Att läsa för barn

einstein-and-fairy-tales
SVT påstod att Föräldrar läser allt mindre för barnen. Sedan kom Novus med en undersökning som visade att det inte alls var på det sättet.
Högläsning för barn har inte minskat! Det var ju glädjande.

Börje Peratt

Börje Peratt officiell hemsida
LinkedIn
Författare
Medlem i Skönlitterära författarsällskapet

Annonser

Vi är där vi är tack vare modet att ta konflikt

Människan har i alla tider pratat om domedagen och ändå har människan gång på gång rest sig ur mörkret och skapat något bättre.

Att vi har nått dit vi är idag med demokrati och hyfsad jämställdhet beror både på de som vågat utmana och ta konflikter, de som intuitivt och kreativt i olika konstnärliga former speglat samhället och de som haft förmågan att med förnuft och dialog föra samhällsdebatten framåt.

Det är inte så lätt som att alla vill ha frihet. Större delen av världens folk regleras med stränga normer. För en del ger det en slags trygghet då alla vet vad som gäller, för andra kränker det fri och rättigheter. Ett auktoritärt styre kommer ofelbart att stöta på patrull i form av motstånd och slutgiltig revolt liksom allmän upplösning kommer att tvinga fram behov av ordning och reda.
Det ligger i människans natur att upptäcka nya möjligheter hos sig själv och omvärlden. Denna människans sanna natur kan bara stävjas genom rädsla. Den ena rädslan handlar om oro för bestraffning och att kastas ut ur gemenskapen. Den andra rädslan handlar om att inte ta tillvara på sin frihet och sina möjligheter och att fastna i sitt eget garn av försiktighet.

Den humanistiska psykologins inriktning är att klargöra dessa förhållanden så att människan blir klar över att i alla dessa sammanhang har hon ett val. Först och främst valet inför sig själv, att bli den hon är ämnad att bli. Människans högsta mål borde vara att ta tillvara på sin begåvning inom den egna personligheten och kroppen hon har begåvats med.

Behovet av stöd och erkännande är viktigt men inte nödvändigt. Tilltron till den enskilda människans resurser att utvecklas av egen kraft gör att vi som tror på människan försöker åstadkomma ett ”tillåtande klimat” och en accepterande hållning. Men när vi finner övertramp och beteenden som strider mot vår övertygelse så försvinner de inte genom att foga sig och hålla tyst.

Börje Peratt ( V, W , L )

Utdrag ur kommande bok ”Försök Igen

Kommunikation

Frågan är: Hur eftersträvansvärt är det att vara spontan och öppen? Vill vi att andra ska berätta hur de tänker och känner och vad de vill?
Vill vi själva kunna förmedla våra funderingar och upplevelser utan att behöva hålla igen?
Vill vi få bekräftelse från andra på våra egna tankar och önskningar?

Större delen av vår vakna och medvetna tid håller vi våra tankar och känslor inom oss själva. Och om vi börjar diskutera kan vi ganska snabbt märka att vi tänker och känner olika. Risken kan bli att man då sluter sig för att slippa obehaget som kan komma av att man kanske inte förstår varandra eller tycker på olika sätt. Eller rent av obehaget över att ingen bryr sig om vad man tänker och känner.

Det blir också svårt om man blir respektlöst behandlad för sina åsikter och om man berättar om upplevelser som andra inte tror på eller förstår. Hur kan man vara öppen och spontant utan att få skit för det?

I sammanhang där acceptans, tolerans och öppenhet råder kan man bli uppskattad för den man är. Då finns en chans att också våga bli allt mer delaktig. Och det gör inget om man inte tycker och känner lika.

Här är ärlighet och prestigelöshet nödvändig för den konstruktiva och givande dialogen. Tyvärr ser vi att goda initiativ alltför ofta pulvriseras av rigida föreställningar om patent på sanningen.

Trots alla nätverk och forum så har vi kanske inte ett öppet utbyte inte ens i de nära kontakterna med våra föräldrar, tränare och vänner.
Det är lättare att i anonymitet häva ur sig något på ett chatforum och på Facebook skriva något som inte är alltför utelämnande.
Fullt naturligt. Man har ett privat område och man vill inte göra bort sig.

I sociala sammanhang är vi också försiktiga och förväntas att hålla en reserverad ton.

Man behöver inte alltid vara utlevande och bullrig. Även om impulsivitet kan vara en naturlig del av personligheten så uppskattar vi också att man kan vara inkännande och reflekterande.

Det finns en fördom om att ”svenskar” är tillbakadragna och rädda. Under de år jag arbetade som journalist och gjorde uppemot tusen intervjuer fann jag en slags motsatt egenskap. Svenskar är beredda att prata om man får tid till det. Och jag tror det är universellt. Om någon är beredd att verkligen lyssna och ger andra tid kommer orden.

När och hur skapar vi förutsättningar för det okonstlade och naturliga. Kanske är det så att det kommer fram i situationer som känns särskilt bekväma. För en del kan det märkligt nog vara på en scen, för andra då man sitter vid ett middagsbord. Å andra sidan kan det också bli raka motsatsen beroende på vilka som sitter i salongen eller vid middagsbordet. Det finns således inga bestämda regler.

En avgörande förutsättning för att kunna ”vara sig själv” är en inre trygghet. Ett mod att göra bort sig. En prestigelöshet. En attityd av att: du får ta mig som jag är.

Börje Peratt
Börje Peratt officiell hemsida
LinkedIn
Börje Peratt/Wikipedia

”Fundringar” i radio Österåker

Kurt Hjelte producent, orakel och legend inom bildspel och event kör närradio i Radio Österåker 103,7. Han har bett mig bidra med mina fundringar. Idag 9 augusti deltar jag med ett inslag i Fredagsmagasinet 15-18.

Har hämtat en del av innehållet från artikeln nedan och varvat med musik. Så det blev lite av tillbaka till rötterna.

I unga år då allt snurrar och man ständigt riskerar att hamna i obalans eller ur fas, då mängder av frågor ställs men man sällan får ett tillfredsställande svar är det stor risk att man tappar fotfästet.

Istället för att fullfölja sitt avtal med livet så riskerar man att aldrig finna den riktning som man innerst inne önskar.
Men att springa åt alla möjliga håll är ju också ett sätt att upptäcka världen. Genom livskarusellen kan man också upptäcka nya sidor både hos sig själv och andra.

Så jag är inte så himla säker på att det bara finns en gyllene väg. Jag tror snarare att det finns fler. En del av dem kan till och med vara väldigt svåra och jobbiga. Den mest plågsamma vägen kan i slutändan visa sig vara den man lärt sig mest av.

Vi anar nog att det kan finnas ett särskilt spår som manar var och en av oss till att bli den man är avsedd att bli. Ungefär som en rosknopp som ska slå ut och bli en vacker blomma.
En sådan bild är vacker och inspirerande.

Det finns också en avigsida. Målet att bli det bästa man kan bli kan leda till oöverstigliga krav. För den som bestämt sig kan det inspirera och ge fokus men för andra kan det sluta i misslyckande och förtvivlan. Och visst hamnar vi ibland i denna värld där allt ska vara perfekt.

Ett problem med det är att alla andra människor kan utgöra hot mot den egna perfektionismen. Ett sådant liv innebär ett jagande för att vara bättre än andra och inte sällan leder det till konflikter där man fördömer andra och även sig själv. Jo jag känner också igen mig i det.

Därmed förlorar man det kanske viktigaste av allt, närheten till sig själv och till andra. För vad är livet utan relation? Ja man slipper i och för sig missförstånd och bråk men man förlorar också det goda umgänget, kärleken, vänskapen och samtalen.


I detta superegoismens tidevarv med alltfler ensamstående är det tydligt av vi hellre lever själva än att underordna oss besväret att konfrontera varandra.

Samlevnadssvårigheterna blir också väldigt tydliga inom familjen.

Som förälder hoppas man att barnet ska undslippa de värsta och man gör vad som står i ens makt för att fostra och vägleda sitt barn. Det är ingen enkel uppgift. Rent av den svåraste en människa kan ta på sig. Det är också en livsuppgift. Trots att åren går kan i alla fall jag uppleva gånger som jag önskar att jag hanterat på annat sätt. Jag var, vill jag tro, en kärleksfull och närvarande pappa men också ibland alltför krävande.

Det finns tillfällen där jag önskar att jag kunnat hålla igen och nöjt mig eller åtminstone kritiserat på ett mer uppmuntrande sätt.
Inget kan som förhållandet till ett eget barn avslöja ens egen bräcklighet, svagheter och tillkortakommanden.

Vi är också våra barns förebilder. Så det spelar ingen roll vad vi säger det viktiga är hur vi uppträder.
Med den nya Smartphones generationen så behöver man inte bry sig om varandra när man träffas. Det utvecklar en slags superegoism där mobilen blir viktigare än människorna man har inpå sig.

Den engelska författaren och beteendeforskaren Richard Dawkins publicerade 1976 boken ”Den själviska genen”. I denna bok beskrivs människan som en maskin vars gener har en enda uppgift och det är att se till att maskinen överlever.

Jag kunde inte tänka mig att någon kunde ta detta på allvar. Men på den tiden fanns också starka kopplingar till en psykologisk riktning inom vetenskapen som kallas behaviorism. Och som den beteendeforskare Dawkins är, så lierade han sig med detta synsätt där allt ska förklaras biologiskt och mekaniskt. Ja du har säkert hört talas om Pavlovs hund och mekanisk betingning.
Genom att träna hunden att få mat då han pingade på en klocka så började hunden drägla så fort den hörde klockan.

Jag har förundrats över hur vetenskapen kan förvandla ett trick att lura en hund till att påstå att det räcker för att förklara människans beteende. I princip innebär det att vi saknar egen vilja och är styrda av mekaniska principer. Även osjälviskhet det som med ett finare namn kallas altruism skulle då enligt Dawkins vara en mekanisk princip.

En modern version av detta tänkande är Kognitiv beteende träning KBT och den har visat sig framgångsrik vid behandling av olika störningar. NLP neuro linguistic programming är en annan sådan teknik som egentligen föregick KBT och de har en del gemensamt.

Utifrån min egen frustration började jag tidigt att skapa en Livskompass (1970) och skrev en pjäs som sedan Ernst Hugo Järegård framträdde med. Innehållet har en del gemensamt med de problemområden som KBT och NLP berör med en stor skillnad och det är just att jag presenterade en kompass. Det den kan är att tydliggöra varför det inte är så enkelt som att bara anvisa väg. Eftersom det hela tiden inom var och en av oss finns olika riktningar som ständigt drar åt olika håll.

Enkelt kan man säga att det ser ut så här.
Du vet vad du vill
Du tar reda på hur du ska gå till väga
Du känner att du borde göra det här
Men du gör något helt annat, kanske direkt i motsats till både vad du vill och känner.

Man tänker en sak, känner något annat, vill en tredje sak och gör en fjärde. Det är Livskompassen i ett nötskal. Så med insikt i hur Livskompassen fungerar så kan man både förstå sig själv och andra och man kan faktiskt medvetet ändra på vilken riktning som ska få bestämma.

I beteende träning kan man ha metoden klart för sig men inte förståelse för varför det är så svårt.
NLP menar att det är viktigt att formulera sig positivt och rättframt som att ”Jag vill vara smal” istället för ”Jag vill inte vara tjock”. Hjärnan hör då INTE och TJOCK. Och då ger man hjärnan fel uppdrag.

NLP pratar också om Sensorisk Awareness och bli klar över vad man får för belöning av en insats. Sensorisk Awareness handlar om närvaro och medvetande om nuet. Man ska således vara medveten om vad man med sinnen uppfattar och hur de påverkar medvetandet med sina tankar och känslor.

Detta leder också till ett kroppsmedvetande. Även om KBT och NLP inte uttrycker sig så. Man menar att det handlar om att lägga märke till vilka tankar man har och vad man känner så att man kan sätta ord på detta.
Även här finns det mycket att hämta om man funderar över hur kroppen fungerar.

Naturligtvis är det inte så att Livskompassen finns hos bara människan. Den finns hos alla djur och sannolikt även hos mikroorganismer. Här finns mycket spännande studier på en slemsvamp som egentligen är en ansamling av enskilda individer. Denna slemsvamps olika individer kan samverka och krypa mot näring och den tar sig fram genom en labyrint. Mest fascinerande är att den är snabbare och bättre på att göra en infrastruktur av järnvägar och bilnätverk än samhällsanalytiker.

Så jag har kommit till en insikt om att Livskompassen finns redan i kroppen hos de minsta organismer. Min teori om detta presenteras i ett forskningsprojekt som fått namnet ”Om Medvetandets Uppkomst”. Jo det är en kaxig titel och den vinkar till Charles Darwins och hans ”Om arternas uppkomst”.

Det intressanta med Darwin är att han sa inte att den starkaste överlever, som många fått för sig, utan han skrev in i sitt stora verk att den som har bäst anpassningsförmåga överlever. ”Survival of the fittest”. Men detta påstående var han inte helt nöjd med. Han anses ha skrivit in det efter övertygande påtryckningar från sin medarbetare Herbert Spencer. Det centrala i Darwins tankesätt är tron på det meningsfulla skapandet. Att livet söker det gynnsamma och att livet på ett naturligt sätt anpassar sig till det som fungerar. Naturligt urval blev en filosofisk kompromiss och eftergift till Spencer.

Flexibilitet och förmåga att ändra sig är den fjärde hörnstenen i NLP.

Huvudfrågan blir då:

Är du villig att ändra på det som inte fungerar? Eller ändrar du dig på grund av motstånd?

Vi vet hur lätt det är att ge löften på nyårsafton som man sedan bryter på nyårsdagen.
Vi vet hur lätt det är att återfalla till gamla mönster och beteenden. Här menar jag att NLP och KBT pga av bristande analys av människans psyke inte fullt ut förstår problematiken.

NLP uppmanar till handling men om det inte fungerar, gör något annat! Jo visst men om jag ska lära mig gå eller cykla så finns inget annat och om jag är uthållig nog så hittar jag till slut balansen. Dock inte genom trial and error utan genom att försöka igen. Jag finner inte balansen genom att skrubba knäna eller slå huvudet mot bokhyllan utan i den stund kroppen och hjärnan får den där AHA upplevelsen. Det är först då hjärna spårar nya trådar. Så framgången som följer av försök igen får hjärnan att bokstavligt talat växa. Det är temat i den sista boken i den trilogi som presenterar mitt forskningsprojekt. <a href="Försök igen” target=”_blank”>Försök Igen.

Du har hur många chanser som helst.

Visst det kan tyckas vara en provocerande formulering, men om du tittar på ditt liv så är det resultatet hur du klarat dina försök och tagit vara på dina chanser.

Jag gör i denna forskning upp med flera gamla synsätt och hela arbetet liknar hur jag kom in på Sveriges Radio (Biografi). På den tiden jag växte upp fanns inga mobiler och framför allt inga smartphones. Vi hade små bärbara transistorradioapparater som vi tog med oss överallt. Jag kom till en punkt där jag saknade en typ av programinnehåll och sa till mig själv ”Varför gör man inte sådana här program?”. Så en dag sa jag till mig själv att ”Om ingen annan gör dem så kanske jag kan”. Det slutade med att jag gjorde ett program på egen hand som väckte viss uppmärksamhet. Jo det fick tidningsuppslag och hela baksidan på Dagens Nyheter. Jag skickade upp några programförslag till Sveriges Radio och det ledde till en snabb och rolig radiokarriär som tog slut då man ville att jag skulle bli chef. Min Livskompass just då var inte inställd på det. Jag tackade nej utan att tänka mig för och det är ett av de beslut jag ångrat.

Men tillbaka till det här med ”människan som en maskin”. Jag kunde aldrig förlika mig med det tankesättet och trodde inte heller att någon annan skulle göra det. Men hur fel hade jag inte. Dawkins tankar innehöll även andra moment som ateism men inte bara den vanliga som innebar att ”man tror inte på Gud” utan en som man själva kallade ”nyateism”. Nyateism innebär att man tar sig rätt att kränka dem som tror på Gud. Ja det låter inte klokt men det är faktiskt sant. Och när man ser vilka som går i första ledet på denna rörelse så blir man faktiskt mörkrädd. Och när man ser hur långt den trängt in i vetenskapsakademin på universitet och vetenskapsredaktioner så blir det riktigt otäckt.

Jag har skrivit en del om det på min utforskarblogg och har beslutat skriva en bok som ett svar på Dawkins själviska gen.

Jag menar att alla liv och samhällen är bevis på osjälviskhetens och den villkorslösa kärlekens kraft. Utan grisens alla spenar skulle kultingarna dö, utan vår vilja att bidra och hjälpa varandra skulle samhället inte klara sig. Ja vi skulle aldrig ha byggt ett samhälle om vi inte insåg hur gynnsamt det är för vår förmåga att överleva och förenkla tillvaron.

I allt detta springer vi alla omkring med vår egen inre Livskompass och försöker att orientera oss. Finna möjligheter och samband. Finna vänner och och utbyten. Finna kärlek och samhörighet.

Ett av de svåraste problemen i detta är lyssnandet, den lyhördhet där man ställer sitt eget superego åt sidan och försöker ta till sig vad den andre har att säga och försöker förstå hur den andre ser på situationen.
När man öppnar sig för den andre och talar hjärta till hjärta så sker mirakel.
Men i detta superegots tidevarv är vi mer måna om att få sagt det vi vill ha sagt och pådyvla andra vår egen uppfattning än att upptäcka varandra. Jo visst kan vi av och till finna det intressant att lyssna på någon annan, men det är väldigt lätt att återgå till den egna lilla världen, hotad av alla andras.

Börje Peratt

Denna text är ett utdrag av programinslag i Radio Österåker 103,7 och ingår i boken Försök Igen som kommer ut i slutet av 2016.

Coacha Unga med Livskompassen
Succébo-fröet till framgång

Friheten söker alla vägar den kan

Under Jasminrevolutionen i Tunisien våren 2011 färdigställde jag första boken i projektet Om Medvetandets uppkomst. Ibland tittar jag i boken och hittade nedanstående stycke.

Kampen för demokrati kan vara kompromisslös. Det kommer till ett läge då människan vägrar att underkasta sig.

2011 blossade demokratirevolutioner upp i Afrika och Mellanöstern. Det var nästan lika oväntat som då Berlinmuren föll 1989 och Sovjetunionen upplöstes.

Folket mobiliserade sig i hundratusental. Denna initiala ickevåldsrevolution i Egypten kan utvecklas till regelrätta inbördeskrig som i Libyen men stoppar knappast frihetstörstande.

Ett fortsatt svårt hot mot demokratin i dessa länder är de auktoritära muslimska sharialagarna. Om revolterna leder till sådana system riskerar kvinnorna ett fortsatt patriarkaliskt förtryck.

Vägen mot befrielse går alla vägar som är möjliga och frihetsönskan är en oundviklig kraft. I detta ingår att arbeta för ett självständigt liv i samverkan med andra. Inte förrän alla kvinnor, barn och män lever i ett tryggt, öppet och omhändertagande samhälle har människan skapat $uccébo.

I ett samhälle där vi förväntas ta vara på oss själva är det slutligen gränsdragningar och uppfostran som avgör. I ett samhälle där vi förväntas göra det bästa av vår begåvning och utvecklas för att ta tillvara på oss själva och våra möjligheter finns inte utrymme för ojämställdhet och rasism. Inte förrän den dag då vi ser var och en oavsett kön och härkomst som vår like kan människan utvecklas fullt ut.

Utdrag ur Succébo-fröet till framgång

Börje Peratt
Börje Peratt officiell hemsida
LinkedIn
Börje Peratt/Wikipedia

”Försök igen!”

Nedan ett utdrag ur den kommande boken Försök igen som ingår i en trilogi under projektet ”Medvetandets Uppkomst”.

Ur kapitlet: Från ”Trial and Error” till ”Försök igen”

Värderingarna bakom tron på trial and error marginaliserar individens intentioner och avsikter. Metoden inom idrott går ut på att manipulera genom belöningar eller bestraffning. Därmed finns risk för en dold agenda. När trial and error genomförs utan att individen ges möjlighet till eftertanke får vi den militära drillen, korvstoppningen och löpande band principen.

Bristen på medkänsla är i grunden avhumaniserande och orsakar ett förminskande av individen. Det har lett till svåra kränkningar och till katastrofala effekter både privat och sportsligt.

Despotmentaliteten genomsyrar hela idrottsvärlden. Det är tragiskt då vi ser det i klubbar på lokal nivå. Tyvärr återupprepas således mönstret ännu idag. Att kräva ordning och disciplin och ha höga mål är inte samma sak som att bränna ut och bryta ned människor.

Det auktoritära tränarskapet förekommer överallt. Ett motiv är kontroll för att nå framgång. Ett annat är makt (despotmodellen). Tichonov, ett välkänt exempel i sovjetiska hockeylandslaget. Problemet är att i slutändan blir det kontraproduktivt. Tichonov fick till slut inte en enda NHLstjärna att spela för Sovjet så länge han var förbundskapten. En svensk kvinnlig elitfäktare fick av sin östeuropeiska tränare bara höra kritik. Hon bytte tränare och återvann glädjen.

Béla Rerrich – den positiva förebilden
Béla Rerrich från Ungern är ett lysande exempel på en tränare som kombinerade respekt, inkännande och kvalitet. Under de olympiska spelen i Melbourne 1956, där hans lag tog silver i värja, bröt Ungernrevolten ut. Rerrich beslöt att inte återvända till hemlandet. Han bosatte sig i Sverige och fick stor betydelse för utvecklingen av fäktkonsten här. Béla personifierade den uppmuntrande tränaren som också var noga med disciplin och ordning. Hos Béla fick man lära sig ta av sig skorna, göra flêche och framförallt vara ombytt och i tid till dagens övningar. Han var lika engagerad oavsett det var en nybörjare, obegåvad eller en elitfäktare. Alla som har haft glädjen att träna inför honom minns honom med respekt och värme. Jag fick möjligheten att återstifta bekantskapen med honom då vi gjorde TV-serien Pep Talk för Sveriges Television 1986. Djurgården har instiftat en minnesfond till hans ära.

Utdrag ur boken ”Försök Igen” som publiceras i slutet av 2013

Såg en annan artikel som gjorde mig glad ”Gammal stöt med öga för fäktning”.

Ja du kan
Du kan försöka
Försök igen!

Börje Peratt
Börje Peratt officiell hemsida
LinkedIn
Coacha Unga med Livskompassen

Kärlek vad är det?

Att älska sig själv och andra villkorslöst, är det över huvud taget möjligt?
Ja men för många av oss bara i korta stunder.

Kärleken är den källa som gör att föräldern är beredd att ge sitt liv för sin avkomma. Den är således nödvändig för livet och dess överlevnad. Men där finns också en mängd ”krav” och ageranden utifrån andra drivkrafter som kan anses nödvändiga för att överleva. Uttrycken från dessa andra drivkrafter kanske inte alltid är kärleksfulla men de kan visa på engagemang, noggrannhet, jaktinstinkt och förmåga att både skydda det gamla och skapa nytt.

Att fostra sin avkomma är ofta nödvändigt för att den ska klara sig (det finns lysande undantag). Här blir föräldern en förebild. Men också föräldern måste överleva och då krävs andra sidor i Livskompassen som kan tyckas stå i direkt opposition till kärlek.

Ibland utvecklas livet till konflikt och ibland till flykt eller strid. Även detta behöver vi lära oss av för att klara oss i olika sociala sammanhang. Ja människan får försöka fortsätta lära sig livet ut. Och som vi vet, vi blir förmodligen aldrig fullärda. Ibland dundrar verkligheten in med minst sagt obehagliga reaktioner från också oväntat håll. Då är det lätt att förlora balansen och att reagera. Men med trygghet i sig själv och stark tillit till vad som står över oginhet och futtigheter så kan man reda ut de värsta stormar.

Vi vandrar ständigt runt i Livskompassen och de ögonblick vi landar i kärlekens energi och väsen finns den totala upplevelsen som en sällsynt upplevelse och gåva.

Denna evolutionära process från livets begynnelse har utvecklat en allt större insikt och för människan en existentiell och andlig rymd av frågeställningar. Något som jag försökt att reda ut i forskningsprojektet Medvetandet Uppkomst och skrivit om i  Succébo-fröet till framgång.

Ofta blandas kärleken upp av andra behov och riktningar. Också dessa olika riktningar och mål kan genomföras med kärleken som grund. Men med vetskapen om hur missbrukad och utnyttjad kärlek blivit är det angeläget att förstå hur den kan manipuleras. Därför är det också angeläget att samtala om vad kärleken innebär för var och en.

Det är inte alltid lätt att hålla isär vad som är egna behov eller den villkorslösa generositeten, toleransen och empatin.

Ibland döljer man sig bakom kärlek men det avslöjas så fort man diskuterar den. Då kan rent av djävulen vakna till försvar för egen uppfattning. Man kan också dölja sig bakom kärlek för att inte ta ställning och inte ta ansvar för sin uppgift. En ”låt gå förälder” kan få barn att känna sig oälskade då barnet önskar omtänksamhet och ramar som ger en tryggare och mer överskådlig värld. Ibland innebär kärlek att ge tid. Jo tid kan idag vara det mest värdefulla vi kan ge en människa. Hur vi sedan ger tid till oss själva är också en fråga som är intressant.

Tyvärr så lever fortfarande föreställningen som att ”den man älskar agar man”. Andra mer eller mindre flummiga föreställningar blir näst intill kontraproduktiva. Kärlek är inte bara ett veligt tillstånd, eller att ge bort sig själv. Kärlek är att medverka till nödvändiga förändringar, till egen nödvändig förändring och insikt. Kärlek är försoning med sig själv och andra och se till helheten mer än småttigheter och trivialiteter. Kärleken till livet är skrattet, gemenskapen och att inte ta allt så allvarligt. Med denna insikt kan det ändå bli så lätt att ramla dit. Då innebär kärlek att ge varandra ännu en chans. Samtidigt kan det vara så att man måste gå varsin väg och släppa varandra. Kärlek är inte alltid så självklar och enkel som att bara vara.

Börje Peratt

EGNA LÄNKAR
Livskompassen
LinkedIn
Peratt, Börje – LIBRIS
Börje PerattBöckerBokus.com
Coacha Unga med Livskompassen
Börje Peratt officiell hemsida