Svenska värderingar?

Oklart vad svenska värderingar är (SVT 3 dec 2016) tar upp diskussionen om det finns något som är typiskt för svenska värderingar och det som bildar en gemensam värdegrund.

Var tredje svensk vet inte vad som är svensk värdegrund
Dagens Nyheter har gjort undersökningen ihop med Ipsos där drygt 1000 röstberättigade svenskar intervjuats.

  • 9 procent, var tionde intervjuad, anser begreppet är nonsens.
  • 19 procent levererar det vanligaste svaret om ”jämlikhet, allas lika värde”.
  • 13 procent nämner ”västerländska värderingar, demokrati, frihet, mänskliga rättigheter, öppenhet”
  • SD väljare har lättast att beskriva hur man uppfattar det och föreslår: ”att följa svenska normer, regler, kultur och traditioner, tala och förstå det svenska språket”.

För oss som vuxit upp under 1950-talet blir detta en nästintill absurd bild. Samtidigt blir det en ögonöppnare för dagsläget och förvirringen kring moral och grundläggande värderingar är uppenbar. Är vi verkligen osäkra på vad som är rätt och fel?

Grunden för en värdering är dels regler dels moral: Regler innebär att följa överenskomna lagar om rätt och fel. Moral är att följa underförstådda krav på uppförande. Det som framträder som mest viktigt är att hantera svek, illojalitet och övergrepp. Och här finns bara en riktlinje och det är att be om förlåt även om man hamnar i finkan eller får böter för sitt snedsteg. Att be om förlåt är annars något som socialt kompetenta praktiserar så fort man stör eller gör någon illa. Det uppstår problem så snart inte denna förväntade ursäkt kommer. Och naturligtvis så hjälper inte alltid ursäkten. Relationen kan vara för evigt saboterad och bruten. Oavsett det så är en ursäkt aldrig fel.

Finns det någon skillnad mellan folk och folk?

Ja, absolut även inom vårt eget land. Mellan byar, regioner och mellan olika folkgrupper. 08-området har länge betraktats som en  huvudstadens förtryckare och besserwisser gentemot resten av landet. Fördomar mot stockholmare är så generaliserande att det näst intill blivit en rasism. Men jag har också hört omdömen mellan invånare i två mindre orter i Roslagen.

”Du vet folk från R…bo kan man ju inte lita på, vänder man ryggen till får man en kniv i ryggen!

Hur är förhållandet mellan generationer?
I många kulturer högaktar man och respekterar de äldre för deras visdom. Det sägs att i Sverige överger man de äldre och nedvärderar deras erfarenheter och uppfattningar. Stämmer det?

Inom den kristna etiken är ärlighet, omvårdnad och generositet starka värderingar. Inom andra trosuppfattningar kan det rent av vara så att man uppmanar till oärlighet mot de ”orena” som är av annan religiös tillhörighet än den egna.

I vissa länder anses en våldtagen kvinna ha begått brott, utomäktenskaplig förbindelse och bestraffas för det med piskrapp, stening och  i vissa fall fängelse. I västvärlden försöker man åtminstone få tag på våldtäktsmannen och bestraffa denne. Så här gäller helt klart olika värderingar.

Kan vi då hitta några egenskaper som är universella såsom att hålla överenskommelserförsoning och generositet och som kan gälla alla folk överallt och om så hur ser den ut i Sverige?

Hålla överenskommelser

En överenskommelse är ett löfte om att genomföra ett åtagande. Om man bryter det bör man ha goda skäl och dessa goda skäl ska framföras så den andre kan acceptera dem. I annat fall är risken stor för en konflikt.

Försoning

Förmågan att reda ut och försonas tycks vara en egenskap som man behöver lära sig tidigt och ett ”förlåt” kan smörja det mest gnisslande förhållande. Tyvärr är det alltför många som inte saknar en relation förrän den är förlorad och då kan det vara försent. Eller i alla fall tar det lång tid att bygga upp ett förtroende igen.  Oförmågan kan ses som ett utbrett handikapp och som leder till en kylig och isolerande faktor oavsett man är kvar i relationen eller inte.

Generositet

Knappa 16 år gammal gav jag mig ut i världen utan pengar, jag ville bara bort. Jag var vrålhungrig och stod vid en väg en bit ifrån en annan liftare. Då kom han fram till mig med två tomater i händerna och gav mig den ena. Denna gest var så avgörande för mig att jag fick tillbaka min förlorade tro på mänskligheten. Jag började undra över om det i vårt väsen finns en grundläggande känsla för varandra, en universell medkänsla och respekt? Det projektet har pågått i 50 år nu.

Det som möjligen kännetecknar svenskar kan vara den – organiserade generositeten –

Vad hade Sverige varit utan alla dessa ideella som byggde upp den stolta svenska folkrörelsen som möjligen är unik i världen. Alla fick delta oavsett etnisk bakgrund, religion eller politisk ideologi. Jag minns med stor tacksamhet hur dessa vuxna utan någon ekonomisk ersättning ledde utflykter i naturen. Jag minns mina tränare inom idrotten som räddade mig från alla dumheter som pågick runt omkring. Jag minns han som startade en teatergrupp och fick oss att spela teater. Tack till er alla!

Med folkrörelsen följde att man tog ansvar för varandra och var beredd att ge av sig själv för det gemensammas bästa.

Svenskars givmildhet är en imponerande generositet som också visar sig i att ge pengar till människor i nöd. Idag har denna generositet genom spektakulära insamlingar möjligen utvecklats till en märklig ”avståndsmedmänsklighet”. Det kanske kan jämföras med avlatsbreven inom katolicismen för att få syndernas förlåtelse. Är det så att man betalar till olika välgörenhetsorganisationer för att befria sig från skuld över hur lite man tycker sig kunna göra av direkt medmänsklighet?

Många svenskar har i modern tid isolerat sig och lever i ensamhet och dör ensamma. Det blir påtagligt då man tar sig ut i ett samhälle och kan observera hur många det är som har en större relation med sin mobil än med omgivningen. Jag har tidigare berättat om då vi satt på ett kaffe och vid bordet intill satt en pappa och mamma fullt upptagna med sina mobiler. De avvek under den timme vi satt där inte en sekund från mobilerna medan deras två små flickor satt och pratade med varandra och hade gett upp kontakten med föräldrarna. Smartphones – Flykten från friheten

Tid det mest värdefulla vi kan ge!
Då vi bildade familj och fick barn blev tid det viktigaste av allt. Stress och måsten slet mellan familj och jobb. Yngsta sonen kom på undantag. Dåligt samvete fick mig att lova honom att vi skulle göra vad han än önskade sig. Han ville gå till sjön och meta. Vi tog varandra i handen och gick ned. Hans hand ville inte släppa min. Att ge någon av sin tid … och möta denna längtan. Det jag idag kan tycka vara synd är att den insikten inte praktiseras oftare.
Visst kan plikten mana oss till att ge av vår tid och det är ju inte alltid så kul men om man kan vända det till meningsfullhet så är chansen att det också blir lustfyllt. Vi svenskar är bra på att organisera generositet. När det sker spontant och i avgörande situationer är det magiskt och underbart om det så bara är en fisketur eller en tomat.

Börje Peratt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s