Sex och pengar och brist på moral


Jag har alltid förvånats över människor som säger att man enbart jobbar för pengar. Det har inte varit min drivkraft. Främst har det handlat om att vilja skapa något. Och då nästan alltid utifrån en frågeställning om vad man kan förbättra, förändra, lyfta upp.

Till och med då jag som liten knatte en morgon vaknade till snöfall som gjort gården i princip oframkomlig. Jag gick ut och började skotta stigar till alla portar. Jo det gav ett välbehag att se människor slippa fastna och plumsa i snön. En granne framförde ett tack. Jag behövde inte det men det kändes ändå bra.
Sedan har vi det där med åtrå och sex. Jovisst innebär åtrån en oerhörd kraft och motivator men aldrig så att den ger rätt till övergrepp. Jag har till och med sagt då jag var ung tonåring och en kompis tyckte våldtäkt var en del av ett förhållande, att om man ligger där naken med en tjej och det inte känns rätt eller att hon ångrar sig så är det bara att bryta föreställningen.

För mig har kvinnan alltid varit helig och jag har en slags antik riddarmoral inpräntad i mig. Kanske därför jag fascineras av John Bauers romantiska illustrationer. Det nakna, heliga, oförstörbara.

Med #metoo kampanjen har det kommit fram berättelser som beskriver män som obildade apor oförmögna till ett civiliserat uppträdande. Ja värre än så. Tror till och med att det på stenåldern fanns en respekt och en hövlighet.

Donald Trump representerar urtypen för aphannens övergrepp och kränkningar han betraktas som en sexförbrytare och har en typ av självgodhet och råhet som nu synliggörs inom i stort sett alla yrkesbranscher. Att detta maktfullkomliga beteende kommer i dagen är nödvändigt för att få till en genomgående förändring främst hos männen. Naturligtvis finns beteendet även hos kvinnor men sannolikt i bra mycket mindre skala. Å andra sidan har man sett dessa jagande kvinnor som är ute efter apor och som i stort sett uppmanar till mer än tafsande. När spriten och kåtheten tar över så går hjärnan ut. Icke drogpåverkade kvinnor som är Trumpfans signalerar primitiva behov av en alfahanne. Så visst kan det finnas förklaringar som ”ursäktar” beteendet.

Men det finns naturligtvis inga ursäkter. Vi har haft en period av avslöjanden om pedofilövergrepp, våldtäkter och nu #metoo-kränkningar som kräver förändring.

Det öppnar upp för en global utbildning och fostran i humanismens värderingar där jämställdhet och respekt ska prägla människors relationer.

Moralen kring pengar har också ett samband här och de som aldrig blir nöjda och har så mycket att de inte vet var de ska göra av sina pengar ändå försöker smita från skatter. Det ligger något lurt i det. Motivet till pengar måste väl vara att göra något bra med dem.
Medverka till jämställdhet, säkerhet för barn och kvinnor, demokrati och den ursprungliga humanismens värderingar. I det senare fallet är det noga med att ta avstånd från den antihumanism som exempelvis Förbundet Humanisterna (Sturmark) står för. De var också inblandade i en övergreppsskandal för några år sedan.

Börje Peratt

Annonser

Kärlek vad är det?

Att älska sig själv och andra villkorslöst, är det över huvud taget möjligt?
Ja men för många av oss bara i korta stunder.

Kärleken är den källa som gör att föräldern är beredd att ge sitt liv för sin avkomma. Den är således nödvändig för livet och dess överlevnad. Men där finns också en mängd ”krav” och ageranden utifrån andra drivkrafter som kan anses nödvändiga för att överleva. Uttrycken från dessa andra drivkrafter kanske inte alltid är kärleksfulla men de kan visa på engagemang, noggrannhet, jaktinstinkt och förmåga att både skydda det gamla och skapa nytt.

Att fostra sin avkomma är ofta nödvändigt för att den ska klara sig (det finns lysande undantag). Här blir föräldern en förebild. Men också föräldern måste överleva och då krävs andra sidor i Livskompassen som kan tyckas stå i direkt opposition till kärlek.

Ibland utvecklas livet till konflikt och ibland till flykt eller strid. Även detta behöver vi lära oss av för att klara oss i olika sociala sammanhang. Ja människan får försöka fortsätta lära sig livet ut. Och som vi vet, vi blir förmodligen aldrig fullärda. Ibland dundrar verkligheten in med minst sagt obehagliga reaktioner från också oväntat håll. Då är det lätt att förlora balansen och att reagera. Men med trygghet i sig själv och stark tillit till vad som står över oginhet och futtigheter så kan man reda ut de värsta stormar.

Vi vandrar ständigt runt i Livskompassen och de ögonblick vi landar i kärlekens energi och väsen finns den totala upplevelsen som en sällsynt upplevelse och gåva.

Denna evolutionära process från livets begynnelse har utvecklat en allt större insikt och för människan en existentiell och andlig rymd av frågeställningar. Något som jag försökt att reda ut i forskningsprojektet Medvetandet Uppkomst och skrivit om i  Succébo-fröet till framgång.

Ofta blandas kärleken upp av andra behov och riktningar. Också dessa olika riktningar och mål kan genomföras med kärleken som grund. Men med vetskapen om hur missbrukad och utnyttjad kärlek blivit är det angeläget att förstå hur den kan manipuleras. Därför är det också angeläget att samtala om vad kärleken innebär för var och en.

Det är inte alltid lätt att hålla isär vad som är egna behov eller den villkorslösa generositeten, toleransen och empatin.

Ibland döljer man sig bakom kärlek men det avslöjas så fort man diskuterar den. Då kan rent av djävulen vakna till försvar för egen uppfattning. Man kan också dölja sig bakom kärlek för att inte ta ställning och inte ta ansvar för sin uppgift. En ”låt gå förälder” kan få barn att känna sig oälskade då barnet önskar omtänksamhet och ramar som ger en tryggare och mer överskådlig värld. Ibland innebär kärlek att ge tid. Jo tid kan idag vara det mest värdefulla vi kan ge en människa. Hur vi sedan ger tid till oss själva är också en fråga som är intressant.

Tyvärr så lever fortfarande föreställningen som att ”den man älskar agar man”. Andra mer eller mindre flummiga föreställningar blir näst intill kontraproduktiva. Kärlek är inte bara ett veligt tillstånd, eller att ge bort sig själv. Kärlek är att medverka till nödvändiga förändringar, till egen nödvändig förändring och insikt. Kärlek är försoning med sig själv och andra och se till helheten mer än småttigheter och trivialiteter. Kärleken till livet är skrattet, gemenskapen och att inte ta allt så allvarligt. Med denna insikt kan det ändå bli så lätt att ramla dit. Då innebär kärlek att ge varandra ännu en chans. Samtidigt kan det vara så att man måste gå varsin väg och släppa varandra. Kärlek är inte alltid så självklar och enkel som att bara vara.

Börje Peratt

EGNA LÄNKAR
Livskompassen
LinkedIn
Peratt, Börje – LIBRIS
Börje PerattBöckerBokus.com
Coacha Unga med Livskompassen
Börje Peratt officiell hemsida

Flykten från ansvar

Betydelsen av kommunikation och underhållande av relationer kan inte nog betonas. Missförstånd är ett av de vanligaste skälen till problem, intolerans och förutfattade meningar kanske de näst vanligaste. Naturligtvis orsakar även direkt oppositionella uppfattningar ”krig”. Men man kan ibland fråga sig vad som är vad.

Misstanken om att komma på undantag eller att bli lurad gör säkert att det finns risk för överreaktioner som i sig leder till sociala ”krig”. Om pengar eller ägande är inblandat frammanar de ofta Egots strid för sina ”rättigheter”.
Jag sätter rättigheter inom citationstecken därför att ibland eller påfallande ofta ger man sig själv rättigheter man inte har och försöker beröva den andre på dennes rättigheter.

Judge Judy på Sjuan är en TV-serie med autentiska rättsfall. Där illustreras hur människor slingrar sig från sitt ansvar, skyller på allt utom sig själva och anser inte att de har någon roll eller något ansvar trots att de blir överbevisade i sakfrågan. TV-serien är intressant som studieobjekt för ett beteende som illustrerar undanflykter, bortförklaringar och förnekanden. Det är också en studie i hur den skyldige skyller ifrån sig och påstår att den man bestulit eller misshandlat egentligen bär skulden.

Ett annat exempel på flykt från ansvar är relationen till våra äldre.
Många blir övergivna och får framleva sina sista dagar i ensamhet. Men om arvingarna får höra att de på något sätt hotas så kommer de som flugor. Ett exempel på det var då vi skulle göra en filminspelning och en äldre människa kontaktade mig och erbjöd sin stuga. Jag reste dit och såg att här fanns möjligheter. Vi hade noll budget men var beredda att betala en liten del i hyra. Kvinnan sa att hon var så ensam att det skulle bara liva upp om vi var där. Hennes son hade sedan länge slutat bry sig om henne eller stugan. Men när han nu fick höra talas om filminspelning blev det annat ljud i skällan. Han skulle ha tolvtusen om dan för att vi var där. Jo, sa jag det att kvinnan redan givit honom halva stugan så han hade naturligtvis rätt i sak. Men hon ångrade nu det beslutet. Det enda han var intresserad av var ägande och pengar.

Girigheten vid arvsskifte.
Jag har aldrig hört talas om eller sett människans lägsta sidor visa sig så tydligt som vid möjligheten till ett arv. Girigheten fulaste ansikte tycks synliggöras då det gäller smulorna efter andras död. Man kan bli så förblindad att man inte ens ser att de som försöker reda ut det hela till allas bästa är just där och uppoffrar sin tid för att det ska bli rättvist för alla. Hur många gånger har det inte istället slutat i evig fiendskap och släktfejd och att, till slut, alla pengar går till juristerna.

Det tragiska i allt detta är hur självförnekelse och girighet gör alla till förlorare. Detta är också tydligt i sammanhang där människor borde kunna samverka mot gemensamma mål men istället hugger varandra i ryggen av avundsjuka och egoism. Människan har fortfarande en lång väg att vandra.


Börje Peratt