Ta ingen skit

När jag hamnade i en ny klass på lågstadiet kom jag själv att utsättas för mobbing, där läraren valde att blunda. Så jag kunde identifiera mig med rädslan och hoten om att förföljas, plågas och osynliggöras. Läraren spelade psalmer och berättade med darrande röst om Jesus som försvarade de svaga. Hon som inte försvarade mig utan vände bort blicken och sedan gav mig sänkt betyg i uppförande och ordning för att jag skolkade. Dessa erfarenheter kom att ge mig värdefull kunskap som jag senare använde i mitt skrivande.

Idrotten räddade mig från dumheter

Där jag växte upp dog några av mina kompisar av knark och riskfylld kriminalitet. Jag beslöt att inte låta sånt drabba mig. Ilskan över orättfärdigheter kunde istället omvandlas i en sportslig energi. Men det räckte inte i längden. Gjorde i tonåren uppror mot kraven på att bli något jag inte ville. Flydde hemmet för att få möjlighet att förverkliga det mina drömmar krävde av mig. Jag komponerade och målade. Det fanns en magi i musiken och bilden. Denna magi gav en upplevelse som sträckte sig längre och djupare än vardagen. För den som inte förstår, kallas det verklighetsflykt men det handlade för mig om nya insikter. Dock kunde jag som ung och oerfaren inte leva på det.

Den råa verkligheten

Hungern drev 16-åringen ut på alla slags jobb (hamnarbete, flyttkarl, snöskottare, lagerarbete) för att kunna överleva. På fritid skrev jag av mig mina erfarenheter. Orden som präntades ned gav en växande förståelse. Ett resultat av det blev 10 år senare ”Kaninen och Rovdjuret”. En existentiell kamp om rätten till sitt eget liv.

”Ta ingen skit” som programledaren Elin ”Grynet” Ek många år senare uttryckte det i TV-serien ”Grynet show”.

Men det är ju en komplicerad kamp då det pågår övergrepp överallt, hela tiden. Är det då någon skillnad på det som händer idag och det som jag upplevde under min uppväxt och då jag rymde hemmet sommaren 1965.

Jag var då knappa 16 år och idag 50 år senare ser den yttre verkligheten något annorlunda ut. Men fortfarande handlar det om att utstå orättvisor och fortfarande handlar det om att finna en meningsfull tillvaro. Skillnaden idag torde vara internet och all dynga som sprids där. Är det så att Facebook vittnar om hur svårt människor har för att bidra till en bättre värld. Det finns en Facebooksida som heter Vi som hatar journalister & politiker för att dom alltid vinklar sanningen. Den har samlat nästan 12 000 gillande.

En annan Facebooksida Journalistik – Integritet, moral och mod som lyfter fram modiga och seriösa journalister som vill beskriva verkligheten har fått 20 gillande.

Är detta ett avslöjande av hur lätt det är att skitförklara en hel yrkeskår för att de ”alltid vinklar sanningen”.  Är det så att den som startat denna FB sida har dumförklarat sig själv med detta generaliserande och samtidigt har man diskvalificerat alla seriösa journalister och politiker?

Börje Peratt

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s