Frihet under ansvar

Foto: Ritva Peratt

Frihet detta mångdimensionella begrepp kan beskrivas på många sätt. Så låt oss ödmjuka oss inför att det finns fler synsätt än ett.

Begreppet ”Frihet under ansvar” står för att man utifrån moral och hänsyn visar respekt så att man klarar av sina uppgifter och åläggande på bästa sätt och inte skadar sig själv eller andra genom omdömeslöshet och ansvarslöshet. Såväl den humanistiska psykologins fader Maslow som existentialismens Sartre menade att människan är ansvarig för sina val och sina handlingar. Så också för sina uttryck.

Yttrandefrihet innebär i termer av detta att man är ansvarig för vad man säger och skriver och får ta ansvar för effekterna av sina uttalanden även juridiskt. Idag råder rent rättsligt att man kan bli bestraffad för förtal om det visar sig att man farit med osanning och kränkningar av personlig integritet. Så visst är yttrandefrihet också under ansvar och därmed under såväl samvetsregler som lagar.

Inom konstens ramar är friheten mycket mer utsträckt och därmed också mer ”ansvarslös”. Nödvändigt för utveckling och att spränga dogmer samtidigt har denna rätt till ansvarslöshet utnyttjats på tveksamma sätt. Men och det är ett stort men. Konsten måste ha stor frihet och den ska utmana ”heliga kor”. Det innebär också att de utövare som sprängt gränser ofta får ta de negativa konsekvenserna av dem.

I extremliberalismens frihet från ansvar anser man att det inte bör finnas vare sig gränser eller ansvar. Jag ställer mig tveksam till det.

Personangrepp och förföljelser av grupper är uttryck för antihumanismens anonyma och öppna fientligheter. Det är mediedreven som utsätter individer för gatlopp. Det är Trumps bas för spridande av lögner. Det är också fascismens och Nazismens propagandametoder. Det är frihet utan ansvar. Vill vi verkligen ha det?

Demokratin och humanismen är inte gratis. Vi måste kämpa för dem varje dag.

”Jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka din åsikt även om jag inte håller med om den. Men om du visar brist på respekt och angriper människor med osanning och kränker deras integritet kan du räkna med att jag reagerar.”

Börje Peratt

Se också Alice Teodorescus antologi på ämnet Frihet under ansvar

Annonser

Man får tro och tänka vad man vill bara man inte försöker krympa din värld.

Människan utveckling går via dem som tänkt utanför boxen, dem som skapat nytt, ny musik, nya texter, nya bilder, nya byggnadssätt, nya sätt att ta sig fram. De flesta av dem som tänker nytt måste först fly från dem som vill bevara det gamla och söka sig till miljöer och människor öppna för nya tankesätt.

Talesättet ”man blir inte profet i sin egen hemstad” är tyvärr en alltför ofta nedtryckande verklighet när det gäller nyskapandets förutsättningar.

Den kreativa intelligensen löser uppgifter intuitivt. Om du är ensam om att se möjligheter krävs tålamod innan de andra har vidgat sin fantasi och förståelse. Innovatören och entreprenörer har sällan tid att invänta detta och drar iväg på sin egen upptäckarutflykt. Så har kanske de flesta uppfinningar skapats.

Ur den kommande boken Försök Igen, sista delen i trilogin som publiceras inom forskningsprojektet om Medvetandets Uppkomst.

Många fantastiska uppfinningar medför även problem och många leder till beteendeförändringar.

Inte minst mobiltelefonen som idag utvecklats till smartphone.
Du vet den där lilla apparaten som tagit över relationer.

Jo ibland blir uppfinningar om inte kontraproduktiva så åtminstone riskabla eller i vilket fall som helst inte befriade från offer. Bil, båt, tåg och flygplan är fantastiska uppfinningar som tillför sådana kvaliteter i frihet och möjligheter till snabba förflyttningar. Samtidigt kan man undra om bilen gått genom som uppfinning givet att man varje år skulle få offra miljontals liv och människor i livslångt lidande.

Kärnkraft är en annan fantastisk upptäckt som kan användas för att lysa upp en hel stad eller för att spränga den i atomer.

Kritiken mot den farliga tekniken har alltid följare. Och de kan basera sin kritik på fakta.

Värre är det med människor som försöker hindra tänkande och skapandet genom att pracka sin egen krympta trosföreställning på andra. En annan risk är de som fabricerar konspirationsteorier på löpande band, den ena mer bisarr än den andra.

Alla vetenskapare borde ha en sund skeptisk inställning och alla borde kritiskt granska fakta och fynd. Tyvärr är inte detta fallet hos pseudoskeptikerna som utan att undersöka sakförhållande försöker sprida sina ogrundade påståenden vitt och brett. Ännu värre blir det om de utifrån sin gränslöshet alternativt sugrörsvy försöker skrämma andra till att lyda deras världsbild. Det än märkligare är om de kräver din acceptans av deras uppfattning och kallar dig för namn om du har en annan uppfattning.

Mitt förslag är att så snabbt som möjligt lämna inskränkta sammanhang och finna människor och grupper som är intresserade av öppen dialog vetenskap, skapande, kreativa flöden, politiska diskussioner och kunskapsbildning.

Tyvärr finns det många som säger sig bistå just sådana förhållande men som väljer att avfärda dig om du har en annan synpunkt. Jag är synnerligen glad för de sammanhang som erbjuder lyhördhet, generositet och uppskattar olika världsbilder och trosföreställningar.

Jag behöver inte tro på vare sig astrologi, homeopati eller utomjordingar men det är fullständigt irrelevant vad jag tror. Framför allt ska jag inte hävda min tro som sann.

En dag kanske någon av mina kritiska trosföreställningar och eventuella fördomar får anledning att fundera ett varv till som då Fuglesang käkade homeopatiska sömnmedel och blev väldigt sömnig.

Jo jag tror inte på chemtrails heller som annat än kristalliserade avgaser från jetmotorer och som en teori om att försöka ändra väder.
Jag har också presenterat några teorier i två böcker Succébo-fröet till framgång och i ”Tolv Sinnen” som båda innehåller flera frågeställningar som kan vara underlag för både ifrågasättande och diskussioner och möjliga nya upptäckter. Någon har missupptattat det som ”läror” när de är protovetenskapliga. Det vill säga alldeles i början av vetenskapens utforskande fält och allt annat än läror.

Ibland stirrar människor sig blinda på teorier och missar det uppenbara som finns alldeles inpå.

Börje Peratt
Börje Peratt officiell hemsida
LinkedIn

Värd på ”Sommardagar”, en konstutställning

7 juni, dagen efter nationaldagen, var det Eva Alvemurs och min tur att sitta värd på konstutställningen ”Sommardrömmar” i Danderyds Konsthall. Det är en samlingsutställning, tavlor, skulptur och vävnad av drygt tjugo konstnärer med någon slags hemhörighet i Danderyd.

Drivkrafterna bakom detta är Karin Nordvaller och Lars Olsson två mycket duktiga konstnärer (Karin måleri, Lars mångsidig konstnär).

Eva Alvemur delade denna dag uppdraget med mig. Hon är landskapsarkitekt men målar mycket och har sin ateljé i Danderyd. På utställningen deltar hon med två ”närbilder” av vallmoblomster, en olja och en akvarell. Storformat och underbart vackra. Dagen vi satt där kom flera besökare in och var intresserade av just hennes konst. En av dem funderade på att köpa hennes båda plus en till ”Vallmotavla”.

Att sitta värd visade sig vara väldigt roligt och överraskande på ett positivt sätt. Hallen ligger alldeles vid uppgången av rulltrapporna så det blir många spontanbesök.
Väven (av Shirley Tommos) som hänger alldeles vid ingången drar uppmärksamhet och flera besökare studerar den närgånget. Även de fantastiska smidesskulpturerna av Heikki Haapanen, ”getingen”, ”vildsvinet” och ”gräshoppan” väcker uppmärksamhet.

Också det mycket vackra schackspelet av ”Tina”, Christina Frid lockar till närmare betraktelse. Många tar sig tid att med hjälp av programmet lotsa sig runt och studera vem som gjort vad.

Ett par kom in och jag hörde att de diskuterade Kerstin Rikardssons Fjäril. Båda tyckte mycket om den men problemet var att den var – ”för liten”. De gick in och ut några gånger så när de kom tillbaka föreslog jag att de skulle ringa Kerstin och fråga om hon inte hade en större. Det var en bra idé tyckte man och jag tror de försökte ta kontakt direkt.

Jag satt en stund ensam i lokalen och det lugnade ner sig då kom en man in med sin lilla dotter kanske 4-5 år. Hon vill känna på resväskorna och kanske plocka om dem lite. Pappa försökte förklara att det var ett konstverk och att man inte fick röra. Men denna lilla virvelvind ville röra vid alla skulpturer så hon drog med sig pappa in i lokalen.
Flickan stannade till vid Kerstins Fjäril och tyckte den var fin så pappa tog en bild av den. Flickan gick runt och kände på Lars Olssons verk och pappa stannade vid mina Ölandsmotiv, tog en bild och sedan en närbild, en detalj.
Naturligtvis undrade jag över det. Men ville inte störa.

Medan flickan sprang fram och tillbaka rörde sig mannen åt mitt håll och jag kunde inte låta bli att ställa frågan om detaljbilden. -”Äh det var signaturen”. Jaha undrade jag – Börje Peratt, svarade han och tillade att Peratt hade gjort kultserien Fisketur. Oj tänkte jag, ”kult”! – Jo, fortsatte mannen, ”den gick i flera år och fick in mig på natur och fiske. Försöker få min dotter intresserad också …” Jag tillkännagav mig som den person som gjort denna TV-serie och han blev ännu lite mer upprymd. – ”.. har dem alla på VHS, vi, mina kompisar träffas ibland och har nostalgikvällar … sånna filmer görs inte idag och det är synd”, tyckte han. Det var överraskande att få ett sådant erkännande där och då från något man gjort för nästan 25 år sedan. Ett avtryck kan göras mer än i tavelform.

När det varit tomt ett tag kom Eduardo från norra Chile in, en ensam man som noga undersökte verken. Han ville gärna prata så jag frågade om han var konstnär. Jo svarade han men han ville mest arbeta med pedagogiskt måleri för barn. – ”Som världen ser ut idag måste vi uppmärksamma barnen”, förklarade han. – ”Människan har lämnat ideal och moral och förlorat humanismen”. Det ordet triggade direkt igång mig. 2011 tog jag initiativ till en förening för att återerövra begreppet och skapa kunskap om vad humanism innebär. Återigen ett samtal som berörde och som man sällan annars får tillfälle till.

Så kom ”Tre rosor” in i hallen, det var tre kvinnor som varit med och drivit Danderyds konstförening. De var så förvånade att finna Danderyds konsthall här. – ”Vad har hänt, jag trodde aldrig kommunen skulle ställa upp på detta?” De tog var sitt program och gjorde en seriös rundvandring. Under tiden ringde Karin Nordvaller och jag berättade om de tre rosorna. Karin bad mig ta deras uppgifter för vidare kontakt inför några kommande aktivitet. Ja, Karin vill ju involvera människor och sprida konsten.

Denna fredag, en klämdag mellan nationaldag och lördag med vackert väder kom ändå ganska många, kanske hundra, besökare. Det blev en fantastisk dag, inte minst att ha fått lära känna Eva Alvemur och haft så intressanta samtal. Att sitta värd (vakt låter så trist) gör att man kan lära känna nätverket och få chansen att fördjupa kontakten med varandra. Till hösten kommer många nya chanser i form av konstvandring och kulturbiennal.

Börje Peratt
LinkedIn
IMDb
Börje Peratt officiell hemsida
Börje Peratt – Bildmakare