medvetandetillstånd som påkallar ett adekvat beteende och som manar till handling. Vad som är ett adekvat beteende kan alltid diskuteras och det får lätt politiska övertoner. Men det finns en avgörande källa i humanismen som när den förträngs tenderar till att förvandla människors beteende till för samhället och människorna kontraproduktiva såsom miljöförstöring och ibland rent antihumanistiska uttryck (allt från näthat till krig).

Med kontraproduktiva  menas sådana uttryck som får direkt destruktiv effekt på de människor och den miljö som berörs. Ett exempel på det är EU´s fridlysning av den kinesiska mellanskarven som visat sig vara ett skadedjur som orsakat oerhörd skada i Östersjön och i våra insjöar men som skyddas av ornitologer som inte bryr sig det minsta om vare sig övrigt fågelliv eller livet under havsytan. Framför allt struntar man fullständigt i andra människor som påverkas av de minskade fiskebestånden och den försämrade miljön. De som drabbas värst är kanske yrkesfiskarna som fått sina fiskevatten förstörda och tömda av denna mellanskarv sinensis.  Problemet är också att ornitologerna har tolkningsföreträde och miljökatastrofen skyddas av EU och Naturvårdsverket som mörkar problematiken genom att använda felaktig terminologi. Här går man i ornitologernas ledband. Skulle man tala klarspråk är det inte bara osäkert om mellanskarven kan anses ha rätt till sitt skydd den skulle betraktas som en invaderare som förökat sig på ett sätt som förstör för inhemska varelser att överleva (invasiv).

Med antihumanistiska uttryck menas här alla de beteenden som går emot våra mänskliga rättigheter som de formulerats i en mängd konventioner och inte minst av FN.

Humanismens källa skulle enkelt kunna formuleras som andlighet men detta slags medvetande är inte exklusivt mänskligt utan finns överallt i livet ner på myrstadiet. För att förstå denna bild av andlighet måste vi ju förtydliga vad vi menar.

Andlighet är livets mjukvara kan til och med ingå i det som ”programmerar” livets DNA och det som medverkar till evolution. Andlighet har dimensioner som det är svårt att sätta ord på men kan ses som källan till skapande som kan uttryckas på så många andra sätt inte minst inom musik och konst. Andlighet är också närvaro och den kan sannolikt bara upplevas i absolut närvaro.

Återigen mycket förenklat kan vi säga att andlighet är kommunikation av ansvar och samhörighet. Detta har av människan historiskt förvandlats till religioner men det finns ingen andlig mission som har rätt att avkräva åtlydnad eller dogmatisk instudering av lärosatser. Skulle det finnas en Gud så går sådan mission mot Guds intention om människan som fri varelse.

Livet föds med löftet att få följa sin egen unika livsdröm och sin egen unika önskan om att återkoppla till det gudomliga i sig själv och med universum. Detta liv om så en enkel liten blomma, handlar om att förverkliga det som det är ämnat för. Det innebär inte att blomman står utanför skapandet. Tvärtom varje liv bär inom sig möjligheten till förändring, mutation och nyskapande. För dessa liv finns inget annat så vitt jag förstår det, påtalat ansvar, endast att sprida sitt släkte och att överleva.

Vi skulle kunna utveckla dessa tidigare nämnda egenskaper såsom ansvar och samhörighet, med kärlek. Risken är då att man enbart ser till människans uttryck. Men kärleken som universell källa för allt liv, livens drivkraft och förmåga till samspel har så många fler uttryck. Om vi manar fram bilden av myrans uppdelade arbete för drottningen och för sin arts överlevnad skulle man kunna se det som ett universum i miniatyr. Denna  hierarkiska mycket specialiserade samverkansform är bara en av flera dock kan vi också se den översatt på mänskliga samhällssystem. Sådana system tenderar att bli orättvisa och inhumana. Vi får människor som lever i ett överflöd och människor som lider av hungersnöd, fattigdom och ohälsa.

Andra livsformer kan ha en mer jämställd och näst intill kollektiv samverkansform. Dessa kvaliteter i samhällen som ger mer likvärdig betydelse finns både bland djur och människor.

Förändringar påverkar samhällen och vi kan i djurriket till och med se skillnader i ledarskap ofta beroende på vilka slags individer som dominerar beteendet. I en apflock kan det vara grooming, respekt och vänlighet medan det i en annan kan vara makt, kontroll och våld som härskar.

I det förra exemplet genomsyras gruppen av kärlek och generositet i det senare av egoism och rätten till att först få tillfredsställa sina behov.

Det som särskiljer människan från alla andra liv är inte att vi medvetet påverkar miljön, det gör också djur som bävern, utan att vi har makten att medvetet förändra miljön globalt. Om detta medvetande saknar insikt, andlighet och humanismens grundvärden kan det få förödande konsekvenser såsom mellanskarvens plundring av Nordens vatten. En ryggradslös myndighet går i ledband och fördjupar katastrofen.

Börje Peratt ( V, W , L )

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s