Är Gud rasist?

När vi idag får rapporter från hänsynslös bombning av civila i Mellanöstern så är det många som anklagar Gud. Om en Gud fanns skulle inte detta tillåtas!

Börje Peratt Text:

Om vi inte tror på Gud så blir frågan om rasism och främlingsfientligheten är nedärvd? Den står ju i ständig konflikt med kärleken till allt liv. Hos somliga kulturer är rasismen så nedtryckt att den nästan blivit utrotad eller så finns den där bubblande under ytan. Hos andra är den tvärtom förfinad och har blivit en naturlig begränsande egenskap, öppen eller dold.

Hos somliga människor vinner altruismen och empatin hos andra dukar människokärleken under för självhatets projicering.

Vi kunde se under Balkankonflikten hur vänner som levt i generationer sida vid sida plötsligt började mörda varandra av ett enda skäl. De hade olika religion.
Kan vi av det dra slutsatsen att religion är den avgörande skillnaden? I den muslimska världen mördar shia muslimer och sunnit muslimer varandra. Är då denna skillnad i synen på samma religion tillräcklig för att bomba varandra sönder och samman?

Om det finns en gud så inte är det en begränsande och främlingsfientlig rasist. Nä det torde snarare vara den mänskliga egoismen som bär skulden. Och om det finns en Gud som givit livet och människan det fria valet så innebär det att människan är fullt ansvarig för de val hon gör och de beslut hon tar. Så gudagåvan är att mänskligheten har friheten att pröva sig fram och slutligen komma till insikt om vad som är mest gynnsamt. Ett liv i fred och samförstånd eller ett i krig och oförstånd.

Börje Peratt

Annonser

Ogudaktiga religioner

”Om Gud fanns skulle han aldrig tillåta allt det onda som händer i världen!” Sådana uttryck hör vi ofta bland bittra ateister eller skeptiker. Ett annat sätt att se det är att om Gud finns måste allt, ont som gott, komma till uttryck för att människan ska lära sig vad hon vill ha och inte vill ha.

Börje Peratt:

I min värld har alla rätt till sin tro och sin livsåskådning. Jag har till och med startat en förening för att försvara dessa rättigheter och utveckla både egna och andras kunskaper, Humanism & Kunskap.
Den har varit oerhört värdefull på många sätt med nya vänner och spännande event, inte minst nu senast då flera av oss reste till Toward a Science in Consciousness i Tucson Arizona.

Men det finns också en del saker med dessa religioner och trosföreställningar som jag undrar över.

Först och främst det här med kreativitet och skapande. Visst kan man tro att det är en Gud som har skapat allt eller att allting har uppstått av en slump från ingenting men vi kommer inte ifrån att både tro och inte tro på Gud är trosföreställningar.

Det finns också en trosföreställning som innebär att skapandet finns i allt liv och i minsta organism. Man kan kalla det för en panteism om man vill och då innebär det att Gud finns i allt liv.

Guds gnista

Enligt gnosticismen och vissa mystiska traditioner såsom den judiska kabbalan och den muslimska sufism har alla människor inom sig en gudomlig gnista från den andliga världen. Enligt dessa trossystem är meningen med livet att låta den gudomliga gnistan frigöras från kroppen för att till slut återvända till Gud. I den gnostisk-kristna traditionen ses Kristus som en inkarnation av Ljuset som har tagit mänsklig form för att leda mänskligheten tillbaka till Ljuset. (Wikipdia)

Den Schweiziska psykologen Carl Gustav Jung menade också att Guds gnista fanns i allt liv och det kanske är samma sak som panteism även om Jung inte uttryckte det så.

Så om det nu är en gudomlig gnista eller alternativt en universell livskraft som möjliggör för var och en att råda över sitt eget liv så innebär det också ett eget ansvar. Det ligger nära den ateistiska existentialism som Sartre beskrev. Och som även Humanistisk psykologi uttrycker. Valet och beslutet ligger hos varje enskild individ och därmed är det fria valet en universums eller en Gudagåva.

Ja jag betraktar det som en gåva även om andra kan betrakta det fria valet som orsaken till sitt och andras lidande. Jag har svårt att se den fria viljan som ett ont lidande men förstår att val kan vara ångestfyllda.

Så det fria valet har ifrågasatts.

Hos de allra flesta stora religioner har man tagit över människans fria val och med olika maktmedel bestämt mer eller mindre hur människor ska tänka, handla och leva sina liv.

Jag anser att det är ogudaktigt.

Skulle det vara så att Gud är en metafor för skapande så innebär det att varje ideologi och religion som klappar sig för bröstet och anser sig ha patent på sanningen är ogudaktig.

Det reser frågan om de Abrahamistiska religionerna som alla baseras på grunduppfattningen att ”Du skall inga andra Gudar hava jämte mig”.
Innebär det att det att man anser att det finns andra Gudar än en eller avser man avgudadyrkan till andra påhittade Gudar.

Det förekommer dessutom många olika riktningar från dessa religioner. En del är toleranta och säger att alla religioner dyrkar samma Gud men att det bara är olika kulturella uttryck. Och återigen andra anser sig ha den enda rätta exakta formen för att dyrka Gud. Den senare är ofta dömande och beteendet mot omgivningen kommer till uttryck i rigid intolerans. Ibland till och med anser man sig ha rätt till att egenmäktigt döma andra till döden, även för banala ”synder”.

Intoleransens uttryck finns både bland religiösa utövare och bland ateister.

I indiska religioner som Hinduism säger man att de har hur många Gudar som helst. Frågar man en lärd så får man svaret att, nej det finns bara en Gud men denna Gud är omöjlig att uppfatta i sin helhet så då har människan skapat olika ansikten för att kunna vända sig till den aspekt av Gud som för tillfället är mest relevant.

Men eftersom denna Gudsförebild inte ens har ett namn så blir det istället ett ljud och det är Ohm.

Och här förenar sig kanske troende och ateister i någon mån. Ateismen är också ett uttryck för tro.

Däremot om man som ateist anser sig veta att Gud inte finns så har man inte bara begått en vetenskaplig blunder utan tappat bort sig i pseudoskepticismens okunniga och dogmatiska mörker.

Vi har också frågan om själen. Jag frågar varje ateist, som har barn, om man anser sitt barn vara själlöst.

Nästa fråga till ateisten är anser du dig ha rätt att idka religionsförföljelse, döma dem som tror och sabotera deras livs- och yrkesmöjligheter?

Börje Peratt
Börje Peratt officiell hemsida

Om Medvetandets uppkomst

Alternativismens motsägelsefullhet

Alternativister är ett samlande namn för dem som vill tillföra andra sätt att tänka, andra metoder eller produkter, på gott och ont.

Några kan vilja påverka och förändra ett samhällssystem. Några tar det drastiska beslutet att försöka leva utanför systemet och skapa sina egna lagar för det. Andra utnyttjar det befintliga systemets svagheter.

Religionens olika rörelser uppvisar sannolikt flest exempel när det rör att leva ”utanför systemet”. Men få lyckas fullt ut man är ändå beroende av det övriga samhället. Så de lagar och regler man indoktrinerar sin grupp i blir i mångt och mycket en kamp mot omgivningens influenser och för att hålla den egna gruppens medlemmar i herrans tukt och förmaning.

Olika ideologier och filosofier har lett till olika politiska rörelser och ibland till partibildningar. Den senaste med radikalt nya idéer kan vara ”Die Grüne” som uppstod i Tyskland under 1970-talet. I Sverige ledde denna rörelse till Miljöpartiet.

Det finns försök till att omvandla andliga rörelser (religiöst obundna) till partier men det är inte nytt. Sådana ansträngningar fanns redan vid förra sekelskiftet.

När det i samhället uppstår en starkt dominerande makt som bestämmer vilken religion man får ha och vilka politiska tankar som är de enda rätta uppstår en diktatur. De människor som inte kuvas revolterar eller försöker fly. En förtryckt människa önskar inget annat än att skapa förutsättningar för frihet.

Maffia
När det gäller affärsrörelser och ekonomi är det främst maffia och kriminella organisationer som skapar sina egna lagar inom systemet. De är ju beroende av det rådande och söker kryphål för att utnyttja och pungslå det samhälle inom vilket de verkar.

Maktens attribut (kännetecken, särmärke, tillbehör)
Samtliga dessa yttringar påverkas mer eller mindre av främlingsfientlighet, rasism, patriarkatets förtryck, etnisk bakgrund och släkttillhörighet.
Det blir tydligt hur dessa omständigheter fördjupar lojalitetskrav, grupptillhörighet och identitet.

Machiavellis tankar (Fursten, 1532) har haft stor betydelse när det gäller skolningen i den manliga handlingskraften (virtù) för att gripa och behålla makten.

Lao Tse, (600 f kr) grundaren av Taoismen beskriver en diametralt motsatt filosofisk syn på makt.

Det finns många andra som filosoferat kring makt men jag håller mig till dessa två Machiavelli och Lao Tse då deras inflytande på maktens representanter varit stor. Alldeles oavsett Lao Tses starka förkunnelse hur kärlek och delad glädje ger mänsklighetens störst nytta så vinner hitintills den giriga superegoismen i Machiavellis tappning.

Det finns historielösa alternativister som förespråkar sina uppenbarelser om kärlek och jämställdhet som om det det vore nya moderna påfund. Man kan i dessa uttryck ibland se en okunnig och därmed omedveten hopblandning med Machiavellis teser om makt.

Om någon trampar in på alternativistguruns revir så skall utbölingen bekämpas med alla medel. Naturligtvis leder det till försvagning även av den egna missionen och den hemska fienden som man säger sig vilja röja undan ler i mjugg åt självdestruktionen.

Den som upplevde 1970-talets flumvänster kan vittna om hur den rörelsen förökade sig genom delning. Varje debattör framhävde sig som bättre och ”renare” kommunist än föregående talare. De inre konflikterna tog kål på rörelsen. De mest extrema blev terrorister. Jodå man skulle förändra systemet och tillät sig mord och sabotage.

Motsvarande ”besserwisser” uttryck ser vi hos en del alternativister idag. De tycks historielösa och okunniga om tidigare rörelser men har ändå ”Högre insikter” än alla andra, ”mer andliga” och en ”övergripande förståelse” som ingen annan har. Man är dock inte beredd att förklara eller dela med sig av sina exklusiva insikter. Man är helt enkelt bara bäst. Det räcker bara med att påstå att man har ”klar sikt”. Man kan säga sig vara mot etablissemanget och vägrar tro på en förändring inom systemet. Samtidigt ska man sopa undan all makt och själv ta den positionen. Detta trolleri, som till och med för barnet framstår som motsägelsefullt och rent falskspel, ska uppnås … utanför systemet … eller genom att ta över systemet. Här kanske Lao Tse tesen kan ifrågasättas.

Den som håller hårt i sitt eget synsätt får få sympatisörer. (Lao Tse)

Hitler höll hårt i sitt synsätt fick många sympatisörer och drev världen mot undergång. Han är inte den första och sannolikt inte den sista. Men åter till vår egen lilla ankdamm.

Alternativismens motsägelsefullhet framstår lika grumlig och unken som antihumanismen.

Klarar man inte av saklig diskussion utan försöker propagera för något opreciserat lutar det alltmer åt en antidemokratisk rörelse som kan sluta i auktoritär maktgalenskap. Och om detta skulle få förankring i en internationell rörelse så riskerar vi söndring. Det som antihumanisterna lyckats med. Tänk om dessa motståndare plötsligt finner en gemensam sak. Gud bevare oss.

Börje Peratt