Livet är en fest

Avsnitt 9: ”Det var inte så mycket musik längre, utan det var mer stalinister och KFML-are som styrde det hela” – Pugh Rogefeldt. Foto: Sveriges Radio

Sveriges Radiolegenden Stefan Wermelin har sammanställt 1960- och -70 talets mest centrala musikhändelser i programserien Livet är en fest.

Wermelin fortsätter också framåt till modern tid i den svenska musikhistorien som torde tillhöra motsvarande framgångsvåg som någonsin sim- och tennisundret och andra stora internationella svenska framgångar.

Det är en presentation och en djupdykning som heter duga och ger oss 70 timmar om den svenska rockhistorien, berättad av artisterna som var med. Undertecknad har också en roll i detta i avsnitt 9, Vem kan man lita på.

Proggen växte fram i symbios med ett växande politiskt intresse. Men politiken, som varit en naturlig del av proggen, tog snart över. Kanske kom den till och med att kväva den musik den sporrat.

I detta avsnitt av Livet är en fest hör du: Mikael Wiehe (Hoola Bandoola Band), Björn Afzelius (Hoola Bandoola Band), Anders Lind, Börje Peratt, Leif Nylén (Gunder Hägg, Blå Tåget), Tore Berger (Gunder Hägg, Blå Tåget), Torkel Rasmusson (Gunder Hägg, Blå Tåget), Lennart Wretlind, Janne Forssell, Kjell Alinge, Turid Lundqvist, Claes af Geijerstam (Ola & The Janglers), Sture Karlsson, Tija Thorpe, Magnus Uggla, Tomas Ledin, Channa Bankier, Kaya Ålander (Röda Bönor).

Det är inte utan en tår i ögat som dessa minnen spelas upp.

Tack Stefan!

Börje Peratt

peratt.com

Annonser

Å ena sidan och å den andra

Börje Peratt © sommarskägg
Börje Peratt © sommarskägg

Börje Peratt – #!±”

Jo jag har fått ta emot en del skällsord efter att jag lyft fram och beskrivit näthat, dess utövare och särskilt det organiserade genom främst två föreningar som jag bedömer ge sig ut för något de inte är.

Lättast vore ju att strunta i dem och låtsas som att det regnar. Hoppas att det går över. Men tyvärr så funkar inte jag. Och det är ett beslut jag tog i mycket unga år. Upphovet var insikten om att Hitler kunnat växa fram med sin människofientliga ideologi under flera år utan att någon tog honom eller hans nazism på allvar.
Jag ställde mig frågan hur kunde dom? Hur kunde man bara låta det ske? Jag kom fram till att väldigt många måste ha anat men inte velat anstränga sig, haft engagemang att säga emot eller vågat konfrontera dem. Jovisst det fanns en risk men om man inte tog den skulle det ju kunna bli värre. Och det blev värre. Mycket värre.

Antihumanismen har nu fått gro i Sverige i över 30 år och kring 2000 talet briserade den med hjälp av Internet. Denna kommunikationsform som berörde alltfler och gav allt fler ökade möjligheter kom att utnyttjas av denna i reella termer ganska lilla grupp men som med hjälp av media kunde ta över valda delar av den offentliga diskussionen.

Egentligen ville jag inte alls ge mig in i skiten. Mitt intresse och min vilja handlade om att skapa. Göra film, teater och musik.

Men då jag såg de hemskheter som kom ut av den antihumanistiska fronten kunde jag till slut inte längre hålla tyst. Det blev en del konfrontationer och eftersom jag för denna grupp kom från ingenstans, de hade ju aldrig stört mig, blev mitt intåg något förvånande. När förvåningen släppt kom motattacken. Men jag var beredd och hade lagt upp en strategi så jag känner inte att det skadat mig nämnvärt. Tvärtom gav det mig mycket ny kunskap om denna människofientliga grupp som jag kunde använda i forskningen. Det kom också att inspirera mig till att mycket noga granska medvetandet och dess uppkomst i det vetenskapliga område jag valt att studera. Utmaningen gjorde mig än mer noggrann så att jag inte halkade in på det pseudovetenskapliga spår som motståndarna grävt ner sig i.

Jag kom också att upptäcka att de man skulle kunna tro befann sig på samma sida inte alls helt säkert gjorde det. Där fanns vissa framträdande personer som aldrig skulle kunna kvalificera sig för en demokrati, snarare tvärtom, och det fanns omnipotenta personer som aldrig skulle kunna ingå i ett samspel med givande och tagande utan att känna sig bestulna om andra fick uppmärksamhet.

En annan erfarenhet är att de du hjälper och vars miljö du ser till att skydda sällan i efterhand visar uppskattning, nej inte ens ett tack. För många år sedan fick jag ett samtal av av Barbro Bromsberg (Bränn inte ut dig) som skickade mig boken ”Hjälp andra stjälp dig själv”. Jo visst den risken är överhängande. Många drabbas nog av det. Men å andra sidan jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag ser något illa och inte gör något åt det.

Med detta sagt blir ord som att det du tänker skapar du och kärleken är det enda raka något provokativa om man tror att endast de hjälper. Vi lever i en värld där vi hör om övergrepp, krig och orättvisor. Allt detta försvinner inte för att man väljer att inte se det. Det finns bara ett sätt och det är att bestämma sig för vilken värld man vill leva i och att sedan tålmodigt verka för att förändra eller rensa ut det som inte gynnar denna värld. Detta kan sedan gå i kärlekens och den mentala målbildens tecken. Jo dessa krafter måste kunna överglänsa frustration och ilska som flera kända altruister och mänsklighetens förkämpar givit uttryck för, Mandela, Dalai Lama, Gandhi m fl.

För att förstå vad vi har att kämpa mot vill jag delge följande: Christopher Hitchens (en av nyateismens fyra ryttare) kallade Moder Theresa ”Helvetets ängel” , ” en fanatiker, en fundamentalist, ett bedrägeri” och en ”fanatisk albansk dvärg”. Hitchens beskrev på detta sätt en kvinna som räddat tusentals barn i Calcuttas slum. Denna Hitchens, ansågs hedervärd och kvalificerad att skriva förordet till den bok som lanserades 18 mars 2013 med stöd av Kungliga Vetenskapsakademin.

Börje Peratt
Officiell hemsida

Långfredag, död och uppståndelse

Eftersom jag är en sann skeptiker med forskarutbildning och håller vetenskapens ramar som mycket viktiga blir den frågeställning som aktualiseras av ett liv efter döden en utmaning.

Börje Peratt:

En bilolycka 1987 omgavs av flera transpersonella upplevelser och efter olyckan kände jag mig tvingad att undersöka dem. Den ena frågan ledde till den andra och snart var jag inne i ett forskningsprojekt. Av oro för vad omgivningen skulle säga skedde detta under mer än 10 år i sträng diskretion.

Om Medvetandets uppkomst
Frågeställningarna ledde in på så många spår att jag till slut tvingades dela upp dem. Jag kom fram till att publicera mina fynd i en trilogi. Den andra boken Tolv Sinnen (2012) gäller bl a frågeställningar som att en entitet överlever döden. Jag åker nu om några dagar till Tucson Arizona och konferensen Toward a Science of Consciousness för att presentera fynd och teorier och ta del av andras.

Börje Peratt

Börje Peratt officiell hemsida
LinkedIn
Börje Peratt/Wikipedia

På väg mot ett medmänskligare samhälle?

En omfattande studie av IMF (Internationella valutafonden) visar att en mer jämlik fördelning kan bidra positivt till ekonomisk utveckling och tillväxt.

Börje Peratt

Ekonomerna har analyserat förhållanden i IMF:s 188 medlemsstater och kommit fram till att alla vinner på att alla får vara med och dela på kakan.[1]

Hur långt kan vi dra slutsatser av denna, för många av oss, självklara insikt?
Studier visar att delaktighet och meningsfullhet är avgörande för både hälsa och framgång. Framgång enskilt och tillsammans är beroende av den uppskattning som kommer av konstruktiv samverkan. Slutsats: – Om fler känner att de kan delta och har inflytande påverkar det också folkhälsan.

En demokratisk samverkan rymmer ett stort mått av frihet och eget tänkande men också ansvar, respekt och tolerans. För en positiv och långsiktigt god utveckling behövs tryggheten i ett kompetent ledarskap. Och för det behövs ett stort mått av både överblick och inkännande. Det innebär att man gör rätt sak vid rätt tillfälle.

Val mellan pest och kolera

Beroende på hur människan uppfattar sina möjligheter och sin omgivning kan man inta några olika förhållningssätt. Ibland tycks det vara mellan två omöjliga val. Hur kommer det sig?

Ta strid eller fly
En övertygelse förankrad i människan är att omgivningen utgörs av fiender som vill åt samma kaka som du. Det leder oundvikligen till krigsfilosofi. I det japanska näringslivet har det sina rötter i den japanska samurajen Musachis skrifter [2]. I politiken i väst är det Machiavellis doktriner om manipulation och undergrävande som har slagit genom.[3]
Båda dessa står för utgångspunkter som har avgörande betydelse för lagsporter. De går ut på att undergräva motståndets försvar, stå emot angrepp och till slut att besegra motståndaren. Så filosofin är djupt förankrad i det mänskliga psyket och i världens kulturer. Naturligtvis står denna krigsfilosofi då också för en stor del av underhållningen. Många berättelser, filmer och teaterpjäser belyser maktkamper som slår fäste i individer och driver fram katastrofer i relationer.

Behovet av rötter och samhörighet

Å andra sidan finns behovet av vänskap, kärlek och samhörighet. Utan dessa krafter skulle inga grupperingar överleva. Ja man kan säga att livet är helt beroende av den villkorslösa kärleken som den kommer till uttryck i att skydda och ge föda till sin avkomma.

Här finns en grundläggande överenskommelse mellan föräldraskap och avkomma som får kritiska konsekvenser om föräldrar överger barnet. Tusentals historier visar hur viktiga föräldra-barnrelationen är och hur nära de ligger själen. Blir man övergiven kan hela livet gå åt till att finna och förstå sitt ursprung. Naturligtvis ser vi motsvarande sorg hos föräldern som känner sig övergiven av sitt barn.

Samhällets organisation behöver kanske inte direkt kärlek
Struktur, hierarkier och ordning har ju till uppgift att göra vårt beroende av varandra så kliniskt och smärtfritt som möjligt. Vi reser till och från arbete och genom smartphones behöver vi inte ens längre bekymra oss om medresenärer. Meningsfullheten kan ligga i sms och gillandeknappar.
Men trivs vi i denna avstängdhet. Trivs vi i denna frustrerade stress som kommer till uttryck i våra urbana miljöer genom att människor inte stannar upp och inte bryr sig om andra. Vi orkar inte engagera oss och istället uppstår en känslokyla.

Inom människan finns en drivkraft att hela tiden bli bättre, snabbare och effektivare. Det är bra ibland men inte alltid. Vi behöver således lära oss att värdera oss själva och varandra och lära oss att fungera på ett gynnsamt sätt som kan se olika ut i olika situationer.

Närvarande
Mest av allt handlar det om att vara närvarande i nuet och att ha stor tolerans för människors tillkortakommanden. Dock inte övergrepp och dumheter dessa ska man åtgärda snarast. Kärlek och vänskap är det vi i djupet av oss själva värderar högst men några av oss ersätter det med jakten på rikedom och prylar. Vittnesmål från dem som har i överflöd visar att det sällan räcker och då fortsätter några att jaga för att få mer trots att mer pengar inte på något sätt kan ge dem mer än tillfälliga kickar. Vid ett skede kanske man kommer till insikt och börjar dela ut sina pengar eller satsar på andra värden.

Moral
Gränsdragningar och hög moral är oerhört viktiga om vi vill medverka till ett medmänskligt samhälle. De flesta, jag tror närmare 99% håller en tillräckligt god moral. Ska man då förvänta sig mer eller försöka förstå den psykologi som ligger bakom oförmågan att leva efter samhällets moral. Tveklöst rör majoriteten av kriminalitet svårigheter att klara sig. Då kan man i de allra flesta fall sannolikt påstå att samhället svikit. Men sedan har vi vad som kan beskrivas som predatorer. Rovdjur som med maktspråk har en förmåga att hamna i toppen av hierarkin och som därifrån kan hota en hel värld. Dessa despoter har inte bara krigarfilosofin inympad i sig de är samhällets fiende nr 1. Vi hittar dem på alla nivåer i samhället således inte bara i toppen.

Förnekelse
Det är vanligt att den som förlorat sin moral lär sig förnekelsens konst. Även om man ertappas och överbevisas kan man hävda sin oskuld. Av dessa skäl dräneras förtroende och tillit och vi tvingas att skydda oss mot vad som närmast kan beskrivas som ett psykopatbeteende. Utan empati för den skada man åsamkar andra riktas all energi på att rättfärdiga sitt svekfulla beteende.

Med en kombination av föråldrad lagstiftning, ineffektiv eller felriktad polis och överhopad och av olika orsaker försvagad rättvisa kan vi se hur område efter område är eftersatt och mycket kostsam att hantera.

Vad samhället nu behöver lära sig det är att balansera mellan vad som behöver göras och vad som måste göras. Här har politiken ett stort ansvar och tyvärr visar ofta riksdag och regering upp en påfallande senfärdighet. De är trots allt samhällets lagstiftande församling.

Ett annat område rör fördelning och ett samhälle som inte kommer tillrätta med det riskerar ökade motsättningar och en ökad brottslighet.

Slutsats:

Vi behöver en dialog på kors och tvärs för att klargöra och tydliggöra vilken etik vi eftersträvar och vilka lagar som håller. Alternativet är att skyndsamt korrigera lagstiftningen för att datera upp den till det samhälle vi nu lever i. Parallellt skapa förutsättningar för alla att delta i samhället på ett meningsfullt sätt.

Det förutsätter och innebär att fler måste få del av kakan och att krigarfilosofin ska ersättas av samverkansfilosofi som redan har sin grund i demokrati och mänskliga rättigheter.

Börje Peratt
officiell hemsida
LinkedIn

Referens
1) Inkomstklyftor hämmar tillväxten
2) Succébo-fröet till framgång sid 120
3) Machiavelli, N. (2004) Fursten (Il Principe 1532) Natur & Kultur.

BÖCKER
BöckerBokus.com
Coacha Unga med Livskompassen
LIBRIS

Livskompassen styr livet vare sig man vill eller inte

Borje Peratt_Livskompassen logo1 webb

Den inre Livskompassen är också livets växelspak. Antingen du medvetet styr eller låter dig styras omedvetet så är det den som leder dig.

Om du lär känna dig själv genom denna Livskompass så kan du således i varje stund och situation ha bättre koll på vad du gör och varför. Och detta gäller även då du vill koppla bort logiken och ”go with the flow”. Jo emotioner utgör minst hälften av Livskompassen och jag vill påstå att det sunda förnuftet ofta spelar på känslornas och förväntningarnas villkor.

För min egen del har insikten om Livskompassen haft stor betydelse inom snart sagt alla områden av livet.

Producenten


Du kanske känner till mig mest som filmare och TV-producent eller författare och regissör. Du kanske har hört min musik eller rent av sett en musikal. För länge sedan fanns en dröm om att bli konstnär. Numer kallar jag mig bildmakare. Några av dessa tavlor har plockats fram i ett allt djupare engagemang för Danderyds Konsthall. I slutet av 2013 övertalades jag till ett ordförandeskap för att organisera denna vackra idé om ett konstnärsnätverk och stabilisera det med innehåll och program för 2014.

Ideellt och kulturellt engagemang

Jag har ett stort engagemang i två andra föreningar den ena är Kulturnätet som verkar för scenen och filmduken och marknadsför olika framträdanden via ”Stockholms Kulturaktiviteter” på Facebook. Den andra föreningen är ”Humanism & Kunskap” som startades för att stå upp mot förvridningen av humanismen där antihumanister kapat och förstört begreppet. Detta har på senare år lett till en debatt för att tydliggöra vad antihumanismen står för. Kanske har du då läst några av mina artiklar. Jo jag har tagit strid för mänskliga rättigheter och för människor som har förföljts.

Man skulle kortsiktigt kunna se det som att mina egna projekt har drabbats men för min inre ro kunde jag nog inte ha gjort annorlunda.

Mitt uppe i allt detta så är mitt egentliga och huvudsakliga arbete, förutom mediaproduktion, utbildning och forskning.

Utbildning i Livskompassen

Kurser i ledarskap administreras i huvudsak via branschorganisationer. De har nu en mångårig dokumenterad och av beställarna erkänd positiv effekt för både medarbetare, organisation och resultat. Den långsiktiga nyttan och effekten av utbildning i Livskompassen kan inte nog understrykas. Av detta skäl tar också allt fler bolag beslutet om att egna ledare för sin egen karriär ska genomgå den trestegsutbildning som firar tio-årsjubileum 2014. För att kunna sprida detta med applikationer för olika områden breddas nu konceptet med en paketering och licensiering.

Medvetandets Uppkomst

Parallellt pågår sedan många år forskning inom ramen för ”Medvetandets uppkomst” som publiceras i tre böcker, den tredje delen ”Försök igen” kommer 2014. Det finns i författarskapet en stor risk för att gräva ned sig men även här har ett världsomspännande nätverk av forskare i framkant erbjudit ett rikt utbyte och möjligheter att presentera tankar och resultat och att diskutera dem.
Om man som filosofen Descartes sitter på sin egen lya och funderar ut hur livet fungerar och får svar av guds nåd finns det nog en risk att man missar livets mångfald och kreativitet. Av detta skäl har även det fysiska nätverket blivit allt viktigare. Facebook och Smartphones i all ära men det är verklighetens möten som ger livet en djupare mening och förståelse. Det är i själva mötet du upptäcker dig själv och kan se andra sidor av dig själv och andra.

Politik

Mitt uppe i detta skulle jag önska nya förutsättningar för att diskutera och förverkliga egna och andras idéer.
Jag är mycket skeptisk till den tungrodda och styrande administration som utvecklats inom EU. Ser den som i många stycken kontraproduktiv. Bönder som ärvt sin mark och som sett sina företrädare rensa sly för att hålla öppna landskap får nu betalt av EU för att låta dem växa igen. EU har fridlyst en fågel som vuxit från några tusen till upp emot en halvmiljon i Norden och som haft en förödande effekt på miljön inte minst under ytan. Att Naturvårdsverket bara gör som man är tillsagda och medverkar till katastrofen visar på ett allvarligt systemfel.

Andra eftersatta områden är skola och omsorg ja även banker och elförsörjning. Eftersom jag inte finner en långsiktig idé i politiken som bottnar i en värdegrund om ett fritt och samtidigt ansvarstagande samhälle som låter ”hela Sverige leva” skrev jag ihop ett eget program i slutet av 2012. Flera av dessa tankegångar har kommit ifatt Alliansen som nu börjat inse att det finns en landsbygd och att fortsatt ”Taförsigsamhet” (Centerns valspråk) leder ut ur riksdagen.

Jag valde en gång i tiden att verka för C i min kommun därför att det fanns en medveten miljölinje, där den lilla människans sattes i förgrunden. De senaste årens utveckling har jag åsett med allt större förvåning och förskräckelse.

2014 går vi in i ett valår. Som det nu ser ut är jag glad över att jag åtminstone har formulerat ett alternativ. Är du intresserad så ta gärna del av Demokraterna. Det behövs krafter som vill återupprätta ett samhälle i medmänsklighet och ge förutsättningar för fler människor att förverkliga sig och sina drömmar. Naturligtvis kan detta göras i andra partier och helt utanför politiken men det går inte att komma ifrån att politiken avgör hur medel och resurser fördelas.

Jag önskar dig och de dina en riktigt God Jul och ett Gott Nytt år

Börje Peratt
Börje Peratt officiell hemsida
LinkedIn

LIVSKOMPASSEN
Coacha Unga med Livskompassen
Livskompassen för Gruppledare
Livskompassen

”Fundringar” i radio Österåker

Kurt Hjelte producent, orakel och legend inom bildspel och event kör närradio i Radio Österåker 103,7. Han har bett mig bidra med mina fundringar. Idag 9 augusti deltar jag med ett inslag i Fredagsmagasinet 15-18.

Har hämtat en del av innehållet från artikeln nedan och varvat med musik. Så det blev lite av tillbaka till rötterna.

I unga år då allt snurrar och man ständigt riskerar att hamna i obalans eller ur fas, då mängder av frågor ställs men man sällan får ett tillfredsställande svar är det stor risk att man tappar fotfästet.

Istället för att fullfölja sitt avtal med livet så riskerar man att aldrig finna den riktning som man innerst inne önskar.
Men att springa åt alla möjliga håll är ju också ett sätt att upptäcka världen. Genom livskarusellen kan man också upptäcka nya sidor både hos sig själv och andra.

Så jag är inte så himla säker på att det bara finns en gyllene väg. Jag tror snarare att det finns fler. En del av dem kan till och med vara väldigt svåra och jobbiga. Den mest plågsamma vägen kan i slutändan visa sig vara den man lärt sig mest av.

Vi anar nog att det kan finnas ett särskilt spår som manar var och en av oss till att bli den man är avsedd att bli. Ungefär som en rosknopp som ska slå ut och bli en vacker blomma.
En sådan bild är vacker och inspirerande.

Det finns också en avigsida. Målet att bli det bästa man kan bli kan leda till oöverstigliga krav. För den som bestämt sig kan det inspirera och ge fokus men för andra kan det sluta i misslyckande och förtvivlan. Och visst hamnar vi ibland i denna värld där allt ska vara perfekt.

Ett problem med det är att alla andra människor kan utgöra hot mot den egna perfektionismen. Ett sådant liv innebär ett jagande för att vara bättre än andra och inte sällan leder det till konflikter där man fördömer andra och även sig själv. Jo jag känner också igen mig i det.

Därmed förlorar man det kanske viktigaste av allt, närheten till sig själv och till andra. För vad är livet utan relation? Ja man slipper i och för sig missförstånd och bråk men man förlorar också det goda umgänget, kärleken, vänskapen och samtalen.


I detta superegoismens tidevarv med alltfler ensamstående är det tydligt av vi hellre lever själva än att underordna oss besväret att konfrontera varandra.

Samlevnadssvårigheterna blir också väldigt tydliga inom familjen.

Som förälder hoppas man att barnet ska undslippa de värsta och man gör vad som står i ens makt för att fostra och vägleda sitt barn. Det är ingen enkel uppgift. Rent av den svåraste en människa kan ta på sig. Det är också en livsuppgift. Trots att åren går kan i alla fall jag uppleva gånger som jag önskar att jag hanterat på annat sätt. Jag var, vill jag tro, en kärleksfull och närvarande pappa men också ibland alltför krävande.

Det finns tillfällen där jag önskar att jag kunnat hålla igen och nöjt mig eller åtminstone kritiserat på ett mer uppmuntrande sätt.
Inget kan som förhållandet till ett eget barn avslöja ens egen bräcklighet, svagheter och tillkortakommanden.

Vi är också våra barns förebilder. Så det spelar ingen roll vad vi säger det viktiga är hur vi uppträder.
Med den nya Smartphones generationen så behöver man inte bry sig om varandra när man träffas. Det utvecklar en slags superegoism där mobilen blir viktigare än människorna man har inpå sig.

Den engelska författaren och beteendeforskaren Richard Dawkins publicerade 1976 boken ”Den själviska genen”. I denna bok beskrivs människan som en maskin vars gener har en enda uppgift och det är att se till att maskinen överlever.

Jag kunde inte tänka mig att någon kunde ta detta på allvar. Men på den tiden fanns också starka kopplingar till en psykologisk riktning inom vetenskapen som kallas behaviorism. Och som den beteendeforskare Dawkins är, så lierade han sig med detta synsätt där allt ska förklaras biologiskt och mekaniskt. Ja du har säkert hört talas om Pavlovs hund och mekanisk betingning.
Genom att träna hunden att få mat då han pingade på en klocka så började hunden drägla så fort den hörde klockan.

Jag har förundrats över hur vetenskapen kan förvandla ett trick att lura en hund till att påstå att det räcker för att förklara människans beteende. I princip innebär det att vi saknar egen vilja och är styrda av mekaniska principer. Även osjälviskhet det som med ett finare namn kallas altruism skulle då enligt Dawkins vara en mekanisk princip.

En modern version av detta tänkande är Kognitiv beteende träning KBT och den har visat sig framgångsrik vid behandling av olika störningar. NLP neuro linguistic programming är en annan sådan teknik som egentligen föregick KBT och de har en del gemensamt.

Utifrån min egen frustration började jag tidigt att skapa en Livskompass (1970) och skrev en pjäs som sedan Ernst Hugo Järegård framträdde med. Innehållet har en del gemensamt med de problemområden som KBT och NLP berör med en stor skillnad och det är just att jag presenterade en kompass. Det den kan är att tydliggöra varför det inte är så enkelt som att bara anvisa väg. Eftersom det hela tiden inom var och en av oss finns olika riktningar som ständigt drar åt olika håll.

Enkelt kan man säga att det ser ut så här.
Du vet vad du vill
Du tar reda på hur du ska gå till väga
Du känner att du borde göra det här
Men du gör något helt annat, kanske direkt i motsats till både vad du vill och känner.

Man tänker en sak, känner något annat, vill en tredje sak och gör en fjärde. Det är Livskompassen i ett nötskal. Så med insikt i hur Livskompassen fungerar så kan man både förstå sig själv och andra och man kan faktiskt medvetet ändra på vilken riktning som ska få bestämma.

I beteende träning kan man ha metoden klart för sig men inte förståelse för varför det är så svårt.
NLP menar att det är viktigt att formulera sig positivt och rättframt som att ”Jag vill vara smal” istället för ”Jag vill inte vara tjock”. Hjärnan hör då INTE och TJOCK. Och då ger man hjärnan fel uppdrag.

NLP pratar också om Sensorisk Awareness och bli klar över vad man får för belöning av en insats. Sensorisk Awareness handlar om närvaro och medvetande om nuet. Man ska således vara medveten om vad man med sinnen uppfattar och hur de påverkar medvetandet med sina tankar och känslor.

Detta leder också till ett kroppsmedvetande. Även om KBT och NLP inte uttrycker sig så. Man menar att det handlar om att lägga märke till vilka tankar man har och vad man känner så att man kan sätta ord på detta.
Även här finns det mycket att hämta om man funderar över hur kroppen fungerar.

Naturligtvis är det inte så att Livskompassen finns hos bara människan. Den finns hos alla djur och sannolikt även hos mikroorganismer. Här finns mycket spännande studier på en slemsvamp som egentligen är en ansamling av enskilda individer. Denna slemsvamps olika individer kan samverka och krypa mot näring och den tar sig fram genom en labyrint. Mest fascinerande är att den är snabbare och bättre på att göra en infrastruktur av järnvägar och bilnätverk än samhällsanalytiker.

Så jag har kommit till en insikt om att Livskompassen finns redan i kroppen hos de minsta organismer. Min teori om detta presenteras i ett forskningsprojekt som fått namnet ”Om Medvetandets Uppkomst”. Jo det är en kaxig titel och den vinkar till Charles Darwins och hans ”Om arternas uppkomst”.

Det intressanta med Darwin är att han sa inte att den starkaste överlever, som många fått för sig, utan han skrev in i sitt stora verk att den som har bäst anpassningsförmåga överlever. ”Survival of the fittest”. Men detta påstående var han inte helt nöjd med. Han anses ha skrivit in det efter övertygande påtryckningar från sin medarbetare Herbert Spencer. Det centrala i Darwins tankesätt är tron på det meningsfulla skapandet. Att livet söker det gynnsamma och att livet på ett naturligt sätt anpassar sig till det som fungerar. Naturligt urval blev en filosofisk kompromiss och eftergift till Spencer.

Flexibilitet och förmåga att ändra sig är den fjärde hörnstenen i NLP.

Huvudfrågan blir då:

Är du villig att ändra på det som inte fungerar? Eller ändrar du dig på grund av motstånd?

Vi vet hur lätt det är att ge löften på nyårsafton som man sedan bryter på nyårsdagen.
Vi vet hur lätt det är att återfalla till gamla mönster och beteenden. Här menar jag att NLP och KBT pga av bristande analys av människans psyke inte fullt ut förstår problematiken.

NLP uppmanar till handling men om det inte fungerar, gör något annat! Jo visst men om jag ska lära mig gå eller cykla så finns inget annat och om jag är uthållig nog så hittar jag till slut balansen. Dock inte genom trial and error utan genom att försöka igen. Jag finner inte balansen genom att skrubba knäna eller slå huvudet mot bokhyllan utan i den stund kroppen och hjärnan får den där AHA upplevelsen. Det är först då hjärna spårar nya trådar. Så framgången som följer av försök igen får hjärnan att bokstavligt talat växa. Det är temat i den sista boken i den trilogi som presenterar mitt forskningsprojekt. <a href="Försök igen” target=”_blank”>Försök Igen.

Du har hur många chanser som helst.

Visst det kan tyckas vara en provocerande formulering, men om du tittar på ditt liv så är det resultatet hur du klarat dina försök och tagit vara på dina chanser.

Jag gör i denna forskning upp med flera gamla synsätt och hela arbetet liknar hur jag kom in på Sveriges Radio (Biografi). På den tiden jag växte upp fanns inga mobiler och framför allt inga smartphones. Vi hade små bärbara transistorradioapparater som vi tog med oss överallt. Jag kom till en punkt där jag saknade en typ av programinnehåll och sa till mig själv ”Varför gör man inte sådana här program?”. Så en dag sa jag till mig själv att ”Om ingen annan gör dem så kanske jag kan”. Det slutade med att jag gjorde ett program på egen hand som väckte viss uppmärksamhet. Jo det fick tidningsuppslag och hela baksidan på Dagens Nyheter. Jag skickade upp några programförslag till Sveriges Radio och det ledde till en snabb och rolig radiokarriär som tog slut då man ville att jag skulle bli chef. Min Livskompass just då var inte inställd på det. Jag tackade nej utan att tänka mig för och det är ett av de beslut jag ångrat.

Men tillbaka till det här med ”människan som en maskin”. Jag kunde aldrig förlika mig med det tankesättet och trodde inte heller att någon annan skulle göra det. Men hur fel hade jag inte. Dawkins tankar innehöll även andra moment som ateism men inte bara den vanliga som innebar att ”man tror inte på Gud” utan en som man själva kallade ”nyateism”. Nyateism innebär att man tar sig rätt att kränka dem som tror på Gud. Ja det låter inte klokt men det är faktiskt sant. Och när man ser vilka som går i första ledet på denna rörelse så blir man faktiskt mörkrädd. Och när man ser hur långt den trängt in i vetenskapsakademin på universitet och vetenskapsredaktioner så blir det riktigt otäckt.

Jag har skrivit en del om det på min utforskarblogg och har beslutat skriva en bok som ett svar på Dawkins själviska gen.

Jag menar att alla liv och samhällen är bevis på osjälviskhetens och den villkorslösa kärlekens kraft. Utan grisens alla spenar skulle kultingarna dö, utan vår vilja att bidra och hjälpa varandra skulle samhället inte klara sig. Ja vi skulle aldrig ha byggt ett samhälle om vi inte insåg hur gynnsamt det är för vår förmåga att överleva och förenkla tillvaron.

I allt detta springer vi alla omkring med vår egen inre Livskompass och försöker att orientera oss. Finna möjligheter och samband. Finna vänner och och utbyten. Finna kärlek och samhörighet.

Ett av de svåraste problemen i detta är lyssnandet, den lyhördhet där man ställer sitt eget superego åt sidan och försöker ta till sig vad den andre har att säga och försöker förstå hur den andre ser på situationen.
När man öppnar sig för den andre och talar hjärta till hjärta så sker mirakel.
Men i detta superegots tidevarv är vi mer måna om att få sagt det vi vill ha sagt och pådyvla andra vår egen uppfattning än att upptäcka varandra. Jo visst kan vi av och till finna det intressant att lyssna på någon annan, men det är väldigt lätt att återgå till den egna lilla världen, hotad av alla andras.

Börje Peratt

Denna text är ett utdrag av programinslag i Radio Österåker 103,7 och ingår i boken Försök Igen som kommer ut i slutet av 2016.

Coacha Unga med Livskompassen
Succébo-fröet till framgång

Jag vill tacka livet

Vaknade på fredag morgon (2 aug) med  ”Jag vill tacka livet” (Arja Saijonmaa) och förundrades. Men det skulle innan dagen var slut visa sig vara en bra hint.

Hade tidigare i veckan fått inbjudan till att i ett internationellt sammanhang presentera John Bauer filmprojektet och det krävdes en del formalia såsom en biography. Jo, John Bauerfilmens webbsida finns också på engelska.

Hann precis bli klar innan det var dags för dagens första möte inne i stan. Det handlade om vår förening Humanism & Kunskap (HK) som under året haft en så stark utveckling. Underbara aktiviteter (Åbo,   Medevi), seminarier (Medvetandet och Vetenskap) och nya spännande människor och medlemmar.

Hustru Ritva fick under tiden äntligen träffa yngste sonen på ett frukostmöte och sedan bar det av till lunchmöte med Kersti Wistrand.  Ritva skulle ta bilder av tavlor till hennes kommande artiklar för HK (en tidigare artikel av henne här). Och Kersti ville presentera en idé till en dokumentärserie som var mycket intressant. Kersti fick också utskrift av en kommande bok som jag hoppas en del på. Visionen är att bilda en studiecirkel för att bolla innehåll och sedan ett seminarium för att diskutera och lyfta upp det på en högre nivå. Helst en samhällsdebatt.

Sedan bar det av ut till Åkersberga och träff med Jan Johnsson en vän från ungdomstiden som kom att bli en av Sveriges mest uppskattade talare när det gäller omvärldsanalys. Han har nu pensionerat sig men engagerar sig fortsatt i ett möbelföretag. Så vi möttes där vilket var perfekt för senare på dagen skulle jag även till Roslagens närradio och träffa Kurt Hjelte (en sann livets hjälte) i studion.

Jag anade att det skulle bli att hoppa in i direktsändning och så blev det. Kurts radiokompanjon Åke frågade mig innan jag ens hade kommit in i studien.

Vad vill du ha för låt?

Hasplade ur mig det första som kom upp ”Jag vill tacka livet”.

Och så perfekt det valet blev. Fick berätta om filmdrömmar och om pågående projekt. Kurt hade varit på Visingsö i Vättern så jag plockade upp den tråden. Konstnären John Bauer blev 38 år, han förolyckades med sin lilla familj utanför Visingsö en stormig natt på Vättern 1918. I direktsändning blandade jag ihop mig själv och sa 1938. Ja så kan det gå med årtal och särskilt i en stressad situation som direktsändning kan innebära.

Kurt frågade också om dokumentären som han vet att jag håller på med. ”Guide, hästen med nio liv”. Jo Guides liv fick trots sina 33 år ett tvärt slut. Jag var med och det var traumatiskt. Fotografen bröt ihop och jag fick ta kameran. Med tårarna rinnande nedför kinderna blev ändå slutet dokumenterat.

Efter sändningen satt vi en timme och pratade om livet i skärgården och i största allmänhet, vi kunde ha suttit hela natten.

En underbar dag avslutades  på vår egen veranda i vacker solnedgång, med pizza och ett glas vin.

På lördag firar Ritva och jag ”Korallbröllop”. Vi har då varit gifta i 35 år.

Jag vill tacka livet.

Börje Peratt