Ikonmåleri och välsignande

img_3669

Hjördis Herlitz, Foto Ritva Peratt
Hjördis Herlitz, Foto Ritva Peratt

Söndagen den 2 oktober bjöd Hjördis Herlitz in till en vesper i Nacka kyrka söder om Stockholm.

Hjördis och jag blev studiekamrater under tiden på Dramatiska institutet (1974-75). Jag minns särskilt ett examensprov där hon hissat upp ett babyansikte i teatern och spelade upp ett ljud av en gråtande baby. Jag tror budskapet gick fram.

Vi har haft lite kontakt men inte träffats i verkligheten på många år så när nu Hjördis insisterade på närvaro vid denna stund så tidigarelade vi söndagsvandringen och kunde efter lite rundåkning i Nacka hitta kyrkan.

Nacka Kyrka låg vackert inbäddad i den av träd i höstens färger sprakande omgivningen.

Nacka kyrka, Foto Ritva Peratt
Nacka kyrka, Foto Ritva Peratt

Ikonmåleri

Hjördis berättade att hon fördjupat sig i ikonmåleriet som en öppning till den andliga mystiken.

Sedan några år utbildade hon även andra i tekniken och nu var det dags att välsigna både hennes egna och  elevernas ikoner.

Samtliga fick förevisa sina egna verk och berätta något vad som fått dem att välja just denna förlaga till ikon.

nacka_kyrka_int_ko%cc%88r
Välsignelseritualen föregicks av en skönsjungande kör som inspirerad av stunden hade övat in psalmer klingande från medeltida sång. Det var stundtals mycket vackert.

Det visade sig att också Hjördis man, teaterregissör Örjan Herlitz var närvarande och det blev ett kärt återseende fastän han hade svårt att acceptera att jag såg ut som jag gjorde idag. Ja all förändring är inte till sin fördel.

Det blev ändå en fin upplevelse. Och man förstår vilket jobb som ligger bakom ikonmåleri. Och för dem som fördjupar sig i det tycks det också för många kunna bli en andlig fördjupning.

Börje Peratt

Foto Ritva peratt
Foto Ritva peratt

 

Annonser

Långfredag

Långfredag. Dagen då Jesus dog på korset. Tron på Jesus som Guds son kan jag acceptera utifrån att alla människor är Guds söner och döttrar, liksom allt liv. För mig är Gud en metafor för allt skapande och därmed intar jag inte ett direkt skeptiskt perspektiv utan en acceptans för Alltet.

Alltet har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Är det en sakral entitet eller en naturlig drivkraft för universum? Kan det vara både ock? Oavsett vad så är denna urkälla magisk i alla sina oändliga uttryck och dimensioner.

Ganska mycket om detta har jag skrivit i Succébo-Fröet till framgång. Adlibris

Börje Peratt