Musiken min religion – den strömmar genom Voice


Musiken är universums språk, den går genom alla former och faser och är oändlig. Vår son Kim sade en dag, – ”Pappa jag skulle inte klara mig utan musik”. När han förstod att jag fick stimpengar på musik jag komponerat gick han till pianot och skapade nytt. Ur pianot flödade toner som jag aldrig hört tidigare. Sättet han spelade på, hur han behandlade varje ton var magisk. Och detta på ett piano som jag trodde jag hade hamrat sönder.
Einstein geniet bakom relativitetsteorin: den speciella och allmänna teorin var ”beroende” av musik. ”Livet utan att spela musik är otänkbart för mig”, förklarade han. ”Jag lever mina dagdrömmar i musik. Jag ser mitt liv när det gäller musik … Jag får mest glädje i livet ur musik.” (länk)
När jag sitter och skriver blir ofta artisterna som uppträder i Voice min inspiration. Visst det är mycket känt och gamla pärlor men också nytt som man kanske aldrig hört förut särskilt om det rör folksånger från aktuella länder. (Voice på Youtube)
Programmet som nu finns över hela världen grundas på den holländska förlagan The Voice of Holland och syftar till att hitta en ny talang bland aspirerande sångare från 15 års ålder och upp genom provsjungning inför publik. Artisterna kastar sig ut i en form av audition inför en jury som sitter med ryggen mot dem och ska bedöma deras röster inte deras utseende. I detta ligger också en spänning. Artisterna kan uppträda utan att begränsas av hur de uppträder och de bästa ger verkligen allt. Tack vare att formatet spridits i hela världen kan man även njuta av Voice från länder som Kina, Korea (ta fram näsduken), Filipinerna, Norge, Ukraina osv. Att se juryn reagera på rösterna är också fascinerande.
Så tack Voice

Börje Peratt

Annonser

Livet är en fest

Avsnitt 9: ”Det var inte så mycket musik längre, utan det var mer stalinister och KFML-are som styrde det hela” – Pugh Rogefeldt. Foto: Sveriges Radio

Sveriges Radiolegenden Stefan Wermelin har sammanställt 1960- och -70 talets mest centrala musikhändelser i programserien Livet är en fest.

Wermelin fortsätter också framåt till modern tid i den svenska musikhistorien som torde tillhöra motsvarande framgångsvåg som någonsin sim- och tennisundret och andra stora internationella svenska framgångar.

Det är en presentation och en djupdykning som heter duga och ger oss 70 timmar om den svenska rockhistorien, berättad av artisterna som var med. Undertecknad har också en roll i detta i avsnitt 9, Vem kan man lita på.

Proggen växte fram i symbios med ett växande politiskt intresse. Men politiken, som varit en naturlig del av proggen, tog snart över. Kanske kom den till och med att kväva den musik den sporrat.

I detta avsnitt av Livet är en fest hör du: Mikael Wiehe (Hoola Bandoola Band), Björn Afzelius (Hoola Bandoola Band), Anders Lind, Börje Peratt, Leif Nylén (Gunder Hägg, Blå Tåget), Tore Berger (Gunder Hägg, Blå Tåget), Torkel Rasmusson (Gunder Hägg, Blå Tåget), Lennart Wretlind, Janne Forssell, Kjell Alinge, Turid Lundqvist, Claes af Geijerstam (Ola & The Janglers), Sture Karlsson, Tija Thorpe, Magnus Uggla, Tomas Ledin, Channa Bankier, Kaya Ålander (Röda Bönor).

Det är inte utan en tår i ögat som dessa minnen spelas upp.

Tack Stefan!

Börje Peratt

peratt.com

Naturkatastrof i Värtan


Häromdagen då värmeböljan åter slog till med 28 grader i luften cyklade vi ned till Värtan för att ta ett dopp. Det var en dag då badstranden borde vara full av barnfamiljer. Men det såg märkligt nog halvtomt ut. Vi tog oss ut till vår bergknalle och förberedde oss för ett välkommet bad. Vi har flytt hit för att undvika den ökande mängden alger. Så det har varit normalt sett ganska fritt från alger och växtlighet men nu en nästintill ogenomtränglig meterhög sörja av ljusgrön algväxt. Hur hade det kunnat ske och så snabbt?

Jo försommaren var varm men det har den varit förr.

Jag minns hur motsvarande algväxt uppstod för 20 år sedan i vår favoritvik utanför Svartsö (Stockholms mellanskärgård) efter att mellanskarven tagit över en ö där. Men här i Värtan?

Vi lade oss på vår bergknalle och så säger Ritva vad är det där? Jag reser mig upp och spanar över vattnet. Det ser ut som ett par hundra meter långt svall som närmar sig. Men det är något som inte stämmer. Plötsligt ser vi att det alldeles ovanför ytan flyger en utsträckt flock fåglar. Flera hundra djur i samstämd attack mot vaddå. Så inser jag att det är den ökända kinesiska mellanskarven. Och talar om för Ritva att det är så de jagar fisk. Inte visste jag att de fanns här i Värtan. En badande granne informerar då om att ”jodå de har tagit över minst en ö. Du ser den därborta, den vita spökön. Den började bebos för kanske 10 år sedan. Man uppskattar det till 500 exemplar idag.”

Okej då förstår jag varför människorna vid badet klagat på växtligheten i vattnet och varför sportfiskarna inte längre får fisk i Värtan.

Jag är dock mer fascinerad av att för första gången se hur samstämt och effektiv denna flock jagar. Sveper över vattnet, skrämmer upp och ringar in fisken.

Mellanskarv jagar

Skarven är en ekologisk katastrof (Piteå tidning)

Med vetskap om att mellanskarven konsumerar mellan 400-800 gram fisk om dagen och att den kan glufsa i sig en stor gädda kan man räkna ut att denna flock, lågt räknat 300 djur, åderlåter Värtan på 150-200 kilo om dagen. På ett år blir det 50 ton fisk. 50 000 kilo! På tio år blir det 500 ton! Skulle vi räkna på 500 djur blir det naturligtvis avsevärt mer.

Eftersom mellanskarvens träck är den i särklass mest högoktaniga kan vi räkna ut att när en stor del av detta träck hamnar i vattnet, trots att det också naturligtvis är orsaken till träd-döden på de öar den tar i besittning, så sprider den stora mängder gödsel och orsakar övergödning i vattnet. Bottendöden kring dessa öar kan sträcka sig kilometervis åt alla håll. Och då tar algerna över.
Det kan tyckas märkligt att: EU ligger bakom Östersjöns bottendöd-rekord.

Konsekvenserna av mellanskarvens jakt blir att först ryker små och mellanstorlekarna av abborre och gädda och naturligtvis även gösen, därefter vitfisken som är andra fåglars föda. Så mellanskarven tränger efterhand ut annan sjöfågel. Havsörnen är väl den enda som gynnas av mellanskarvbeståndet.

Hur Nordens värsta inkräktare fridlystes
När vi blev medlemmar i EU var det just EU som fridlyste fågeln och den ökade från 2000 exemplar i Kalmarsund till idag kanske en miljon fåglar i Östersjön och Nordens vatten. Tillsammans med sälen har den minskat fiskebeståndet till katastrofnivåer och vi uppmanas sedan i år att inte fiska vår tidigare vanligaste matfisk abborre och gädda.

Vilka försvarar då denna miljökatastrof? Märkligt nog är det ornitologerna. De har kämpat för att få fågeln fridlyst. EU, Ornitologer och Naturvårdsverket tar död på Östersjön.

Den senfärdiga nordbon åtlyder EUs lagar och ser på då katastrofen sker.
I min värld skulle man nattetid lägga ett stort nät över dessa öar, fånga in alla djur och avliva dem.

En statlig myndighet, SLU, har fått i uppdrag av EU att inventera invasiva djur i Sverige.. Eftersom mellanskarven är skyddad av EU vågar de väl inte ta upp den problematiken. Då återstår civilt motstånd alternativt ett dött hav.

Börje Peratt

Utflykt till Sandemars naturreservat


Pingsthelgen 2018 besökte vi Sandemars naturreservat under guidning av Kersti Wistrand som kan mycket om blommor och växter.

Kersti hade för föreningen Humanism & Kunskap skrivit en pingsthälsning med bilder från detta område och vi bad nu Kersti guida oss, Ritva och mig.
Det blev en heldag och några minnesbilder nedan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tack Kersti för en underbar dag

Börje Peratt

Att förlora sitt barn


Beskedet om Tim Avicii Bergling var i sann mening förkrossande. Min under många år mycket nära vän, fadern, genomgår nu något som är så fruktansvärt att jag bara kan föreställa mig uttrycken.

Familjen har bett om att inte bli störda men jag kan efter två dagars chock inte låta bli att uttrycka min medkänsla. Jag beklagar Claes, förstår inte hur du ska uthärda detta. Jag skänker mina kondoleanser till hela din familj och kan bara be för att ni någonstans kan återfinna en plattform i all den kärlek som nu visas av fans och kollegor.

Alla som pratar om Tim ger uttryck för vilken fantastisk människa och talang har var och jag får direkt upp tanken om att ”Gud tar hem sina finaste änglar först”.

Varje förälder känner nog instinktivt att det värsta som kan hända är att förlora sitt barn. Sorgen och smärtan blir outhärdlig.

Mitt sätt att hantera detta olycksaliga bud är att reflektera över min historia alltsedan barndomen.

Vår kära Astrid Lindgren skrev en dikt efter en sömnlös natt, här ett utsnitt:

Och så alla barnen, alla alla barnen,
dem skulle jag gråta över allra mest.
Ja, vore jag Gud så skulle jag gråta så mycket över barnen,
för inte hade jag väl tänkt att de skulle få det så här.

I kraft av min ålder (snart 69) har jag kunnat se barn och unga i min närhet gå under. Trots att de befunnit sig i framgång och kan man tycka lycka så blir hotbilden på något sätt som en djävulsk dimma knappt synbar och ändå så bedräglig.

Denna fortsatta text handlar således inte alls om Tim eller hans historia utan är bara en undran över vad vi eventuellt kan göra för att se hotbilder och kanske kunna göra något.

I min ungdom, för över 50 år sedan, föll några kompisar offer för droger, t o m unga elitidrottare som ”prövade” och blev fast. Spriten orsakade haverier men oftast på annat sätt än narkotika. Rattfylla, olycka och dödskörning berodde ju på ett omintetgjort omdöme emedan överdos av narkotika i sig var dödsbringande. Det var för djävligt att se människor försvinna så lättvindigt. 1960-talet var ju ”frihetens” flower power och farorna skrattades bort.

Förvillelser i yngre år kan registreras på kontot av oförståelse och lust att bli befriad från hämningar. Men om det leder till ett kroppsligt och psykiskt förfall … Vi kan nå insikt den hårda vägen vilket bestämmer hur vi fortsättningsvis förhåller oss till genvägar.

Livet bjuder också på akuta svåra emotionella tillstånd då allt tycks falla. När det drabbade mig var jag elva och ville inte leva längre. Jag har hört om åtminstone två unga människor i min närhet ta sina liv efter spruckna kärlekshistorier. Kanske var det inte meningen men försöket, som kan ha varit ett rop på hjälp, ”lyckas” därför att berusningen påverkat handlingsförmågan.

Trots olika hotbilder så måste föräldern låta barnet pröva sina vingar och ibland tvingas på avstånd följa barnet på dess egen vingliga upptäcktsfärd.

Känslan av otillräcklighet och vanmakt när barnet drabbas av något illa kan vara värre än om man själv skulle drabbas. Och det sker utan att vi tycker oss kunna ingripa.

Jag har även haft hand om barn som förlorat sina föräldrar som i desperation över förändrade levnadsvillkor ändat sina liv.

Den vuxne som i vardagen utsätts för svåra krav och i en långvarig anspänning står till slut med näsan mot väggen och man tappar man förmågan att lösa de enklaste uppgifter. Det som varit lustfyllt kan övergå i nedbrytande ångest. Det är inte ovanligt att man försöker självmedicinera bort tillståndet och risken med det är att det går för långt. Här kan närstående vara nästintill chanslösa. Visst vi borde kanske se signalerna och larmklockorna då folk är på väg in i väggen. Men vad göra? Särskilt om det drabbar läkare och personal, oftast kvinnliga, i sjukvården. De borde ju veta? Och vi har sett alltför många stjärnor som gått under trots överinseende av läkare. Vad är det då som går fel?

Utan att här göra någon djupdykning i olika analys- behandlingsmetoder har jag ändå några funderingar över tillstånd och möjliga tillvägagångssätt.

1. En hjärna som kollapsat av stress och långvarig belastning är livsfarlig för beslutsfattande. En sådan människa är i praktiken kanske utan att veta det suicidal och behöver total vila och maximal närhet av en kompetent och kärleksfull omgivning.

2. Extrem alkoholförtäring eller narkotikabruk belastar både kropp och hjärna och riskerar organen med en rad sjukdomar. Det kan påverka omdömet och orsaka destruktiva beslut. En sådan människa behöver komma in på avgiftning, rehab och dessutom en uthållig terapi. De flesta får återfall och måste få stöd i att – försöka igen.

3. Staketet. En människa som drivit in sig i en rigid världsbild och inte klarar av att var öppen för andra perspektiv riskerar att aldrig se möjligheterna. Mina erfarenheter av människor som stänger in sig bakom staketet är att de stundtals kan visa upp mycket fina och vackra karaktärsdrag men så fort deras världsbild hotas backar de innanför staketet, låser grinden och ägnar sig åt det mest självdestruktiva. Detta blir på sikt förödande för relationer, hälsa och liv.

De tre nämnda problematikerna, hur olika de än är, kan vara jämförbara då samtliga är nedbrytande för hjärnan och den mentala förmågan. Droger riskerar sabotera personligheten och livet blir en enda lång räcka lögner och falskhet. Ändå hyser jag kanske minst hopp för dem som stängt in sig innanför staketet. Det krävs mirakel för att lämna det fängelset.

Börje Peratt

#respectme2


Eftermälet till #metookampanjen måste bli mycket mer än en runa. Jag har funderat på om det skulle kunna övergå till en #respectme2 kampanj.

Att respektera sig själv omfattar alla relationer. Det handlar om att lära sig tyda signaler i kommunikationen för att undvika missförstånd. Det handlar om att förhindra risken för övergrepp. Vi behöver också kunna förlåta felsteg och försonas.

Som en del i detta skulle man kunna tänka sig ett antal bud eller regler

#respectme2

Inrikta ditt liv på visionen om dig själv, den godhet du är ämnad att vara
Visa i ord och handling att du respekterar dig själv och andra
Visa att du respekterar livet i alla dess former
Låt inte andra utnyttja dig och förhindra att du bränner ut dig själv
Var ärlig mot dig själv och andra
Pratat inte illa om och vittna inte falskt mot andra
Låt inte avund eller svartsjuka förstöra ditt eller andras liv
Gläd dig åt dina framsteg som du gläds åt andras lycka
Visa i ord eller handling att du säger ifrån vid missbruk av denna respekt

//

Börje Peratt
Facebook #respectme2

Falska anklagelser om övergrepp, hur bestraffas de?


Såg i onsdagskväll 6 december ett Dr Phil avsnitt som handlade om ett kärlekspar där en ung kvinna med en liten dotter förälskat sig i en 34 årig man som tidigare dömts för påstådda upprepade sexövergrepp mot en då sextonårig flicka som var syster till den kvinna mannen då umgicks med.

Den unga kvinna som han nu var tillsammans med satt med sin mor som med mycket aggressiv utstrålning gick till attack mot dottern och redan hade igångsatt en process om att överta vårdnaden om dotterns barn om hon fortsatte ha ett förhållande med den dömda mannen.

Dr Phil underblåste hennes oro med statistik som handlade om att varje man dottern hade kontakt med innebar en 20% ökad risk för barnet att råka ut för övergrepp. Risken ökade med någon som hade dömts.

Den dömde mannen gav ett trovärdigt intryck då han vägrade acceptera domen liksom kvinnan som han nu hade ett förhållande till som vägrade tro på att han var skyldig. Den dömde mannen menade att han fått ett livslångt straff pga av illvilliga beskyllningar. Och Dr. Phil ansåg att han skulle inte ha bestraffats om det inte fanns styrkta bevis för dessa övergrepp. Den dömda mannen hävdade att det fanns endast lillasysterns påståenden och inga vittnen. Den dömde mannen var beredd att undergå lögndetektortest för att visa sin oskuld och krävde samtidigt att kvinnan som beskyllde honom skulle genomgå lögndetektortest.

Programmet slutade med att Dr Phil som vanligt gick ut ur studion med sin leende hustru och sedan följde eftertext. Jag satt kvar och tänkte att denne dömda man kan vara oskyldigt dömd. Innan programmet var helt slut kom en eftertext som berättade att lillasystern som beskyllt honom tagit en lögndetektortest som visade att hon ljugit.
Inga kommentarer om det, inget om fortsättningen.

Vi är flera som har haft samma tanke om #metookampanjen. Det kommer att dyka upp beskyllningar som är rena lögner. Hämnd mot män som inte fortsatt en relation eller som inte har anställt eller godtagit någon vid en audition.

Så kom då anklagelsen mot Ulf Malmros. En 25 år gammal historia där han tillstår att de har haft sex. Men där hon påstår saker som mycket väl kan vara efterkonstruktioner.
Alldeles oavsett sanning eller inte så låter det mycket märkligt att det saknas anmälan om övergrepp eller att någon annan skulle fått del av detta. Ja nu har hon då 25 år senare kommit ut med vad som kan vara rent förtal men belöningen är stor eftersom hon får uppmärksamhet och sympati. Varför inte ett lögndetektortest?

Tänk om hon åker dit på det? Och får hon i så fall ett kännbart straff? Metookampanjen är alldeles för viktig för att besudlas av lögner om övergrepp.

Börje Peratt