Valets opinionsyttring utlyser hysteri

Den här bloggen använder jag till stilla funderingar och reflektioner. Nu handlar det om resultatet av valet 14 sept 2014 och den panikpolitik som uppstått. Sverigedemokraterna fördubblade och fick nästan 13 %.

Väldigt många kraftfulla reaktioner bespottar dess väljare och skanderar rasister. Ja sannolikt är att kärnan av SD är grundad i nationalsocialismen. Trots att Åkesson försökt tvätta rent så är säkert garderoben full av skelett som kan komma till liv.
Flera av mina nära vänner med utländsk härkomst vet inte om de vågar bo kvar i Sverige och oroar sig för framtiden.

Jag förstår ändå inte denna hysteri. Och jag finner egentligen attackerna på SD och dess väljare mer beklämmande än att just SD ökat. Om nu 13 % av landets befolkning sett SD som enda alternativ då ligger inte problemet hos SD utan hos de övriga partierna. Att alienera SD-väljarna ytterligare lär in minska dem.

Och samtidigt alla andra partier fick 87 % så varför denna orimliga uppståndelse. Jo för att vi vet att de växer om vi inte gör något åt den stora orättvisa som vuxit fram under Alliansen.

Jag är för tillfället mer upprörd över att vi har haft en politik som kastat Sverige 100 år tillbaka i tiden, som sålt ut landsbygdens möjligheter som minskat chanserna för bönder och fiskare att överleva. Det är jag minst sagt upprörd över och när mitt eget parti Centern tillhör de värsta svikarna (på riksplanet) finner jag det olidligt. Centern i min kommun är bra så där gäller det att fortsätta på inslagen väg och vi fick 20%. Men riks med nyliberalerna och högerextremisterna borde ansluta sig till NyModeraterna och sluta förstöra C och landsbygden. Mitt hopp står till en ny Centern Classic rörelse.

Egentligen är det C som har vågmästarrollen och som skulle kunna medverka till att SD inte får någon större politisk makt i riksdagen.

Med en omogen tjej som partiordförande som helt odemokratiskt utan att fråga partistyrelsen avfärdar blocköverskridande lösningar hoppas jag nästan på nyval så att C får stå där som skyldiga till att SD ökar lite mer. Bara detta C åker ut och vi kan göra oss av med Lööf och nyliberalerna i kansliet. Här behövs den stora sopkvasten. I rådande situation krävs ledare som prioriterar kommunikation och samverkan.

Börje Peratt

Annonser

Börje Peratt – Att formulera sin politiska vilja

Börje Peratt började för ca 18 månader sedan granska partiprogram, särskilt Centerns, för att se hur lång man vandrat från sina rötter. Det slutade med ett i stort sett nytt ideologiskt program. Demokraterna. (ref 1-9)

Det var till en början mer ett diskussionsunderlag än att starta ett parti. Jovisst fanns tankarna om något substantiellt men det skulle visa sig med hur stort intresset var. 400 som registrerade sig för att möjliggöra en namnbildning är ett ganska bra resultat men långt från de 1500 som krävs.

När det presenterades fick det först ett mycket positivt mottagande och diskussionen kom igång. Men sedan fick två alternativister för sig att det var fel. Man ska inte försöka förändra inom den etablerade demokratin. Deras angrepp var så våldsamt att jag nästan chockades. Deras fortsatta illvilja gick så över min horisont att jag undrade över vad som var fel. Hade jag klampat in på deras revir?

Hellre demokrati än anarki eller diktatur
Hur jag än vrider och vänder på detta kommer jag ändå fram till att en demokrati blir inte bättre än vad människorna gör den till.

I detta fall var det en Thomas – Second opinion och en Mats – Klar sikt som visade upp antidemokratins fula tryne. Ja det blev verkligen motsägelsefullt.

Det är intressant att flera av de förslag som jag formulerade nu ett år senare har blivit politikens inriktning. Man har gått från tron på att friskolor är den enda lösningen och till och med föreslagit att förstatliga skolan. Motsvarande tendens ser vi inom vården.

Alliansens småpartier har svängt 180 grader
Inte vet jag om man studerat Demokraterna men alldeles oavsett det så kan jag glädjas åt en ny förhoppningsvis mer samhällsansvarig inriktning.

Hur jag gör med C är nästa fråga. Den lokala politiska inriktningen ställer jag upp på. Men rikspolitiken är en katastrof. Allt från Maud Olofssons Eonköp till valet av ny ordföranden som kastat ut C i den extremliberala ökenhögern.

Jo jag lider över det.

C i Danderyd hade en intern omröstning för att få fram en valsedel. Där hamnade jag på 17 plats och nej jag deltog inte i omröstningen. På valsedeln hamnar jag på 29 plats. Det bekymrar mig inte alls men jag undrar naturligtvis varför man har en omröstning om den inte omsätts. Å andra sidan har jag ju ställt till med problem genom min hårda kritik av Centerns ledning de senaste åren och genom att faktiskt formulera ett alternativ. Klart att det väcker oro.

Demokrati är svårt men det enda vi har, allt annat blir bara fruktansvärt.

Även om man bara är intresserad av kommunalpolitik så kommer C´s förestående katastrofval sannolikt att avspeglas även hur väl man lyckas i kommunerna.

Mitt huvudmotiv till att verka i kommunalpolitiken är kultur, utbildning och miljö. I kultur och fritidsnämnden har vi faktiskt fått till det och arbetar med en mycket duktig förvaltning.

Börje Peratt
officiell hemsida
LinkedIn

Referens
1) Socialdemokraternas politik om vinster i välfärden 4 april 2013
2) Lärarna lämnar skolan. 5 april 2013
3) S-kompromiss om skolan gick åt höger. 7 april
4) Ungdom i Sverige tappar mark visar Unicef undersökning. 11 april 2013
5) Väljarna vill ha statlig skola. 6 maj 2013
6) Inkomstklyftorna har ökat dramatiskt under alliansen. 15 maj 2013
7) Rika blir rikare-fattiga blir fattigare enligt ny studie. 19 juni 2013
8)Rekordlågt förtroende för EU. 25 april 2013
9) Har landsbygden en chans? 14 juni 2013

Demokraterna, för ett medmänskligare samhälle

Man brukar säga att ett land har de politiker det förtjänar. Runt om i världen är det många som dött för demokratin i kamp mot diktaturer. I Sverige finns det å andra sidan de som inte förstår värdet av denna frihet. Påtagligt många ställer sig utanför och klagar utan att sätta sig in i vare sig frågor eller förutsättningar. Allra minst vill man bidra till förändring. Den ska ju andra åstadkomma. Efter 30 år som fritidspolitiker känner jag inte längre igen mig i det parti jag valt att representera och föreslår ett nytt, Demokraterna.

Demokratiska systemet har svagheter men är det bästa vi har. Det ger oss möjligheter till förändring och förnyelse. När det gäller nya partier har vi sett uppdykare som har kommit och gått och några få nya tycks ha kommit för att stanna. Samtidigt har gamla traditionella partier förvandlats till oigenkännlighet.

21 mars lanserades en ny möjlighet. En idé till ett parti med rötter i många andra länder Demokraterna. Presentationen var inte personrelaterad och syftet med att gå ut mer eller mindre anonymt var att låta idéerna och tankarna lyftas fram istället för person. Den som ville kunde dock lätt finna vem som låg bakom. Men det viktiga med att försöka hålla tillbaka namn var att få en respons på själva innehållet.

Bakgrunden
Jag har under några år funderat över Sveriges framtid med mittenpartier som driver allt längre åt höger. Många hoppade av politiken och vägrade befatta sig med det nya. Jag fann denna utveckling oroande. Det kan ha gått till på liknande sätt då Hitler tog makten och demokratin löstes upp i Tyskland under 1930-talet.
Vill vi verkligen ha en sådan utveckling. Jag liter på demokratin men signalerna är ändå oroväckande. Att blunda, inte se, inte höra passar inte mig även om jag skulle önska det ibland. Jag tror situationen är allvarlig. Och det är upp till var och en hur man vill engagera sig. Varje enskild röst kommer att vara viktig och avgöra.

Vad är politik?

Ordets härstamning ur grekiskans (pólis), ”stadsstat” för tankarna till att upprätthålla ordningen. Och det är nog en del av syftet. Vi har annars att välja på anarki och det är tillståndet i politiskt svaga stater där maffian istället styr och myndigheter är i princip korrumperade.

Ett annat alternativ är diktatur som ofta praktiskt innebär oligarki. Det innebär att några få har makten och styr tillsammans. Det nya Ryssland (efter Sovjets fall) är ett modernt exempel på oligarki där ett antal mäktiga företagsägare och finansmän är kända som ”oligarkerna”.

Sedan har vi demokrati (folkstyre) som innebär att alla har en röst. Man lyssnar in olika viljor och tar ett majoritetsbeslut. Inom politiken väljer folket representanter som får föra den politik folket har givit dem. Det innebär att vid maktskifte kan hela den politiska tillsatta arbetskåren bytas ut men tjänstemännen blir ofta kvar och får underordna sig nya ledare.

Det parlamentariska systemet
Parlamentarism i modern tid innebär att den största gruppen (oftast majoriteten) får utse en regering som är beroende av stöd av ett folkvalt parlament (i Sverige riksdag). Konstruktionen räknas som en nödvändighet för ett demokratiskt statsskick. Även en minoritet kan styra. En minoritetsregering måste då hela tiden finna allianser för att kunna driva sin politik. Därför kan ett litet parti få betydelse i en vågmästarroll. Idag är det Sverigedemokraterna (SD) som innehar den rollen. Men de betraktas som en katt bland hermelinerna och inget av de övriga partierna vill officiellt befatta sig med dem. Om inte minoritetsregeringen lyckas måste man utlysa nyval.

Spärren mot småpartier
För att få komma in i Sveriges riksdag har man beslutat om en 4% spärr. Regeln bakom en sådan spärr motiveras bland annat av att annars skulle riksdagen bestå av alltför många viljeinriktningar som hela tiden skiftar sida och försvårar det politiska arbetet.

Kommer man inte in i riksdagen kan man fortfarande verka inom kommun och landsting givet man får folkligt stöd regionalt och lokalt.

Personliga erfarenheter som fritidspolitiker
Jag har verkat som fritidspolitiker i 30 år och har sett inifrån hur det fungerar lokalt. Jag har suttit i både opposition och vid den kommunala makten. Det är frustrerande att vara i opposition och det kan kännas meningslöst. Men det blir ändå en insyn som makten inte kan ignorera. Denna parlamentariska konstruktion erbjuder genomlysning och möjlighet att kritisera beslut och tillvägagångssätt. Det har förekommit en hel del kritik mot landstingens funktion och förmåga. Många vill helt enkelt lyfta ut landstingen ur den politiska processen. Jag har inte vare sig inblicken eller kunskapen som krävs för att ta ställning i den frågan. Vill man förändra detta så måste det ändå ske i demokratisk ordning.

Mittenpartiernas förfall
Jag har sett hur mittenpartierna särskilt Folkpartiet (Fp) men framförallt Centern (C) blivit alltmer högerorienterade och extremliberala. Det innebär att man sätter solidariteten ur spel och eftersträvar en socialdarwinism. I praktiken leder det till despoternas anarki och vilda västern där den som skjuter snabbast vinner. Det illustreras av Björklunds utspel i skolfrågan som enbart stöder de elever som klarar sig själva och deras platta skatter som tar från de fattiga och ger till de rika.  Annie Lööfs ”Taförsigsamhet” har i hennes fall gjort socialdarwinismen särskilt tydlig. Jag skrev när hon valdes till Centerns ordförande att C skulle åka ut ur riksdagen och SD skulle fördubbla sig. C  har sjunkit som en bojsten under 4% spärren och SD ligger nu kring 10%. I augusti 2012 hade jag fått nog och skrev Centerns kris öppnar dörren för en ny politisk aktör?
Droppen för de flesta kom med C-utspelet om ett nytt program vilket bara accentuerade Centerns fall. Fler än 30% av Centerns förtroendevalda känner inte igen sig i den förvandling mot liberalism som nu drivs. Vart ska de ta vägen?

Behovet av ett alternativ
Denna utveckling har fått mig att grunna på om det finns något parti för mig att rösta på. Ett  stort antal kända politiker har hoppat av och frustrerat utropat ”Jag känner inte längre igen mig”. Några saker lyser med sin frånvaro det är medmänsklighet, solidaritet och rättvisa. Jag beslöt mig för att skärgranska olika partiers program och sedan att formulera min syn på dessa frågor. Jag har väl kommit halvvägs och långt ifrån hunnit med alla viktiga frågor. Men det tar tid och man måste finna bollplank och fler som diskuterar.

Jag såg mitt projekt som  ett sätt att utbilda mig men det blev också allt tydligare att detta kunde vara ett alternativ för många fler. Men jag ville till en början inte gå ut personligen utan smyga fram för att se vilka reaktionerna kunde bli.

Jantelagens megafon

Publicering av artikel på Newsvoice väckte både uppmuntran och den lilla men högröstade jantegemenskapen.
Till en början blev det väldigt positiva och uppmuntrande kommentarer av artikeln på Newsvoice. Men sedan var det några ”kritiker” som tog över som tyckte att ”så här får man inte göra”. Det var uppenbart att man inte läst Demokraternas förslag eftersom man tyckte att det borde innehålla åsikter som redan fanns. Mest uppenbart var

Tyvärr har jag tappat förtroendet för det parlamentariska system som nu finns.

Att man egentligen inte trodde på parlamentarism och ansåg att människan först måste växa till sig inifrån.

Inser man inte att individer i sig själva behöver stärkas INNAN man skapar en grupp, ett nytt parti som vill påverka, då uppfinner man bara hjulet igen.

Detta är i grunden en auktoritär inställning. Att kunna delta i en demokratisk process är en del i att växa.

Andra följde upp med att varna för att ramla in i samma hål. Jo demokratihålet. Man trodde således inte på demokratin men hur skulle man då förändra samhället? Diktatur? Jantekören drog igång med sitt misstroende mot ”systemet” Men vad vill man då ha istället? Summan av denna negativism var ett kraftigt misstroende mot den som kom med ett alternativ.

Det mest tydliga exemplet på jantelagen var kanske det här:

Han saknar en vidare förståelse för hur alla delar i samhället integrerar med varandra, han saknar argument för kritiken och då faller det lätt ut sådana här onyanserade grodor.
Hela den här historien, med först dolda upphovsmän som sedan träder fram när de(han + ?) avslöjas och då kör med VoF-retorik, som försvarar övervakning, som tror på politiska partier vars inflytande för länge sedan dunstat bort i EU och en vidare global ordning visar att upphovsmän och medföljare inte riktigt hänger med i utvecklingen och dessutom framstår som hederligt grumliga i sina uppsåt.

I praktiken visar de som vill ställa sig utanför det parlamentariska systemet också att de är antidemokrater. Det stärker än mer behovet av Demokraterna.

Den positiva kraften
Till det positiva hör inlägg som gjordes av folk som uppskattade initiativet och som hade förslag till nya texter och nya ämnen.

Återigen stort tack till alla som vill föra en konstruktiv debatt och som genom att tycka till medverkar till utforskning av politikens innehåll och medel. Vi vet inte vart detta slutar. Blir det 1500 registrering? Därifrån kan det gå hur långt som helst. Om ett drygt år är det val. Du som anser att du inte har något val kan börja utveckla innehållet i Demokraterna så får vi se hur långt det bär. Visst man kan säga att man inte gillar politik och man kan säga att man inte gillar luft men samhället styrs av politiska beslut och du vill väl andas.

Börje Peratt
Om registreringen på Demokraterna
Facebook
Debatt ”Demokraterna, nytt parti i Sverige”
V: Den fria marknaden löser inte landsbygdens problem
SvD Centerpengar köper få röster
SVD granskning: Centern har spenderat kvarts miljard – backar ändå @ SvD
SR: ”Centern är nu ett liberalt parti”

FÖRSÄKRAN & MEDGIVANDE: Ditt namn/epost kommer inte att delas med en tredje part. När Demokraterna fått in 1500 namn registreras partiet. Du ger NewsVoice [se artikel på NewsVoice] och Börje Peratt möjlighet att via mail återkomma till dig för att ge återkoppling eller tipsa om nya namninsamlingar.