Samhället-myndigheter-människor

Dans i parken. Foto: Börje Peratt
Dans i parken. Foto: Börje Peratt

Det vi önskar är ett liv som går som en dans. Ett samhälle där organisation av arbete och tjänster, samverkan och utbyte, rättigheter och skyldigheter flyter på till glädje för medborgarna.

Ett utvecklat samhälle på demokratisk grund har ett system av politiker som representerar folkets olika uppfattningar, en kultur som speglar människors tankar och känslor och visar upp för oss vilka vi är, en myndighetsstruktur som arbetar för oss människor och som sätter människorna före orimlig byråkratisk fyrkantighet, en rättvisa som skyddar människan och tryggar individens rättigheter, och inte minst en fri journalistkår som granskar makten och visar upp om och hur den enskilda människan utnyttjas eller hotas av särintressen. Utan en stark demokrati riskerar vi få ett vilda västern, en anarki där den som kan skrämma omgivningen råder över andra.

Inget samhälle är perfekt och med ständiga förändringar krävs en förmåga till flexibilitet. Lagar och regler blir föråldrade, nya upptäckter leder till möjligheter att förändra funktioner och beteenden som blivit föråldrade och ersätta dem med nya bättre. Hotet mot en sådan gynnsam utveckling är en rigid ärkekonservatism. Samtidigt finns en förklaring till seghet i förändringar. Vi kan inte utan vidare alltid kasta oss in i nymodigheter utan att först försäkra oss om att de är ofarliga eller i alla fall inte ökar skadligheten för miljö och liv.

Med den enorma hastighet som samhället har förändrats under de senaste 100 åren hinner vi inte dubbelkolla konsekvenserna av alla nymodigheter. De negativa resultaten kan uppträda långt efter att vi redan gjort nymodigheterna till en vana.

Forskarnas uppgift är att undersöka hur olika substanser, metoder och tekniker påverkar såväl miljö och beteende som psyke och hälsa. Detta är en grannlaga uppgift och några forskare dyker ned i mikroskopiska detaljer som de sedan kan applicera på helheter. Andra fastnar i ett sugrörsseende och förmår inte ta helikopterperspektivet och se konsekvenserna av sina fynd. Återigen andra presenterar slutsatser av sina fynd som blir rena rappakaljan, men och det är ett stort men om denna rappakalja gynnar ett maktens särintresse så presenteras det som ett genombrott emedan andra som verkligen gjort ett genombrott som kan leda till nya insikter och metoder tystas eller skadas eftersom de inte gynnar makten med sina särintressen.

Ett sådant exempel är läkaren och forskaren Erik Enby. Hans vilja att förstå sjukdomens upphov har fått honom att bli läkare med drivkraften att forska och där han fördjupat sig i blodet, hur det uppträder och vad det kan innehålla och påverkas av.
Hans ambition var att doktorera men forskningen saboterades av kollegor och ett illvilligt etablissemang som skrämdes av att hela skolmedicinens paradigm kunde vara i fara. Detta kunde även innebära att läkemedelsindustrin hotades. Således egenintressen som missgynnade skolmedicinens utveckling.

De som kände sig utvalda att krossa Enby tog då hjälp av de rigida mekanismerna hos myndigheter och lyckades i en sammansvärjning med lögner och påhittade bevis dra Enbys läkarlegitimation och sedan försökte man också kasta honom i fängelse. Det är svårt att tänka sig en sådan process i ett fritt och demokratiskt land. Men detta pågår och Enby är varken den första eller den siste att drabbas. Förutsättningarna för att genomföra denna typ av justitiemord bygger här på att vetenskapens topphierarki drabbats av hybris och en självgodhet som gjort att våra mest ärevördiga vetenskapliga institutioner idag betraktas som en farlig lekstuga för karriärister. När sedan lydiga myndigheter och en ensidig journalistkår tar denna maktens parti får vi en situation som påminner om diktaturer. Bakom det hela ler en diabolisk läkemedelsindustri hela vägen till banken.

Fallet Macchiarini är bara en krusning på ytan mot vad som döljer sig därunder. Att det kunde avslöjas och få sådana stor uppmärksamhet beror också på att SVT i detta fall inte var hotat. Visst det var bra att Macchiariniskandalen fick denna uppmärksamhet och att de skyldiga skåpades ut. Men därunder finns så mycket mer. Fördjupar man sig i detta så riskerar hela korthuset falla, inte bara vetenskapsakademin, KI och medspelande myndigheter utan även media som Public Service och Bonnierpressen.

Vi lever nu i en tid då dessa unkna dubbelspel kan komma till ytan och där medvetenheten om fulspelet kan åstadkomma en vilja och förmåga till genomgripande förändring. Det finns många kloka, frustrerade, arga, misshandlade människor som vill ha en förändring. Kanske kan min film ”Läkaren som vägrade ge upp” vara en del i en sådan process.

Börje Peratt

lsvgu_poster_bloodcells_v8

Annonser

This way if you are gay

Välkommen till Sverige om du är gay, hälsar ubåtsskylten. Foto: AFP
Välkommen till Sverige om du är gay, hälsar ubåtsskylten. Foto: AFP

En neonskylt som sänkts ner i havet utanför Stockholm för att stoppa ryska ubåtsattacker uppmärksammas nu i ryska tidningen Moscow Times med rubriken ”Svenskar använder gaypropaganda” för att avskräcka ryska ubåtar.

Neonskylten föreställer en lättklädd matros och skickar ut morsemeddelandet ”This way if you are gay”. Under sjömannen blinkar texten ”Welcome to Sweden. Gay since 1944” – året då Sverige avkriminaliserade homosexualitet.

Svenska freds ligger bakom skylten, som är en blinkning mot Ryssland där ”homosexuell propaganda” riktad till minderåriga är förbjuden, men också mot svenska regeringen. Fredsföreningen uppmanar regeringen att satsa på fredliga samarbeten i stället för upprustning och menar att neonskylten är ett billigt försvarsalternativ.

SVT: Svensk ubåtsskylt noterad i Moskva

Om detta nu uppmärksammas i Ryssland så är förväntningarna stora på en ny trend av ubåtsmöten.

/BP

Kommunikation

Frågan är: Hur eftersträvansvärt är det att vara spontan och öppen? Vill vi att andra ska berätta hur de tänker och känner och vad de vill?
Vill vi själva kunna förmedla våra funderingar och upplevelser utan att behöva hålla igen?
Vill vi få bekräftelse från andra på våra egna tankar och önskningar?

Större delen av vår vakna och medvetna tid håller vi våra tankar och känslor inom oss själva. Och om vi börjar diskutera kan vi ganska snabbt märka att vi tänker och känner olika. Risken kan bli att man då sluter sig för att slippa obehaget som kan komma av att man kanske inte förstår varandra eller tycker på olika sätt. Eller rent av obehaget över att ingen bryr sig om vad man tänker och känner.

Det blir också svårt om man blir respektlöst behandlad för sina åsikter och om man berättar om upplevelser som andra inte tror på eller förstår. Hur kan man vara öppen och spontant utan att få skit för det?

I sammanhang där acceptans, tolerans och öppenhet råder kan man bli uppskattad för den man är. Då finns en chans att också våga bli allt mer delaktig. Och det gör inget om man inte tycker och känner lika.

Här är ärlighet och prestigelöshet nödvändig för den konstruktiva och givande dialogen. Tyvärr ser vi att goda initiativ alltför ofta pulvriseras av rigida föreställningar om patent på sanningen.

Trots alla nätverk och forum så har vi kanske inte ett öppet utbyte inte ens i de nära kontakterna med våra föräldrar, tränare och vänner.
Det är lättare att i anonymitet häva ur sig något på ett chatforum och på Facebook skriva något som inte är alltför utelämnande.
Fullt naturligt. Man har ett privat område och man vill inte göra bort sig.

I sociala sammanhang är vi också försiktiga och förväntas att hålla en reserverad ton.

Man behöver inte alltid vara utlevande och bullrig. Även om impulsivitet kan vara en naturlig del av personligheten så uppskattar vi också att man kan vara inkännande och reflekterande.

Det finns en fördom om att ”svenskar” är tillbakadragna och rädda. Under de år jag arbetade som journalist och gjorde uppemot tusen intervjuer fann jag en slags motsatt egenskap. Svenskar är beredda att prata om man får tid till det. Och jag tror det är universellt. Om någon är beredd att verkligen lyssna och ger andra tid kommer orden.

När och hur skapar vi förutsättningar för det okonstlade och naturliga. Kanske är det så att det kommer fram i situationer som känns särskilt bekväma. För en del kan det märkligt nog vara på en scen, för andra då man sitter vid ett middagsbord. Å andra sidan kan det också bli raka motsatsen beroende på vilka som sitter i salongen eller vid middagsbordet. Det finns således inga bestämda regler.

En avgörande förutsättning för att kunna ”vara sig själv” är en inre trygghet. Ett mod att göra bort sig. En prestigelöshet. En attityd av att: du får ta mig som jag är.

Börje Peratt
Börje Peratt officiell hemsida
LinkedIn
Börje Peratt/Wikipedia

Man får tro och tänka vad man vill bara man inte försöker krympa din värld.

Människan utveckling går via dem som tänkt utanför boxen, dem som skapat nytt, ny musik, nya texter, nya bilder, nya byggnadssätt, nya sätt att ta sig fram. De flesta av dem som tänker nytt måste först fly från dem som vill bevara det gamla och söka sig till miljöer och människor öppna för nya tankesätt.

Talesättet ”man blir inte profet i sin egen hemstad” är tyvärr en alltför ofta nedtryckande verklighet när det gäller nyskapandets förutsättningar.

Den kreativa intelligensen löser uppgifter intuitivt. Om du är ensam om att se möjligheter krävs tålamod innan de andra har vidgat sin fantasi och förståelse. Innovatören och entreprenörer har sällan tid att invänta detta och drar iväg på sin egen upptäckarutflykt. Så har kanske de flesta uppfinningar skapats.

Ur den kommande boken Försök Igen, sista delen i trilogin som publiceras inom forskningsprojektet om Medvetandets Uppkomst.

Många fantastiska uppfinningar medför även problem och många leder till beteendeförändringar.

Inte minst mobiltelefonen som idag utvecklats till smartphone.
Du vet den där lilla apparaten som tagit över relationer.

Jo ibland blir uppfinningar om inte kontraproduktiva så åtminstone riskabla eller i vilket fall som helst inte befriade från offer. Bil, båt, tåg och flygplan är fantastiska uppfinningar som tillför sådana kvaliteter i frihet och möjligheter till snabba förflyttningar. Samtidigt kan man undra om bilen gått genom som uppfinning givet att man varje år skulle få offra miljontals liv och människor i livslångt lidande.

Kärnkraft är en annan fantastisk upptäckt som kan användas för att lysa upp en hel stad eller för att spränga den i atomer.

Kritiken mot den farliga tekniken har alltid följare. Och de kan basera sin kritik på fakta.

Värre är det med människor som försöker hindra tänkande och skapandet genom att pracka sin egen krympta trosföreställning på andra. En annan risk är de som fabricerar konspirationsteorier på löpande band, den ena mer bisarr än den andra.

Alla vetenskapare borde ha en sund skeptisk inställning och alla borde kritiskt granska fakta och fynd. Tyvärr är inte detta fallet hos pseudoskeptikerna som utan att undersöka sakförhållande försöker sprida sina ogrundade påståenden vitt och brett. Ännu värre blir det om de utifrån sin gränslöshet alternativt sugrörsvy försöker skrämma andra till att lyda deras världsbild. Det än märkligare är om de kräver din acceptans av deras uppfattning och kallar dig för namn om du har en annan uppfattning.

Mitt förslag är att så snabbt som möjligt lämna inskränkta sammanhang och finna människor och grupper som är intresserade av öppen dialog vetenskap, skapande, kreativa flöden, politiska diskussioner och kunskapsbildning.

Tyvärr finns det många som säger sig bistå just sådana förhållande men som väljer att avfärda dig om du har en annan synpunkt. Jag är synnerligen glad för de sammanhang som erbjuder lyhördhet, generositet och uppskattar olika världsbilder och trosföreställningar.

Jag behöver inte tro på vare sig astrologi, homeopati eller utomjordingar men det är fullständigt irrelevant vad jag tror. Framför allt ska jag inte hävda min tro som sann.

En dag kanske någon av mina kritiska trosföreställningar och eventuella fördomar får anledning att fundera ett varv till som då Fuglesang käkade homeopatiska sömnmedel och blev väldigt sömnig.

Jo jag tror inte på chemtrails heller som annat än kristalliserade avgaser från jetmotorer och som en teori om att försöka ändra väder.
Jag har också presenterat några teorier i två böcker Succébo-fröet till framgång och i ”Tolv Sinnen” som båda innehåller flera frågeställningar som kan vara underlag för både ifrågasättande och diskussioner och möjliga nya upptäckter. Någon har missupptattat det som ”läror” när de är protovetenskapliga. Det vill säga alldeles i början av vetenskapens utforskande fält och allt annat än läror.

Ibland stirrar människor sig blinda på teorier och missar det uppenbara som finns alldeles inpå.

Börje Peratt
Börje Peratt officiell hemsida
LinkedIn

Felvänd uppskattning

Uppskattning och beröm framkallar människans bästa sidor. Ändå tycks det för många vara så svårt att visa detta. Eller att ta emot det för den delen. Men de flesta människor blir glada om man uppmärksammar något man gillar hos dem.

Alla får vi kämpa med tillkortakommanden och sånt vi inte är helt nöjda med. Därför är det så angeläget att ge en liten puff framåt ibland. Det kan räcka med att uppmärksamma ett försök på ett positivt sätt.

I allt detta har vi även den tragiska nidbilden som förs fram av dem som fastnat i sin låga självaktning och som i sin självdestruktivitet inte vill tillåta andra att må bra.

Idag såg jag en tjej i tolvårsåldern som närmade sig en grupp tjejer som verkade skratta och ha trevligt. Den nyalända tjejen började bråka, lite på låtsas, med en av tjejerna som satt i gruppen.

Hon som satt i gruppen gillade inte den nyanlända tjejens retliga påhopp. Och den nyanlända hade inte varje sig uppmärksamhet eller social kompetens nog att inse att hennes sätt ogillades av alla de andra. Efter en liten stund försvann den ena tjejen efter den andre och lämnade bråkstaken ensam. Där satt hon och ropade på den hon bråkat med. Egentligen handlade det nog om att hon tyckte om den hon bråkade med men förmådde bara att skrämma bort henne.

De flesta ogillar att bli retade. Ingen vill bli påhoppad. Naturligtvis väcker det försvarsmekanismer då vi själva upplever oss angripna alldeles oavsett den andre bara menar det som skämt.

Tyvärr kan dessa från början inte så allvarligt menade skämt få ödesdigra konsekvenser. Så rullar snöbollen på och blir ett slags spel som kan bli alltmer grovt och elakt.

Att man själv blivit plågad kan sedan vändas i en hämnd mot helt oskyldiga.

För en del blir detta en besatthet. Hela dagarna ägnar de sig åt att på nätet kränka och bråka med andra i hopp om att slippa från sin egen underlägsenhetskänsla. Detta fördjupar problematiken och kan kanske vara en orsak till näthat och stalking. Jo jag vet det kanske är långsökt men hur ska man annars förklara den envetenhet som en del visar då de dagligen och stundligen ropar på hjälp i sin mörka ensamhet men gör det genom att varje dag sitta i timmar och attackera andra på nätet.


Näthuliganismen missbrukar yttrandefriheten

Jag gjorde en utredning om näthat i februari som jag lade upp på min utforskar blogg. Naturligtvis blir då reaktionen från de som känner sig påhoppade att kalla mig för alla nedsättande begrepp de kommer på. Så man måste vara stark när man utmanar dessa individer som vigt sitt liv till att driva Jantelagens tyranni.

Vad vi istället vill åstadkomma är ju dess motsats, samspelets och erkännandets positiva och uppbyggande kraft. Det är mer angeläget en någonsin och jag drar mitt strå till stacken genom Coacha Unga med Livskompassen och genom att delta i och skapa förutsättningar för konstruktiv samverkan.

Börje Peratt

Flykten från ansvar

Betydelsen av kommunikation och underhållande av relationer kan inte nog betonas. Missförstånd är ett av de vanligaste skälen till problem, intolerans och förutfattade meningar kanske de näst vanligaste. Naturligtvis orsakar även direkt oppositionella uppfattningar ”krig”. Men man kan ibland fråga sig vad som är vad.

Misstanken om att komma på undantag eller att bli lurad gör säkert att det finns risk för överreaktioner som i sig leder till sociala ”krig”. Om pengar eller ägande är inblandat frammanar de ofta Egots strid för sina ”rättigheter”.
Jag sätter rättigheter inom citationstecken därför att ibland eller påfallande ofta ger man sig själv rättigheter man inte har och försöker beröva den andre på dennes rättigheter.

Judge Judy på Sjuan är en TV-serie med autentiska rättsfall. Där illustreras hur människor slingrar sig från sitt ansvar, skyller på allt utom sig själva och anser inte att de har någon roll eller något ansvar trots att de blir överbevisade i sakfrågan. TV-serien är intressant som studieobjekt för ett beteende som illustrerar undanflykter, bortförklaringar och förnekanden. Det är också en studie i hur den skyldige skyller ifrån sig och påstår att den man bestulit eller misshandlat egentligen bär skulden.

Ett annat exempel på flykt från ansvar är relationen till våra äldre.
Många blir övergivna och får framleva sina sista dagar i ensamhet. Men om arvingarna får höra att de på något sätt hotas så kommer de som flugor. Ett exempel på det var då vi skulle göra en filminspelning och en äldre människa kontaktade mig och erbjöd sin stuga. Jag reste dit och såg att här fanns möjligheter. Vi hade noll budget men var beredda att betala en liten del i hyra. Kvinnan sa att hon var så ensam att det skulle bara liva upp om vi var där. Hennes son hade sedan länge slutat bry sig om henne eller stugan. Men när han nu fick höra talas om filminspelning blev det annat ljud i skällan. Han skulle ha tolvtusen om dan för att vi var där. Jo, sa jag det att kvinnan redan givit honom halva stugan så han hade naturligtvis rätt i sak. Men hon ångrade nu det beslutet. Det enda han var intresserad av var ägande och pengar.

Girigheten vid arvsskifte.
Jag har aldrig hört talas om eller sett människans lägsta sidor visa sig så tydligt som vid möjligheten till ett arv. Girigheten fulaste ansikte tycks synliggöras då det gäller smulorna efter andras död. Man kan bli så förblindad att man inte ens ser att de som försöker reda ut det hela till allas bästa är just där och uppoffrar sin tid för att det ska bli rättvist för alla. Hur många gånger har det inte istället slutat i evig fiendskap och släktfejd och att, till slut, alla pengar går till juristerna.

Det tragiska i allt detta är hur självförnekelse och girighet gör alla till förlorare. Detta är också tydligt i sammanhang där människor borde kunna samverka mot gemensamma mål men istället hugger varandra i ryggen av avundsjuka och egoism. Människan har fortfarande en lång väg att vandra.


Börje Peratt

Smartphones – Flykten från friheten

pc-med.jpg

Samhället och kulturen utvecklas genom dialog och skapande. Relationer utvecklas genom samtal, diskussion och gemensamma upplevelser som man sedan kan återminnas och samtala om.

Tekniken har därvidlag blivit ett sätt att stå i kontakt och sprida nyheter, information och upplevelser. Men frågan är om kommunikationstekniken nu är på väg att bli kontraproduktiv.

Smartphones och läsplattor har helt förändrat kommunikationsbeteendet.
Alla dessa möjligheter i den ständigt närvarande lilla handdatorn med tillgång till mail, sms, sociala medier och senaste nytt riskerar att orsaka stress.

”tänk om jag missar något?”

Ett annat problem är alienation (främlingsskap och utanförskap). Informationsmängden från ”vänner” på nätet och alla de åsikter, teorier och budskap som sköljer över spretar iväg åt alla olika håll och riskera att ta uppmärksamhet från det som kanske är viktigast av allt, den nära relationen.

Med nätet, mail och sms följer en ny distansering och man kan i realtid vräka ur sig vad som helst utan att se reaktionen hos den andre. Vi har fått en helt ny social samverkan, eller snarare brist på samverkan.

bigstock-Stop-35524490.jpg

Samtalet
Kommunikationen, diskussionen och lyhördheten är central för utveckling av sig själv och för att kunna förmedla något som kanske den andre kan utvecklas av. För att detta ska få en gynnsam inramning krävs också det fysiska mötet där man upplever varandra och kan tolka varandras reaktioner och sinnesstämningar. Detta förutsätter den närvaro som sedan kan utveckla empati, (medkännande) och förståelse.
Dagens sociala medier kan istället framkalla dess motsats, likgiltighet, arrogans och t o m psykopatiliknande förhållningssätt.

Lägerelden

Möten, sammankomster, seminarier, debatter är den moderna tidens lägereldar. Hoten mot dessa är smartphones som tycks käka upp människors förmåga att umgås på ett närvarande sätt då de träffas.

AS
Framtiden kommer sannolikt att innebära något liknande rökförbud. Föräldrar förlorar kontakten inte bara med varandra och sig själva utan också med sina barn. Här ser jag en framtid där barn går på terapi för att kunna hantera upplevelserna från sin frånvarande, smartphonesberoende och inte nåbara förälder. Kanske får vi också en ny förening AS (Anonyma Smartphonesberoende).

Omvänt har vi smartphonesgenerationen som ska möta sina äldre som har mobil i akt och mening att ringa varandra. Men om man ringer någon med smartphones, upptagen av något annat på sin SM, så ser man vem det är och kan bara trycka upptagetton om man inte har lust att prata. Jodå där sitter de gamla och upplever inte mer kontakt med sina smartphonesupptagna barn än då de inte kommer alls.

Smartphones har blivit en ursäkt för att undvika samtalet och därmed undvika att diskutera och relatera till varandra.

De positiva effekterna av smartphones som att förmedla väsentlig information och speeda upp skeenden och processer riskerar således att slå tillbaka om man inte noga bestämmer sig för vad man ska använda tekniken till och när den ska stängas av.

Börje Peratt

SvD Samsung världsetta på smartphones
SvD
FACEBOOK: MJUKVARA TILL SMARTPHONES SKA HÖJA ANNONSINTÄKTER

SvD Samsung-lur först med hållbarhetsmärkning
SR Tidningsläsare skräms till den digitala världen

UPPDATERING 28 oktober
SvD Förskolelarm: Föräldrar, släpp mobilen
SVT Föräldrars mobilbruk stör barnen