Före Internet (f.IT)

Före IT (f.IT)

Man brukar ju skriva före och efter Kristus. Det skulle kunna införas en ny tidräkning före och efter IT eftersom IT innebar en sådan radikal förändring i allt. I människors liv, företagens produktion, samhällets kommunikation och världens informationsflöden. Man kan säga att TV var omvälvande och datorn revolutionerande som arbetsverktyg men Internet medförde ju att alla fick vara med och kunde delta. Alla kunde kommunicera.

Naturligtvis har mobiltelefonen medfört ett underlättande av kommunikationen och tillgängligheten men också den är idag ett verktyg som förmedlar avstånd. Ofta ser man människor i grupp som inte pratar med varandra. Istället upptar deras mobiler all deras uppmärksamhet.

På den tiden då jag växte upp fanns inte datorer än mindre internet. Inte heller mobiltelefon. Alla hade inte ens fast telefoni. Kommunikationen krävde därför möten. Man gick hem till varandra eller till fritidsgården.  När man träffades umgicks man. Berättade historier så man kiknade av skratt. Man underhöll varandra. Man diskuterade sånt man sett på TV eller film. Man diskuterade böcker man läst.

Däremot kunde det vara svårare att diskutera sin situation och sitt inre. Detta har kommit med 90-talets terapier och öppenhet för tankar och känslor. Samtidigt så verkar det som att just detta gör människor oroliga då de träffas. Man vill inte höra sånt och flyr till mobilen. Kan det vara så?

Börje Peratt

Annonser

Politiskt motstånd är nödvändigt

Tänk om de partierna vi nu har försvinner ett efter ett. En gång i tiden sa jag till mig själv att jag aldrig någonsin skulle kunna heja på AIK. Nu gör jag det. En gång i tiden sa jag att jag aldrig skulle kunna sympatisera med högern. Ja jag vet att de bytt namn till Moderater och det är kanske det vi nu ser resultatet av.

Nu har vi en bra statsminister i Fredrik Reinfeldt. Tätt följd av en ytterligt kompetent och sympatisk finansminister i Anders Borg. Må dessa båda goda förebilder fortsätta i sitt ödmjuka vägvinnande sätt. Hur står det då till på vänsterkanten. Ja frustrerat är väl ett alltför beskedligt ord. Jag tror man är urförbannade. Det är bra. Då kan det börja hända saker. För antagligen finns det visioner och idéer som kan väcka förväntningar och återfinna lusten. För vi behöver goda lag och bra motståndare. Annars blir det alltför trist och stiltje i debatten.

Mina hjältar i livet är annars bönderna. Dessa livgivare som har ansvar för vår mat. Som vaktar fält och djur och ofta har ett dygnet runt ansvar. Men Centern är inte längre ett bondeparti. Ja då borde man bli ett småföretagsparti för ett sånt saknas och Gud vet att det är småföretagen som nu kommer att få allt större betydelse då människor inte längre har storföretag, landsting, kommun eller skolor att gå till.

Dock är jag tveksam till förmågan och intresset hos de borgerliga småpartierna.

Kommer Socialdemokraterna tillbaka? Och i så fall med vilket innehåll?

Behövs det rent av ett nytt parti?

Framtiden var igår

Flykten till framtiden har redan gått.

När framtiden har tagit över nuet blir livet en flykt. Rädslan för att vara passé och ute tvingar fram ett jagande efter kulturtrender och mode. Man hinner inte med fördjupning. Reflektion betyder inte längre eftertanke utan återspeglingar från den yta och ytlighet som man själv kommit att representera.Detta är inget nytt. Skillnaden idag är det det går så hiskeligt snabbt.

På 1700-talet fanns det en klädesstil, design och musikart som varade rent av över en hel epok med små justeringar. På 1900-talet varade ett mode åtminstone ett år och musikstil rent av under ett decennium.

På 2000-talet hinner man knappt sätta på sig en kavaj förrän den är ute. Trenderna är så många att man egentligen inte skulle behöva bry sig. De som står i stormens öga och ser den ena looken och stilarten efter den andre måste ju göra mycket snabba val för att inte uppleva utanförskap. Den som går i täten är den som skapar. Den som skapar bryr sig inte om vad andra tycker utan gör det som man för stunden gillar och trivs med.

Kanske är det rent av så att den som verkligen skapar trenderna har redan övergivit dem då andra hakar på. Har man tålamod så kommer stilen tillbaka. Mina utsvängda byxor från 1970-talet blev mode igen 35 år senare. Midjemåttets långsiktiga trend gav dock inte tillåtelse att prova de gamla discobrallorna. 🙂

Börje Peratt