Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat -?

Hjärnans låsning upprepar misstag (Foto Wikipedia)

Fotot refererar till återfallsförbrytare som kan vittna om oförmågan att förändra ett beteende och att ständigt bli bestraffad.

”Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat.” Citatets källa är inte säker men det krediteras Albert Einstein, Anonyma Narkomaner (USA), Max Nordau, George Bernard Shaw, George A. Kelly, Rita Mae Brown, John Larroquette, Jessie Potter m fl.

En fundering är om inte flera kan ha kommit på ungefär samma sak. En annan fundering gäller om citatets begränsning. Empirisk och så kallad ”riktig” vetenskap kan beskrivas som tvångsmässig upprepning. Inom fysiken kan man göra om samma experiment 200 000 gånger för att vara säker på att resultatet inte avviker och vara säker på en slutsats. Vansinne eller ett sätt att kunna kräva otroligt bra betalt för meningslösa eller i alla fall tvivelaktiga krav på forskning?

En annan fundering är om citatet i själva verket inte håller. Vissa moment görs om och om igen ibland lyckas de ibland inte.

Men åter till vilka som står för citatet. Det finns inga dokumenterad bevis för att Einstein skrev eller gjorde uttalandet. Det är listat i ett avsnitt som heter ”Misattributed to Einstein” i den omfattande referensen ”The Ultimate Quotable Einstein” från Princeton University Press. [1]

En matchning finns i en broschyr tryckt av Narcotics Anonymous organization (Narkomaners anonyma organisation) 1981. [2]

”Priset kan tyckas vara högre för missbrukaren som prostituerar för en fix än den är för missbrukaren som bara ljuger för en läkare, men i slutändan betalar båda med sina liv. Galenskap upprepar samma misstag och förväntar sig olika resultat.”

Citatet har även använts av andra tolvstegsorganisationer som Anonyma alkoholister.

Den kontroversiella boken ”Degeneration” av Max Nordau publicerades på tyska 1892 och översattes till engelska 1895. Nordau granskade en mängd olika konstnärers verk och angrep dem som innehöll upprepningar som han menade var en mental defekt hos skaparen. Till exempel kritiserade han Maurice Maeterlincks ”La Princesse Maleine”: [3]

En fundering kring detta är att många skapare upprepar samma tema på olika sätt. Inte minst Ingemar Bergman som i nästan alla sina verk gestaltar egna existentiella konflikter och problematiker från barndomen och relationer. Eller konstnärer som utforskar en form och gör i stort sett samma form med variationer för att kanske upptäcka något nytt.

När George Bernard Shaw recenserade Nordaus text vände han kritiken om repetition tillbaka på författaren och föreslog att Nordau skulle kunna diagnostisera sig som psykiskt vansinnig: [4]

Max Nordaus fann i ”Degeneration” tvåhundra och sextio tusen odödliga ord, som säger samma sak om och om igen.

”Det är som [författaren] vet sättet att driva en tes, men Nordau anser det vara ett symptom på galen ”besatthet” hos konstnären. [Nordaus] budskap till världen är att alla våra karakteristiskt moderna konstverk är symtom på sjukdom hos konstnärerna, och att dessa [förment] sjuka artister själva är symptom på rasens nervösa utmattning genom överarbete.”

”The Psychology of Personal Constructs” av George A. Kelly (1955) innehöll en definition som motsvarade citatet, även om det byggde på andra ord: [5]

”Ur psykologisk ståndpunkt om personliga konstruktioner kan vi definiera en störning om en personlig konstruktion används upprepade gånger, trots att den saknar giltighet.”

En reflektion på detta är hur anorektikern ser på sin kropp som tjock fast alla data och spegelbilden vittnar om motsatsen.

I öppnande av den sjunde amerikanska årliga kvinnokonferensen oktober 1981 framförde Jessie Potter, pedagog och rådgivare i familjeförhållanden, ett tal som innehöll ett tematiskt relaterat ordspråk: [6]

”Om du alltid gör det du alltid har gjort, får du alltid det du alltid har fått.” (Jessie Potter)

Samuel Beckett, vinnare av Nobelpriset i litteratur, erbjöd 1983 också ett motsatt perspektiv i sitt arbete ”Worstward Ho”: [7]

”Allt gammalt. Inget annat någonsin. Någonsin försökt. Har någonsin misslyckats. Spelar ingen roll. Försök igen. Misslyckas igen. Misslyckas bättre.” (Samuel Beckett)

I januari 1986 delade den Emmy-vinnande skådespelaren John Larroquette, stjärna i TV-komediserien Night Court, definitionen under en intervju: [8]

”Vansinne är upprepningen av samma handling som förväntar sig olika resultat. Precis som att hoppa ut ur en 40-vånings byggnad, bryta varje ben, spenderar sex månader på sjukhuset, gå tillbaka till samma byggnad, upp till 39:e våningen, hoppa och förväntar sig att det ska bli annorlunda. Det är aldrig annorlunda. ”

I april 1986 innehöll en opinionsartikel av Baltazar A. Acevedo Jr i ”The Dallas Morning News” i Texas citatet: [9]

”… En galning definierad som en process genom vilken en individ eller ett system gör någonting om och om igen på samma sätt, men ändå förväntar sig olika resultat. Att fortsätta granska och ta itu med problem i vårt samhälle utifrån etniska perspektiv, istället för mänskliga, är överväganden galet och det ger bara ett resultat: Det kommer att leda till polariseringen som är standard för paranoida samhällen.”

Ytterligare en reflektion. Alla som idrottar vet att vissa moment utförs på nästintill samma sätt och i vissa fall lyckas de i andra fall inte. Ibland leder det till kantboll in ibland ut. Skillnaden på framgång kan vara hårfin och turlig. Ett looserbeteende definieras ofta som att upprepa ett beteende som alltid leder till misslyckande. Å andra sidan är det vad träning handlar om, att upprepa ett moment tills det lyckas. Det som Shaw är inne på- ”Försök igen!” Namnet på en kommande bok.

Börje Peratt

Referenser:

Citat är hämtade från Quoteinvestigator

  1. 2010, The Ultimate Quotable Einstein, Edited by Alice Calaprice, Section: Misattributed to Einstein, Quote Page 474, Princeton University Press, Princeton, New Jersey. (Verified on paper)
  2. 1981, Narcotics Anonymous Pamphlet, (Basic Text Approval Form, Unpublished Literary Work), Chapter Four: How It Works, Step Two, Page 11, Printed November 1981, Copyright 1981, W.S.C.-Literature Sub-Committee of Narcotics Anonymous], World Service Conference of Narcotics Anonymous. (Accessed at amonymifoundation.org on October 3, 2011; website has been restructured; text is available via Internet Archive Wayback Machine Snapshot January 1, 2013 link PDF of pamphlet link
  3. 1895 Copyright, Degeneration by Max Nordau (Max Simon Nordau) (Translated from the Second Edition of the German Work), Quote Page 238, D. Appleton and Company. (Google Books Full View) link
  4. 1895 July 27, Liberty, Volume 11, Number 6, A Degenerate’s View of Nordau by Bernard Shaw, Quote Page 2, Column 1, Published by Benj. R Tucker, New York. (Reprint in 1970 by Greenwood Reprint Corporation, Westport, Connecticut)(HathiTrust Full View) link
  5. 1955, The Psychology of Personal Constructs by George A. Kelly, Volume 2: Clinical Diagnosis and Psychotherapy, Quote Page 831, Published by W. W. Norton & Company, New York. (Verified on paper)
  6. 1981 October 24, The Milwaukee Sentinel, Search For Quality Called Key To Life by Tom Ahern, Quote Page 5, Column 5, Milwaukee, Wisconsin. (Google News Archive)
  7. 1983, Worstward Ho by Samuel Beckett, Quote Page 7, Grove Press Inc., New York. (Verified with scans)
  8. 1986 January 5, The Sydney Morning Herald, Television with Jacqueline Lee Lewes: From drugs, drink to… Night Court: ‘Confessions of an Emmy Star, Quote Page 31, Column 3, Sydney, New South Wales, Australia. (Newspapers_com)
  9. 1986 April 25, The Dallas Morning News, Leadership Beyond Ethnicity Should Be Goal of Dallasites by Baltazar A. Acevedo Jr., Dallas, Texas. (NewsBank Access World News)
Annonser

Kommunikation

Frågan är: Hur eftersträvansvärt är det att vara spontan och öppen? Vill vi att andra ska berätta hur de tänker och känner och vad de vill?
Vill vi själva kunna förmedla våra funderingar och upplevelser utan att behöva hålla igen?
Vill vi få bekräftelse från andra på våra egna tankar och önskningar?

Större delen av vår vakna och medvetna tid håller vi våra tankar och känslor inom oss själva. Och om vi börjar diskutera kan vi ganska snabbt märka att vi tänker och känner olika. Risken kan bli att man då sluter sig för att slippa obehaget som kan komma av att man kanske inte förstår varandra eller tycker på olika sätt. Eller rent av obehaget över att ingen bryr sig om vad man tänker och känner.

Det blir också svårt om man blir respektlöst behandlad för sina åsikter och om man berättar om upplevelser som andra inte tror på eller förstår. Hur kan man vara öppen och spontant utan att få skit för det?

I sammanhang där acceptans, tolerans och öppenhet råder kan man bli uppskattad för den man är. Då finns en chans att också våga bli allt mer delaktig. Och det gör inget om man inte tycker och känner lika.

Här är ärlighet och prestigelöshet nödvändig för den konstruktiva och givande dialogen. Tyvärr ser vi att goda initiativ alltför ofta pulvriseras av rigida föreställningar om patent på sanningen.

Trots alla nätverk och forum så har vi kanske inte ett öppet utbyte inte ens i de nära kontakterna med våra föräldrar, tränare och vänner.
Det är lättare att i anonymitet häva ur sig något på ett chatforum och på Facebook skriva något som inte är alltför utelämnande.
Fullt naturligt. Man har ett privat område och man vill inte göra bort sig.

I sociala sammanhang är vi också försiktiga och förväntas att hålla en reserverad ton.

Man behöver inte alltid vara utlevande och bullrig. Även om impulsivitet kan vara en naturlig del av personligheten så uppskattar vi också att man kan vara inkännande och reflekterande.

Det finns en fördom om att ”svenskar” är tillbakadragna och rädda. Under de år jag arbetade som journalist och gjorde uppemot tusen intervjuer fann jag en slags motsatt egenskap. Svenskar är beredda att prata om man får tid till det. Och jag tror det är universellt. Om någon är beredd att verkligen lyssna och ger andra tid kommer orden.

När och hur skapar vi förutsättningar för det okonstlade och naturliga. Kanske är det så att det kommer fram i situationer som känns särskilt bekväma. För en del kan det märkligt nog vara på en scen, för andra då man sitter vid ett middagsbord. Å andra sidan kan det också bli raka motsatsen beroende på vilka som sitter i salongen eller vid middagsbordet. Det finns således inga bestämda regler.

En avgörande förutsättning för att kunna ”vara sig själv” är en inre trygghet. Ett mod att göra bort sig. En prestigelöshet. En attityd av att: du får ta mig som jag är.

Börje Peratt
Börje Peratt officiell hemsida
LinkedIn
Börje Peratt/Wikipedia

Vårda sitt språk

Språket är en viktig del av vår kommunikation om än inte all, mimik, röst och betoning är ju också avgörande för hur orden uppfattas. Därför blir nätdialogen en upplevelse hos läsaren som kan vara helt annorlunda än avsändarens intention.

I spåren av näthatsdebatten har möjligen medvetenheten ökat om språket och kommentarernas utformning och innehåll. Jag säger möjligen därför att en ingrodd ovana sitter i. Hos yngre människor syns dessutom en trist påverkan från filmens värld där svordomar och könsord hoppar ur munnen lättare än en spottloska.

De flesta lite äldre har vuxit upp med insikten om att ”fula” uttryck används i brist på förmåga och ett otillräckligt ordförråd. Oförmåga att formulera sig ger ett ociviliserat och näst intill ointelligent intryck. Ibland utgör det bevis för okunnighet.

Men detta är en sanning med modifikation. Språklig degenerering finns i alla generationer. I ett visst sammanhang kan man nästan betrakta det som en kulturell igenkänning.

Sandlådan
Vi har också de som förenar djup okunskap med brist på argument och en ambition att förhäva sig. De försöker ta andras ord och argument och kasta tillbaka dem utan att alltid förstå innebörden. Då blir det sandlådenivå. Istället för en dialog av lärande och utbyte får vi en manifesterad underlägsenhet som via arrogans försöker mörka sin oförmåga. Men orden finns ju kvar och blir som runstenar över eget tillkortakommande. Detta blir särskilt tydligt då någon ogillar olika perspektiv och anser sin egen värld av fördomar vara den enda rätta.

En dialog bör ha till avsikt att klargöra terminologi och fakta så att alla vinner på en kunskapsutveckling.

Jag har diskuterat detta i flera böcker (Coacha Unga med Livskompassen) och artiklar (Försök Igen)

Chopra tar i ”7 andliga lagar” upp individens behov av att alltid ha rätt och menar att man istället ska eftersträva en frihet från detta behov. Han kallar det ”Försvarsfrihet”.

”Försvarsfrihet betyder att medvetandet är förankrat i en frihet från att försvara din situation. Det innebär att släppa behovet av att övertyga eller överbevisa andra om sin ståndpunkt. Om vi iakttar människor runt omkring finner vi att några av oss ägnar mycket kraft och tid åt att försvara tro och synpunkter. Att släppa behovet av att försvara sin uppfattning kommer, när man avstår från detta, att ge tillgång till mer glädje och energi. Ingen behöver rättfärdiga sig.
Försök att bara förklara vad du vill, önskar och drömmer och din avsikt med det. Då kan du komma att uppleva fullkomning, njutning, frihet och självständighet.” (Chopra)

Tyvärr låser sig dialogen ibland av missförstånd men också av ett onödigt vulgärt språk som kanske inte har till avsikt att såra men som tolkas nedlåtande. Skribenten har ett stort ansvar för sina formuleringar. Det är som ishockey, man har ansvar för sin klubba.

Den sociala mentala avgasen
Det är väl okej med ett ”fult språk” om det inte vore för att det riktade sig mot andra. Kraftuttryck och smädelser begränsar samvaron och sätter lock på lyssnande och inkännande. Ett kränkande språk förpestar den sociala miljön och blir som en illaluktande pyrande mental avgas.

Till slut trubbar mängden glåpord och kraftuttryck av så mycket att de blir en naturlig del av kommunikationen. En närstående person som inte pratade svenska hamnade i ett idrottslag och efter ett halvår var vokabulären full av svärord. De ingick som vardagliga uttryck.

Jag själv, tidigt utflugen, hamnade i jobbsammanhang där tilltalet och bedömningen av jobbuppgifterna präglades av invektiv. För att kunna skydda sig mot påverkan måste man vara medveten om dess effekt även på sinnet. Ändå indoktrinerades jag och sådana ord undslapp också mig i tid och otid. Därför måste jag verkligen uppmärksamma mig själv och hålla igen dem och med tiden blev de alltmer sällsynta.

Nolltolerans
När jag hamnat på forum där språket inte håller en acceptabel nivå försöker jag påtala det. Ibland ger det effekt ibland inte. Hos en del ingår dessa smädelser i arsenalen för att besegra en motståndare. Men en dialog måste ha högre syften än så. Det handlar om att dela med sig av erfarenheter och synpunkter.
Klarar man inte det utan glåpord och personangrepp så menar jag att det är ganska värdelöst att fortsätta. Sådana forum och kontakter får inte många chanser av mig.

Ska man göra något åt näthat och den primitiva forumdialogen måste man börja med sig själv. Moderatorer kan ha olika uppgifter. Att påpeka ett ovårdat språk är en av dem. Själv förordar jag nolltolerans.

Näthuliganismen missbrukar yttrandefriheten

Just nu har ett forum startat på Humanism & Kunskap. Det avser att hålla högt i tak, hög nivå och nolltolerans.
Börje Peratt

YRKESLÄNKAR
Börje Peratt – LinkedIn
Börje Peratt – IMDb SFI Filmdatabas
Börje Peratt – Mediedatabas

FÖRFATTARE
Börje Peratt – LIBRIS
Börje Peratt – Böcker – Bokus.com

Förd bakom ljuset

Med TV-journalisten Erik Forsgrens eminenta reportage Lönesänkarna (Dokument Inifrån, SVT, 14 feb 2013) får vi en avslöjande men förskräcklig bild av en diabolisk omfördelning av välstånd från fattiga till rika. Jag tar upp det under rubriken Svenska folket förd bakom ljuset på min debattblogg. I centrum för denna gigantiska tillbakagång för social rättvisa står en lurad arbetarrörelse. De som orkestrerade detta må själva ha blivit förda bakom ljuset men det kommer mera.

Socialdemokraterna var initiativtagare till bildande av föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF) som tillsammans med förbundet Humanisterna förvandlat humanism till oigenkännlighet [1] och i stort sett tagit död på humanioran. Det ligger inga missförstånd bakom denna antihumanistiska politik enbart ytterligare en diabolisk strategi.

Vof och Humanisterna organiserar idag en sekt av näthuliganer [2] med stöd från vad som närmast kan beskrivas som en ohelig mix av extremliberaler och vänsterextremister. Dessa återfinns på centrala poster i samhället. Och även om de är få så är de hyfsat effektiva. Nätverket går igång som på en given order och näthatet riktas mot utsedda offer.

Det som är trist i sammanhanget är just att särskilt Humanisterna lyckats föra svenska folket bakom ljuset och förvandlat den toleranta humanismen till att stå för intoleransens uttryck. Vof och Humanisterna uppmuntrar regelbundet till brott mot mänskliga rättigheterna.[3]

Bakom detta kan Moderaternas tankesmedjor och reklambyråer skratta åt att arbetarrörelsen gräver sig egen grav.

Smittskyddsinstitutet har också varit duktiga på att föra svenska folket bakom ljuset. Även detta får en olustig koppling. Det visar sig nämligen att man interagerar med och har stort stöd av Vetenskap och Folkbildning. Smittskyddsinstitutets Annika Linde är en mästare på att få ut sin egen påhittad fantasistatistik i främst SVT. När Smittskyddsinstitutets egna experter räknar ut att massvaccineringen kanske räddat 6 människor lägger Linde till en nolla. Och från den egna dagen till den andra ändrar SVT text TV till att Lindes helt egna påhittade siffror gäller.

När det samtidigt står klart att denna hysteriska vaccineringsinsats bevisligen dödat 21 fullt friska människor i Sverige och förorsakat obotliga skador på väldigt många fler kan man förstå att Linde vill göra allt för att mörka effekterna och frasera resultaten.

Ändå faller historiens dom hård och går inte att ljuga bort trots att Vetenskap och Folkbildning tar till rätt vedervärdiga metoder för att hjälpa till att föra svenska folket bakom ljuset. De stora vinnarna blev läkemedelsbolagen som hade kontrakt på vaccinleveranserna och det är dessa bolag som sponsrar Vetenskap och Folkbildning. Visst är det infernaliskt.

Det är glädjande att SVT har återtagit rollen som folkbildare och tycks ha reducerat  inflytandet från antihumanisterna.

Börje Peratt

Citat Börje Peratt

”Uppskattning och beröm tar fram det bästa hos människan.” (Börje Peratt, Visamslogan, 1988)

”Lögnen är för pragmatikern ett praktisk sätt att omvandla sanningen vilket påminner om filmarens, journalistens och författarens sätt att omskapa verkligheten.” (Börje Peratt, Den raka vägen, seminarium på Journalisthögskolan, 1980)

”Jag har relationer alltså finns jag.” (Börje Peratt, 1988)

”Jag har relationer och jag känner, därför är jag.”
(Börje Peratt, Succébo-fröet till framgång, 2011)

”Ibland är det värsta som händer det bästa som kan hända.” (Börje Peratt, Vänd minus till plus, 1994)

”Om det går att fixa, finns ingen anledning att klaga. Om det inte går att fixa hjälper det inte heller att klaga.” (Börje Peratt, ”Vänd minus till plus”, 1994)

”Människan har i sig en djup och grundläggande strävan att förverkliga sig själv på egna villkor och utifrån sin egen önskan, dröm och vilja.” (Börje Peratt ”Gränsbrytaren”, outgiven bok, s 8, 1998)

”Hellre fri i främmande land än fånge i mitt hem.” (Börje Peratt, Sångtext filmen ”Bella och Real”, Fri i främmande land – YouTube och musikalen ”Den Fagre” Kulturnätet 2004)

”Du är, ingen är som du. Moder Jord vill se dig lycklig och le.” (Börje Peratt, dikt 1998. Använd i musikalen ”Den Fagre” 2004 och i Coacha Unga 2008)

”Allt du kan, allt du vill, allt du önskar – Det handlar om tro.” (Börje Peratt. ”Livskompassen för gruppledare”. Ledarskapsutbildning Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd 2005)

”Rätten till sitt eget liv, är humanismens fundament.”  (Börje Peratt, ”Fred Börjar Hemma” dialogseminarium. Folke Bernadotteakademin/Föreningen Kulturnätet 2010)

”Den som inte har en lång lista av bakslag, felsteg och misslyckanden, har inte ansträngt sig tillräckligt.” (Börje Peratt, Presentationen av ”Trägudars Land” och Draupner Film på York Viking Banquett, 2010)

”A person who doesn´t have a long list of failing, hasn´t tried hard enough.” (Börje Peratt, presentation of ”Land of wooden Gods” and Draupner Film at York Viking Banquett, 2010)

”Att coacha är att hjälpa andra hitta svaren inom sig själva och ge mod att anta sina utmaningar.” (Börje Peratt, ”Coacha Unga – med Livskompassen” 2008)

Det värsta

”Det värsta som händer kan vara det bästa som händer.”
Succébo-Fröet till framgång (2011)

”De värsta upplevelser och erfarenheter kan vara de bästa ‘lärare’.”

Succébo-Fröet till framgång (2011)

”… i den skola mänskligheten går, där det fria valet ger oss alla möjligheter, krävs att vi får pröva, se och göra allt. Det innebär att vi får uppleva både det värsta otänkbara och det bästa tänkbara. Vi drar utifrån det slutsatser om vad som är mest gynnsamt. Vi går därför, i enlighet med optimistisk tilltro, hela tiden i allt vi gör, i allt vi tänker och känner, mot det goda.”
Succébo-Fröet till framgång (2011)

”Vi måste ibland uppleva det värsta för att veta vad vi inte vill ha”
Steg 3 kurs Ledarskap

”Fantasi hittar på intuition följer en bana av logik.” (Försök igen, Börje Peratt).

Börje Peratt

LIBRIS

Medvetandets Uppkomst

Börje Peratt – Böcker

Pseudoskepticismens återuppståndelse

Pseudoskepticismens felslut kännetecknar dem som gärna vill kalla sig skeptiker men som i många fall visar sig vara pseudiker.

Återkommer till en del av kommentarerna på artikeln i Svd Fullt möjligt förena tro och vetenskap.

”Respekt återkommer hela tiden. För mig är det så att jag absolut ska respektera allas rätt att ha en specifik åsikt, men jag behöver inte respektera själva åsiktens innehåll. Jag kan inte tycka något annat än att tron att människor uppstår från de döda är tokig. Om min respekt skulle sträcka sig längre än rätten att ha denna besynnerliga åsikt skulle jag ju behöva säga att det är en vettig åsikt, och det kan jag inte. Jag tror det är där skon klämmer, de troende vill inte bara att man ska respektera deras rätt att ha en viss åsikt, utan respekten ska även innebära att man tycker innehåller är vettigt, och helst sant och bra. ” (Sirius 13)

Naturligtvis åsyftas här Jesus uppståndelse. Den är återgiven i bibeln och kan avfärdas som en anekdot. Men återstår andra uppståndelser från människor som förklarats hjärndöda och döda. Ett känt fall är Lydia Paillard som vaknade upp efter att ha förklarats död av läkare på Nord Polyclinic Bordeaux, Frankrike. Den 60-åriga kvinnan förlorade medvetandet inför en cellgiftsbehandling, och förklarades av läkarna vara ”absolut kliniskt död”. 14 timmar senare vaknade hon upp, efter att hennes söner vägrat tillåta att den livsuppehållande apparaturen stängdes av.
”Ett mirakel”, konstaterade chefsläkaren på universitetssjukhuset där kvinnan vårdades. (France’s Sud Ouest 2010-10-21)

En annan längre kommentar från Jim Lindgren är möjligen representativ för en allmän pesudoskepticism.

”Hur mycket avsaknad av bevis behövs innan man kan säga att ett påstående inte är sant?

Redigerar bort en text om hustomtar

Om jag säger till dig att det inte finns spöken så är inte det en ”tro” eller en ”religion”. Jag vet att att det inte finns spöken.

Jims tvärsäkerhet är pseudoskepticismen i ett nötskal.

Professor Marcello Truzzi som var med och skapade skeptikerrörelsen tog avstånd från organisationen. Han fann att den bestod av falska skeptiker som inte var intresserade av att undersöka sanningen och han myntade pseudoskepticism om denna i grunden ovetenskapliga attityd. Forskningen på det mediala har uppvisat så många exempel på möten med andra sida genom exempelvis Nära döden upplevelser NDU, att dessa sedan länge bevisar något som Jim avfärdar.

Om man hävdar att ateister är troende i samma mening som en religiös person tror på gud, vad kan vi då säga att vi vet? Ingenting. I så fall är allt troende och det finns inget vetande.
Att det inte skulle finnas något vetande är naturligtvis helt orimligt.

Pseudoskepticism använder gärna cirkelresonemang som är en typ av felaktig logisk argumentation av typen ”Om A så B, och om B så A. Alltså A och B”. Hänger man inte med här blir man förvirrad vilket också är pseudikerns syfte. Förvilla. Men en sak har Jim rätt i och det är att ateisten vet inte men hävdar med säkerhet att man vet, att det inte finns någon gud. Denna säkerhet är också uttryck för pseudoskepticism.

Det finns ingenting som tyder på att det finns en högre makt som påverkar skeenden i våra liv, på jorden eller i universum. Åtminstone inte sedan universum skapades. Det finns inte ett enda bevis.
Låt oss anta att en Gud startade allting vid Big Bang och sedan lät saker och ting hända efter noga uttänkt plan, typ ”Gud har gjort så att varje försök att bevisa hans existens kommer att misslyckas”. Hur troligt är detta? Vad är det för en fantastisk varelse som hittar på universum och allt som finns i det och sedan skiter i det?

Jims felslut grundar sig i trosuppfattningar om vad gud är. Han uppvisar förvisso en ganska stor okunnighet i ämnet men jag tro den är vanlig. Jag refererar här till inledningen av min bok Succébo som kom ut 2011.

Den här boken handlar inte om Gud eller gudstro men frågan om andlighet behöver dryftas då den är en betydande del av våra liv. Hinduismens filosofiska grund vilar på om inte ett ifrågasättande så åtminstone en öppenhet för att vi inte vet vem eller vad Gud är (Vedaskrifterna 1500 f. Kr). Denna osäkerhet erbjuder oss att tro på vad och vem vi vill, även ateism.
”Vem kan verkligen veta? Vem vill här påstå det? Varav skapades det? Varav är denna skapelse? Gudarna kom efteråt, då detta universum skapades. Vem kan då veta varav det har uppstått? Kanske formade den sig själv, kanske gjorde den det inte. Detta något som ser ned på den. I den högsta himmelen, endast han kan veta. Eller vet han kanske inte.” (Veda sång) (Slut citat ur Succébo)

Jim fortsätter:
Jag väljer att inte tro att det finns en sådan varelse eller ”högre makt” och jag kallar mig ateist. 

De som inte håller med mig tror i bästa fall på att Gud skapade världen och sedan lämnade det för sitt öde och i värsta fall på att Gud hela tiden påverkar saker som händer i universum, oavsett vilket så saknas bevis.
Jag säger att jag vet att något som vi människor hittat på inte finns, på grund av att bevis saknas. Troende säger att de tror på något som inte kan bevisas.

Även här hemfaller Jim åt beviskrav som ligger utanför hans horisont. Han har inte förstått att även ateismen är en tro som inte går att bevisa.

Jag vill dock pröva att undersöka om gud kan vara metafor för skapandet som sådant. Och detta skapande finns i minsta lilla kryp. Jag håller med Jim att jag tror inte på en övergripande makt som bestämmer. Detta skulle i så fall vara ogudomligt och ett inkräktande på den fria viljan och kreativiteten.

Jag tillämpar samma kriterier för att jag skall bli övertygad om att någonting finns vare sig det gäller tomtar, spöken eller gudar. Det betyder att jag ser på personer som påstår att Gud finns med samma skepsis som en jag ser på en person som påstår att spöken finns. Om detta gör mig ”aggressiv” och ”nedlåtande” och till en ”nyateist” (vad det nu är för något, har aldrig hört det förut), så visst, jag bjuder på det.

Nyateist är detsamma som pseudoskeptikern som är så självsäker att en besserwisser skulle känna sig avundsjuk. Här avfärdas alla slags mediala företeelser utan kunskap om olikheterna i dess fenomen.

Börje Peratt

Nätets retorik

Retorik får sina särskilda former och uttryck på nätet. Språket blir effektivt och därmed till synes mer rakt på sak. Samtidigt tappar det ofta valör och inkänning.

Frågan om demokrati och anonymitet är kluven. Anonymitet innebär att fler vågar delta i debatt, man kan dölja sig bakom en pseudonym och slipper ta ansvar för sina ställningstaganden och eventuella påhopp. Men att dölja sig är mot demokratins ideal och därför belastas sådana inlägg av frågetecken. Vem står för dem? Ger man sig ut för att vara någon annan?

Acceptabla skäl till anonyma inlägg är om man är utsatt för hot, hedersvåld, politisk förföljelse eller avslöjar oegentligheter och inte vågar bli igenkänd som angivare. Här täcks anonymitet även inom en rättsstat som ”skyddande av källa”.

Men de som bara förnedrar har blivit nätets bullies och slasktrattar.

Känsliga ämnen är sådana som framkallar skuld och ju mer man träffar rätt in i det dåliga samvetet desto kraftfullare invektiv till försvar.

Jag har intagit en kompromisslöshet till narkotika, tobak, illegal fildelning, mobbing och maktmissbruk. Jag har också tagit kamp för demokratin och ”rätten till sitt eget liv”. För mig är religionstillhörighet oviktig. Var och en har rätt till sin tro men inte till att utifrån denna tro vare sig med våld eller övergrepp betvinga sin omgivning. Det senare har lett till debattartiklar kring terrorism där mina inlägg inte ger någon riktning rätt till våld mot oskyldiga. Då kan samma artikel leda till att man blir kallad islamofob, antisemit och rasist.

Till det konstruktiva och glädjande hör utvecklingen av ”Coacha Unga” och ”Fred börjar Hemma” som nu börjar nå inte bara ut i Europa utan även till Latinamerika och Afrika. Jag är glad att konceptet som innebär ett villkorslöst stöd för mänskliga rättigheter sprids också därför att det har en kompromisslös hållning till just droger.

Inspirationen bakom detta är boken Coacha Unga och målet är att hålla kurser och sprida dess uppbyggande metod och innehåll med ungdomarnas egna erfarenheter och mål.

Nyligen höll jag en ledarkurs för en grupp som tagit sig ur kriminalitet och nu ska bistå unga i detta skymningsland. Samtliga deltagare vittnade om att den svåraste motståndaren var just narkotikan. Historierna om återfall, kamp för överlevnad och den smärta som de tagit sig genom bekräftar att dessa gift orsakar samhällets kanske svåraste prövningar.

Miljö, särskilt natur och Östersjön ligger varmt om hjärtat. Jag har funnit att även vetenskapsmän och myndighetsutövare kan drabbas av politisering och enögdhet. I samband med det har det visat sig viktigt att tydliggöra vilka som står bakom, för vår miljö, synnerligen besvärliga riktningar. Om man då avslöjar deras subversiva verksamhet riskerar man naturligtvis att bli kallad för lögnare.

En annan spektakulär fråga rör svininfluensan. Introduktionen och marknadsföringen följer den lömska propagandans strategi och många har ifrågasatt dess uppsåt. Läkemedelsbolaget GlaxoSmithKline har infekterat och rent av korrumperat centrala delar av vårt samhälles institutioner. Men det finns idag en allmän utbredd kunskap om vinstmotivet som provoceras varje gång husbondens röst manar till vaccinering.