Ondskan ett sandkorn i öknen?

Godhet, kärlek, Empati och respekt för livet präglar en överväldigande majoritet av mänskligheten.

Med Eben Alexanders ord; ondskan är som ett sandkorn i en öken, så varför låta den styra. Jo det räcker med ett rötägg eller några få som leker skarprättare för att det ska drabba oss alla. Och det som nu pågår i Mellanöstern känns inte som ett sandkorn snarare en djävulsk sandstorm.

När vi ser någon fara illa så mår de flesta något sånär normalt funtade illa.

”Vi kan inte hjälpa alla men alla kan hjälpa någon” heter det.

Ja det känns som en floskel när man tänker på alla lidande flyktingar som kämpar för sina liv i ranka flyktingbåtar.

Flyktingströmmar tvingar hela familjer ut på en osäker vandring och Medelhavet har nu blivit ett hopp att nå en bättre värld. Hellre riskera livet än stanna kvar i hopplösheten. Här gör det svenska kustbevakningsfartyget Poseidon en insats. (LÄNK) Jo Poseidon har fortsatt rädda flyktingar men ändå är det många som inte klarar sig.

I Amerika går flyktingströmmen över öknar och naturligtvis når inte alla fram där heller. Problemet är inte bara fattigdom och orättvisor. Terrorism och maffialiknande krig drar undan fundamentet för en framtid.

Näthuliganismen missbrukar yttrandefriheten

I Sverige har vi en utbredd näthuliganism främst symboliserad av VoF och dess associerade.

Men värre är det eskalerande våldet med granatexplosioner i Malmö och mord på öppen gata.

Eben Alexanders ord om ondskan som ett sandkorn tycks i ett världsligt perspektiv som ett förringande av det som nu pågår. Kanske är hans ord utifrån ett universellt perspektiv.

Hur som helst så har Eben ett andligt perspektiv.

Med andlighet avser jag här inte religion. Även om religiösa människor kan vara andliga så är religion ingen garant för vare sig medmänsklighet eller andlighet.

ISIS framfart i Mellanöstern och militanta islamister i Afrika och Asien vittnar tvärtom om hur religion kan ligga bakom helvetet på jorden.

Dagens folkvandring är ett uttryck för att människor inte bara flyr dödshot utan djävulskt förtryck och den hopplöshet det föder. Sedan kommer de till Europa med sitt bagage av människosyn ibland med medeltida kvinnosyn och möter kvinnor som tar jämställdhet för självklart. Det är en slags kulturkrock. En annan är att de inte är välkomna över huvud taget. Och konsekvenserna av det blir en eskalerande våldsspiral som den vi nu ser i Malmö och Göteborg och som vi sett i Södertälje.

Problemet växer då en del ser det som ett importerat våld. Kanske är det så? Osäkerheten tycks fly till SD.

Folkvandringar har skett i alla tider och tack vare möjligheterna att emigrera till Amerika fick många svenskar en ny framtid. Majoriteten av mänskligheten är god och i det perspektivet är nog de flesta som av olika skäl tappat bort sig själva inte förlorade för mänskligheten. De få som domineras av ondskan är kanske att betrakta som ett sandkorn i öknen.

Hur ser Umeborna på Hagamannens återkomst? Är han ett sandkorn för alla de kvinnor som nu kommer att plågas av den oro som hans närvaro orsakar?

Börje Peratt

Välkommen till min mediala värld

 

Annonser

En reaktion på ”Ondskan ett sandkorn i öknen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s