Tiden rinner ut för Mugabe. 10 år för sent!

Det tog 10 år att få Mugabe bort från den makt han avsatts från i demokratiskt val i Zimbabwe i april 2008!

Folket firar tillsammans med militären på gatorna i Harare. Revolutionären som tog makten för att ge folk tillbaka sitt land körde landet i botten och snodde åt sig det som blev över för egen del. En i äkta mening maktfullkomlig despot med ett enda motiv att bygga en dynasti för den egna släkten.

Diktatur innebär ofta kleptokrati

Despoten är inte ensam utan hålls uppe av ett batteri av samverkande funktioner i akt och mening att med rädsla och favörer, piska och morot anpassa undersåtar till ibland vedervärdiga omständigheter. I sådana länder svälter stora delar av befolkningen som tvingas att underkasta sig olika inskränkningskrav ofta även när det gäller livsåskådning, trosföreställningar, beteende och försörjningsmöjligheter.

Kleptokratier som Robert Mugabes Zimbabwe har genom sådan maktfullkomlighet åsidosatt demokratin och kört ned landet i rännstenen. Eftersom Mugabe i sin självgodhet inte ser några hinder att att låta svältande betala hans födelsedag har han tvingat av befolkningen några miljoner för att fira sig själv. (Mugabe firar sin födelsedag medan folket svälter)

Mugabes diktatur har kört ned Zimbabwe från ett välmående land till sällan skådad depression och förfall
Mugabes diktatur har kört ned Zimbabwe från ett välmående land till sällan skådad depression och förfall

Att Mugabe betraktats som hjälte bland svarta grupper är för att han kastat ut de vita farmarna som stod för landets goda ekonomi och som säkerställde befolkningens tillgång på livsmedel. När han beslagtog deras farmer fanns dock inte kompetens att sköta dem och nu svälter folket. Mycket liknar Nordkoreas oförmåga att ta hand om sitt land och sitt folk.

Diktaturernas fall

Pest eller kolera? Ja det vet vi inte förrän ersättaren börjar visa åt vilket håll Zimbabwe nu går.

Börje Peratt

Annonser

Sex och pengar och brist på moral


Jag har alltid förvånats över människor som säger att man enbart jobbar för pengar. Det har inte varit min drivkraft. Främst har det handlat om att vilja skapa något. Och då nästan alltid utifrån en frågeställning om vad man kan förbättra, förändra, lyfta upp.

Till och med då jag som liten knatte en morgon vaknade till snöfall som gjort gården i princip oframkomlig. Jag gick ut och började skotta stigar till alla portar. Jo det gav ett välbehag att se människor slippa fastna och plumsa i snön. En granne framförde ett tack. Jag behövde inte det men det kändes ändå bra.
Sedan har vi det där med åtrå och sex. Jovisst innebär åtrån en oerhörd kraft och motivator men aldrig så att den ger rätt till övergrepp. Jag har till och med sagt då jag var ung tonåring och en kompis tyckte våldtäkt var en del av ett förhållande, att om man ligger där naken med en tjej och det inte känns rätt eller att hon ångrar sig så är det bara att bryta föreställningen.

För mig har kvinnan alltid varit helig och jag har en slags antik riddarmoral inpräntad i mig. Kanske därför jag fascineras av John Bauers romantiska illustrationer. Det nakna, heliga, oförstörbara.

Med #metoo kampanjen har det kommit fram berättelser som beskriver män som obildade apor oförmögna till ett civiliserat uppträdande. Ja värre än så. Tror till och med att det på stenåldern fanns en respekt och en hövlighet.

Donald Trump representerar urtypen för aphannens övergrepp och kränkningar han betraktas som en sexförbrytare och har en typ av självgodhet och råhet som nu synliggörs inom i stort sett alla yrkesbranscher. Att detta maktfullkomliga beteende kommer i dagen är nödvändigt för att få till en genomgående förändring främst hos männen. Naturligtvis finns beteendet även hos kvinnor men sannolikt i bra mycket mindre skala. Å andra sidan har man sett dessa jagande kvinnor som är ute efter apor och som i stort sett uppmanar till mer än tafsande. När spriten och kåtheten tar över så går hjärnan ut. Icke drogpåverkade kvinnor som är Trumpfans signalerar primitiva behov av en alfahanne. Så visst kan det finnas förklaringar som ”ursäktar” beteendet.

Men det finns naturligtvis inga ursäkter. Vi har haft en period av avslöjanden om pedofilövergrepp, våldtäkter och nu #metoo-kränkningar som kräver förändring.

Det öppnar upp för en global utbildning och fostran i humanismens värderingar där jämställdhet och respekt ska prägla människors relationer.

Moralen kring pengar har också ett samband här och de som aldrig blir nöjda och har så mycket att de inte vet var de ska göra av sina pengar ändå försöker smita från skatter. Det ligger något lurt i det. Motivet till pengar måste väl vara att göra något bra med dem.
Medverka till jämställdhet, säkerhet för barn och kvinnor, demokrati och den ursprungliga humanismens värderingar. I det senare fallet är det noga med att ta avstånd från den antihumanism som exempelvis Förbundet Humanisterna (Sturmark) står för. De var också inblandade i en övergreppsskandal för några år sedan.

Börje Peratt

Frihet under ansvar

Foto: Ritva Peratt

Frihet detta mångdimensionella begrepp kan beskrivas på många sätt. Så låt oss ödmjuka oss inför att det finns fler synsätt än ett.

Begreppet ”Frihet under ansvar” står för att man utifrån moral och hänsyn visar respekt så att man klarar av sina uppgifter och åläggande på bästa sätt och inte skadar sig själv eller andra genom omdömeslöshet och ansvarslöshet. Såväl den humanistiska psykologins fader Maslow som existentialismens Sartre menade att människan är ansvarig för sina val och sina handlingar. Så också för sina uttryck.

Yttrandefrihet innebär i termer av detta att man är ansvarig för vad man säger och skriver och får ta ansvar för effekterna av sina uttalanden även juridiskt. Idag råder rent rättsligt att man kan bli bestraffad för förtal om det visar sig att man farit med osanning och kränkningar av personlig integritet. Så visst är yttrandefrihet också under ansvar och därmed under såväl samvetsregler som lagar.

Inom konstens ramar är friheten mycket mer utsträckt och därmed också mer ”ansvarslös”. Nödvändigt för utveckling och att spränga dogmer samtidigt har denna rätt till ansvarslöshet utnyttjats på tveksamma sätt. Men och det är ett stort men. Konsten måste ha stor frihet och den ska utmana ”heliga kor”. Det innebär också att de utövare som sprängt gränser ofta får ta de negativa konsekvenserna av dem.

I extremliberalismens frihet från ansvar anser man att det inte bör finnas vare sig gränser eller ansvar. Jag ställer mig tveksam till det.

Personangrepp och förföljelser av grupper är uttryck för antihumanismens anonyma och öppna fientligheter. Det är mediedreven som utsätter individer för gatlopp. Det är Trumps bas för spridande av lögner. Det är också fascismens och Nazismens propagandametoder. Det är frihet utan ansvar. Vill vi verkligen ha det?

Demokratin och humanismen är inte gratis. Vi måste kämpa för dem varje dag.

”Jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka din åsikt även om jag inte håller med om den. Men om du visar brist på respekt och angriper människor med osanning och kränker deras integritet kan du räkna med att jag reagerar.”

Börje Peratt

Se också Alice Teodorescus antologi på ämnet Frihet under ansvar

Fest – förvandlad till dynghög


Fester med alkohol kan gå lite hur som helst. Och exakt vad som hänt med många berusade inblandade är nog ganska omöjligt att klara ut. Säkert är att en del kan haverera och bete sig illa åt.

Och jag vet att även mycket närstående kan göra så fel att man förlorar varandra på grund av dylika som man anser vara oförlåtliga handlingar.

På fylleslag kan således vad som helst hända och skulle man se hur man själv och andra beter sig så skulle man nog inte skratta.
Min kära hustru som är nykterist tyckte sällan att hon hade kul på fester med mycket alkohol under våra tidiga år.
Hon har också återgett en del beteenden som vittnar om att med alkohol riskerar folk tappa både omdöme och känslan för respekt.

Jag kan här återge en del händelser där andra betett sig långt ifrån acceptabelt. Och det kan jag göra utifrån att jag själv varit nykter. Det har bäring på karlar som plötsligt förvandlas från vuxna civiliserade män till omogna klumpedunser.

På 1990-talet spelade vi veteranhockey-SM och vi mötte ett lag med en fd landslagsspelare. Jag spelade liksom den nämnda motståndaren centerforward och tog i stort sett alla tekningar. Han valde i frustrationen att vid en tekning sikta mot min nedre tekningshand och bröt nästan lillfingret (höger) på mig. Senare på kvällen var det bankett och han mötte mig i sin vita kostym med utsträckt hand. Min högra hand var lindad vilket han såg på långt håll. Men den utsträckta handen var inte för att hälsa istället tog han ett stadigt grepp om mina kulor. Det var naturligtvis en gest som vittnar om bristfällig karaktär vilket han redan visat. Så visst den sortens rednecks finns även i Sverige

I långt mer vuxen ålder var vi ett gäng vänner och bekanta som provade öl under många år. Sista övningen blev ett abrupt slut på dessa övningar då initiativtagaren och min gode vän plötsligt i sitt tidigt berusade tillstånd började prata om vem som hade störst kuk och föreslog mätning. Vi var trots allt stadgade män i 50 års åldern. Hur kommer det sig att en god vän plötsligt visar upp ett nytt ansikte och förfaller till ett apbeteende? I detta fall spelade nog alkoholen en avgörande roll. Men bakom det hela finns något annat, något som inte står rätt till. Ja av den ölprovningen blev intet. Folk lämnade och det blev slutet på detta nätverk.

Så konsekvenserna av bristande ölsinne kan bli mer eller mindre katastrofalt.

Men och det är ett stort men. Om man inte har varit med på en privat fest så finns ingen som helst anledning att uttala sig om vad som eventuellt har hänt där. Det är upp till de inblandade att reda ut vad som är vad. Alla andra bör således inse att hörsägen är liktydigt med skvaller och mynnar ut i skitsnack.
Här visar inlägg om Borg i mediedreven och på sociala medier upp ett innehåll som inte ens duger i dynghögen.

Så oavsett vad som hänt och vem som gjort vad, om du inte var där. Varför uttala dig dömande om det?

Börje Peratt

Norgeresa med min bror och Leonard Cohen

Hans Nordin och Börje Peratt i Norge 2017 Selfie©

I början av Juli 2017 åkte brorsan Hans och jag till Norge.  Hans behöver denna årliga tur för att få mentalt syre och andlig styrka.

Detta bildspel kräver JavaScript.

2015 var vi också på Norgeresa och Hans ville visa mig Trollstigen och några av de fantastiska motiv man kan fånga i Norge.
Det var regnigt, dimmigt och kallt men jag njöt. Hans var ganska missnöjd då han ansåg att jag inte fick uppleva det sköna Norge.
Jag hade akvarellboken med men det blev inget av. Det har gått många år sedan jag över huvud taget målade något.

Nu 2017 gjorde vi en ny Norgetripp och denna gång till det paradis broder Hans funnit för många år sedan.

Det tog 16 år och en Norgeresa för att åter börja måla naturakvarell

Resan gick norrut från Trondheim mot Lofoten. Och det kom att bli två akvareller vilket gläder mig då trots vissa tekniska skavanker jag fortfarande kan fånga något av dessa ögonblicksbilder med vattenfärg.

Det verkligt speciella med denna tripp var dock inte bara det vackra Norge utan våra kvällar i de olika stugor som vi övernattade i på väg norrut.

Hans och jag har i många år gjort långa promenader och pratat om allt mellan himmel och jord. På denna resa upptäckte vi att vi båda hade stor kärlek till Leonard Cohen och Hans råkade ha en Cohenskiva med sig i bilen som vi sedan spelade under resa och i varje stuga vi övernattade.

Det visade sig således att denna ”husgud” av författare, poet och musikskapare varit föremål för vår ”hemliga” beundran. Märkligt var det att det tagit så lång tid att upptäcka att vi delade den.

Jag har haft ett projekt att översätta flera av hans texter och det har bara blivit Halleluja så långt.

I Maj var vi på en gruppresa med Humanism & Kunskap till Estland (reserapport – Otepää). På hemvägen satt  vi i pianobaren ”Manhattan” och en resedeltagare tog upp Leonard Cohan och hans texter och jag förvånade mig själv och de andra med att  recitera First we take Manhattan, så den blir nog nästa översättning. De inledande stroferna är magiska.

Man kan upptäcka mycket då man reser.

Börje Peratt

Recept på havregrynsgröt

Häromdagen lade jag på Facebook upp hur tacksam jag är för denna havregrynsgröt och vägen till mitt bord. Lägger den texten efter bildspelet nedan som visar receptet. Här kommer receptet:

1. Häll vatten i kastrull ca 2 dl som väl ska täcka havregrynen.
2. Koka upp vattnet och stäng av plattan.

Under tiden har du:

3. Mätt upp en dl ekologisk havregryn
4. en halv tesked salt
5. Under tiden vattnet kokar på eftervärme häller du i havregryn och salt
6. rör ned blandningen i det lagom kokande vattnet

Skulle du ha haft för lite vatten skvätta i så det drygt täcker och skulle det bli för mycket vatten så blir grynen bara lite fluffigare då de får koka längre tills vattnet är borta.

7. Under tiden gröten kokar skummar du mjölken tillsammans med en matsked lingonsylt (nåja jag tar en och en halv).
8. När gröten är klar och ligger i skålen häller du över den skummade mjölken.

Njuter av frukosten.
Klockan är 06. 15
Orkidén som knoppade i förrgår har slagit ut 6 blommor.
Talgoxar och blåmesar hänger i våra korgar med fågelmat
Snöfallet tilltar. Det är den 8 maj och våren har tillfälligt stannat upp igen.

Börje

Detta bildspel kräver JavaScript.

Känner mig tacksam! ❤ Tack du bonde som har sått och plöjt havre så jag får min morgongröt. Och tack du bonde som har kor som gör att jag får min mjölk till gröten. Och tack du som plockar lingon så jag kan få en härlig frukost. Idag är det 40 år sedan den rutin startade efter råd från hälsokostare som menade att mina problem med kistan skulle försvinna. Det tog kanske en vecka sedan kunde jag sluta med "novalucol" och annat medicinskt. Så tack alla länkar; transportörer, distributörer och livsmedelsaffärer som för denna juvliga frukost till mitt bord. Och tack du som uppfann spisen så jag lätt kan koka gröten. Och tack ni som uppfann vatten och avloppssystem så att jag kan enkelt få vatten i kastrullen. Och tack för kastrullen och ni som producerat min grötskål … Ja tacksamheten har inga gränser.

Facebook 7 maj
Börje Peratt