Samhället-myndigheter-människor

Dans i parken. Foto: Börje Peratt
Dans i parken. Foto: Börje Peratt

Det vi önskar är ett liv som går som en dans. Ett samhälle där organisation av arbete och tjänster, samverkan och utbyte, rättigheter och skyldigheter flyter på till glädje för medborgarna.

Ett utvecklat samhälle på demokratisk grund har ett system av politiker som representerar folkets olika uppfattningar, en kultur som speglar människors tankar och känslor och visar upp för oss vilka vi är, en myndighetsstruktur som arbetar för oss människor och som sätter människorna före orimlig byråkratisk fyrkantighet, en rättvisa som skyddar människan och tryggar individens rättigheter, och inte minst en fri journalistkår som granskar makten och visar upp om och hur den enskilda människan utnyttjas eller hotas av särintressen. Utan en stark demokrati riskerar vi få ett vilda västern, en anarki där den som kan skrämma omgivningen råder över andra.

Inget samhälle är perfekt och med ständiga förändringar krävs en förmåga till flexibilitet. Lagar och regler blir föråldrade, nya upptäckter leder till möjligheter att förändra funktioner och beteenden som blivit föråldrade och ersätta dem med nya bättre. Hotet mot en sådan gynnsam utveckling är en rigid ärkekonservatism. Samtidigt finns en förklaring till seghet i förändringar. Vi kan inte utan vidare alltid kasta oss in i nymodigheter utan att först försäkra oss om att de är ofarliga eller i alla fall inte ökar skadligheten för miljö och liv.

Med den enorma hastighet som samhället har förändrats under de senaste 100 åren hinner vi inte dubbelkolla konsekvenserna av alla nymodigheter. De negativa resultaten kan uppträda långt efter att vi redan gjort nymodigheterna till en vana.

Forskarnas uppgift är att undersöka hur olika substanser, metoder och tekniker påverkar såväl miljö och beteende som psyke och hälsa. Detta är en grannlaga uppgift och några forskare dyker ned i mikroskopiska detaljer som de sedan kan applicera på helheter. Andra fastnar i ett sugrörsseende och förmår inte ta helikopterperspektivet och se konsekvenserna av sina fynd. Återigen andra presenterar slutsatser av sina fynd som blir rena rappakaljan, men och det är ett stort men om denna rappakalja gynnar ett maktens särintresse så presenteras det som ett genombrott emedan andra som verkligen gjort ett genombrott som kan leda till nya insikter och metoder tystas eller skadas eftersom de inte gynnar makten med sina särintressen.

Ett sådant exempel är läkaren och forskaren Erik Enby. Hans vilja att förstå sjukdomens upphov har fått honom att bli läkare med drivkraften att forska och där han fördjupat sig i blodet, hur det uppträder och vad det kan innehålla och påverkas av.
Hans ambition var att doktorera men forskningen saboterades av kollegor och ett illvilligt etablissemang som skrämdes av att hela skolmedicinens paradigm kunde vara i fara. Detta kunde även innebära att läkemedelsindustrin hotades. Således egenintressen som missgynnade skolmedicinens utveckling.

De som kände sig utvalda att krossa Enby tog då hjälp av de rigida mekanismerna hos myndigheter och lyckades i en sammansvärjning med lögner och påhittade bevis dra Enbys läkarlegitimation och sedan försökte man också kasta honom i fängelse. Det är svårt att tänka sig en sådan process i ett fritt och demokratiskt land. Men detta pågår och Enby är varken den första eller den siste att drabbas. Förutsättningarna för att genomföra denna typ av justitiemord bygger här på att vetenskapens topphierarki drabbats av hybris och en självgodhet som gjort att våra mest ärevördiga vetenskapliga institutioner idag betraktas som en farlig lekstuga för karriärister. När sedan lydiga myndigheter och en ensidig journalistkår tar denna maktens parti får vi en situation som påminner om diktaturer. Bakom det hela ler en diabolisk läkemedelsindustri hela vägen till banken.

Fallet Macchiarini är bara en krusning på ytan mot vad som döljer sig därunder. Att det kunde avslöjas och få sådana stor uppmärksamhet beror också på att SVT i detta fall inte var hotat. Visst det var bra att Macchiariniskandalen fick denna uppmärksamhet och att de skyldiga skåpades ut. Men därunder finns så mycket mer. Fördjupar man sig i detta så riskerar hela korthuset falla, inte bara vetenskapsakademin, KI och medspelande myndigheter utan även media som Public Service och Bonnierpressen.

Vi lever nu i en tid då dessa unkna dubbelspel kan komma till ytan och där medvetenheten om fulspelet kan åstadkomma en vilja och förmåga till genomgripande förändring. Det finns många kloka, frustrerade, arga, misshandlade människor som vill ha en förändring. Kanske kan min film ”Läkaren som vägrade ge upp” vara en del i en sådan process.

Börje Peratt

lsvgu_poster_bloodcells_v8

Annonser

Blocköverskridande regering

Hur skulle en regering kunna se ut om Rödgrönt vinner och SD får vågmästarroll? Då kanske det blir en blocköverskridande regering med delar av Alliansen.
Om jag skulle strunta i politisk hemvist och gå på en blocköverskridande regering med personer som inte bara pratar utan faktiskt i handling visat upp en profil (inte säkert en som jag alltid gillar) men som kanske kan åstadkomma något, ja då blir det en riktig mångpolitisk gryta. Måste dock plocka bort Åsa Romson som på sikt vill avveckla flyget. MP har en del radikala åsikter som tycks mig lämna verkligheten.

Dagens Industri hade en artikel som plockade fram möjliga rödgröna ministrar.
De kan bli Löfvens ministrar (Di)

Vänsterpartiet har också tagit fram ministerkandidater här. Hur tänkbart det är att S skulle släppa in V vet jag inte men om V får ett bra resultat så måste man väl öppna denna dörr.

Jag tar dock från alla håll även Alliansen där Moderaterna rört sig alltmer åt mitten. Några ministerposter är jag mer osäker på och två har jag inget förslag till. Fördelningen kvinna och man är viktig helst 50/50. Dock har jag valt de som jag anser lämpligast och då blev det typ varannan damernas. Det är också en övervikt på S som måste korrigeras mot valresultatet om Alliansen ska släppas in.

Statsminister: Stefan Löfven (S)

Vice Stats: Fredrik Reinfeldt (M)

Utrikesminister: Margot Wallström (S)

Finansminister: Magdalena Andersson (S)

Finansmarknadsminister: Anders Borg (M)

It- och energiminister: Anna-Karin Hatt (C)

Försvarsminister: Karin Enström (M)

Närings- och regionminister: Mikael Damberg (S)

Justitieminister: Morgan Johansson (S)

Landsbygdsminister: Peter Eriksson (MP)

Miljöminister: ? Lena Ek (C) Åsa Romson är för radikal?

Demokrati-minister: Birgitta Ohlsson (FP)

Barn- och äldreminister: Gustav Fridolin MP

Socialförsäkringsminister: Tomas Eneroth (S)

Civil- och bostadsminister: Ardalan Shekarabi (S)
Ulla Andersson (V)

Arbetsmarknadsminister:

Infrastrukturminister: Per Bolund (MP)

Utbildningsminister: Ibrahim Baylan (S)

Kultur- och idrottsminister: David Lega (KD)

Integrationsminister: Rossana Dinamarca (V)

Migrationsminister: Maria Ferm (MP)

Socialminister: Jonas Sjösted (V)

Biståndsminister: Lena Hjelm-Wallén (S)

Handels- och nordisk samarbetsminister: Maria Wetterstrand (MP)

Rättviseminister: Ali Esbati (V)

Ja det vore en utmaning!

Skulle vi krydda grytan med risk för allergichock så inrättar vi en asylminister som är vikt för Åkesson och en Jämställdhetsminister där Gudrun Schyman huserar.
Björklund får rollen som kvarsittningsminister och Annie Lööf får plats i en vikariepool för praktikanter.

De senare förslagen om att krydda grytan var ironi om nu någon inte förstod det.

Börje Peratt

Den förvillande -ismen

Vänsterpartiets kongress i januari 2014 manade fram den klassiska polemiken mellan kapitalism och kommunism. Naturligtvis blir det skällsord från de olika sidorna beroende på var man står.

Det är också tydligt att många av dem som skäller inte vet vad dessa -ismer egentligen står för och innebär.

Jag har skrivit en fördjupad artikel om det på min debattblogg ”Kapitalismen råder – kommunismen undertrycker”

Orwell skrev i inledningen till boken Djurfarmen (1947) att den i första hand handlar om Sovjetunionen men han menade att korruptionen av ledare kunde äga rum i vilket samhällssystem som helst och mana fram en ondska, ett kallsinne och en kortsiktighet. På sikt förstör det framtiden för mänskligheten och kan endast gynna ett fåtal i ledarskiktet.

Aldous Huxley, skrev ”Du sköna nya värld” (1932). En skräckvision om en framtida statsdiktatur. Aldous Huxley sa i ett tal på Berkeley Universitetet den 20 mars 1962, strax innan sin död, att ”Brave New World” och Orwells ”1984” inte var enbart fiktiva utan beskrev en plan utformad av eliten för två typer av kontrollerade och förslavade samhällen.

Aldous kunde på nära håll se sin äldre halvbror Julian gå i spetsen för en ideologi som vurmade för planhushållning och en världsregering. I praktiken eftersträvades kommunistiskt världsherravälde inte genom våld utan genom ”entrism” en infiltrationsstrategi formulerad av Gramsci. Den amerikanske kommunistiska filosofiprofessorn Paul Kurtz kom sedan att använda taktiken inom en internationell rörelse kallad IHEU (International Humanist and Ethical Union) i Sverige representerad av de så kallade ”Humanisterna” som alltså kapat begreppet humanism helt i enlighet med entrism. Det som förenas under detta täcke är en märklig blandning av elitism, rasism och ateism. Jag har beskrivit fenomenet i en SvD artikel ”Fullt möjligt förena tro och vetenskap”.

I en kommande bok sammanställer jag Orwells och Aldous Huxleys slutsatser. (Not 1)

  • Orwell fruktade en statskontrollerad censur som skulle beröva oss information.
  • Aldous fruktade istället dem som skulle ge oss så mycket information att vi skulle översköljas av den och sakna förmågan att urskilja det väsentliga vilket skulle reducera flertalet till eskapism, en verklighetsflykt som gör att man slipper se verkligheten som den är. Här skulle självcensuren utelämna eller dölja verkligheten.
  • Orwell fruktade att sanningen skulle döljas från oss av en centralt styrd kontroll.
  • Aldous fruktade att sanningen skulle dränkas i ett hav av irrelevans.
  • Orwell fruktade att vi skulle bli fångna inom en totalitär kultur.
  • Aldous fruktade att vi skulle få en trivialiserad kultur, bli självupptagna av egoistiska behov av självbekräftelse och ytliga ”ansiktslyftningar”. Detta har även fått en fysisk verklighet i människor behov av att förändra ett utseende man är missnöjd med.
  • I boken ”1984”, styrs människor av befrielse av smärta.
  • I ”Brave New World” styrs människan av jakt på lycka.
  • Kort sagt, menade Orwell att det vi hatar skulle förstöra oss.
  • Aldous var rädd för att det vi älskar, den nya tekniken, meningslös status och utökade möjligheter till manipulationer av verkligheten kommer att förstöra oss.

Med facit idag i januari 2014 kan vi se att i väst råder Huxleys profetia och i några länder som Nordkorea råder Orwells. (Not 2)
En tredje slags diktatur är den med religiös bas och här ser vi det främst inom extrema former av islamismen med en Sharia-ideologi som liksom kommunismen eftersträvar världsherravälde.
På 1960-70 talet hade vi kommunistiska extremister ibland i ohelig allians med islamister som sprängde oskyldiga i luften. Sedan Irakkriget har den verksamheten tagits över av islamistiska grupperingar.

Börje Peratt
Demokraterna

REFERENSER

1) Den altruistiska scenen Bok som är tänkt att publiceras under 2014.

2) Världens mest odemokratiska stater
Här listas de länderna som ingår i undersökningen ”Worst of the Worst: The World’s Most Repressive Societies”, gjord av den USA-amerikanska organisationen Freedom House:
• Azerbajdzjan
• Burma
Ekvatorialguinea
• Kina
• Libyen
• Nordkorea
• Somalia
• Sudan
• Syrien
• Turkmenistan
• Uzbekistan
• Vitryssland

Friheten söker alla vägar den kan

Under Jasminrevolutionen i Tunisien våren 2011 färdigställde jag första boken i projektet Om Medvetandets uppkomst. Ibland tittar jag i boken och hittade nedanstående stycke.

Kampen för demokrati kan vara kompromisslös. Det kommer till ett läge då människan vägrar att underkasta sig.

2011 blossade demokratirevolutioner upp i Afrika och Mellanöstern. Det var nästan lika oväntat som då Berlinmuren föll 1989 och Sovjetunionen upplöstes.

Folket mobiliserade sig i hundratusental. Denna initiala ickevåldsrevolution i Egypten kan utvecklas till regelrätta inbördeskrig som i Libyen men stoppar knappast frihetstörstande.

Ett fortsatt svårt hot mot demokratin i dessa länder är de auktoritära muslimska sharialagarna. Om revolterna leder till sådana system riskerar kvinnorna ett fortsatt patriarkaliskt förtryck.

Vägen mot befrielse går alla vägar som är möjliga och frihetsönskan är en oundviklig kraft. I detta ingår att arbeta för ett självständigt liv i samverkan med andra. Inte förrän alla kvinnor, barn och män lever i ett tryggt, öppet och omhändertagande samhälle har människan skapat $uccébo.

I ett samhälle där vi förväntas ta vara på oss själva är det slutligen gränsdragningar och uppfostran som avgör. I ett samhälle där vi förväntas göra det bästa av vår begåvning och utvecklas för att ta tillvara på oss själva och våra möjligheter finns inte utrymme för ojämställdhet och rasism. Inte förrän den dag då vi ser var och en oavsett kön och härkomst som vår like kan människan utvecklas fullt ut.

Utdrag ur Succébo-fröet till framgång

Börje Peratt
Börje Peratt officiell hemsida
LinkedIn
Börje Peratt/Wikipedia

Mänskliga rättigheter är inte gratis

Vad historien berättar är att privilegierade och de som betraktar sig som ägare till makten försvarar sina ”rättigheter” in i döden medan de som anser sig har rätt till sin frihet och stöder demokrati kämpar för denna rättighet in i döden.

Den sida som vinner får kommande generationer leva med och antingen acceptera som fångar underkastade en diktatur (Nordkorea) eller som fria medborgare delaktiga i en demokrati (Frankrike, USA).

Man skulle kunna se det som en kamp mellan den själviska och den altruistiska genen. I Nordkorea går all mat till en exklusiv utvald ”elit” medan resten av folket svälter. I USA med sin extremliberalism, där den starke har rätt att ta för sig, svälter den svage som inte lyckats få till det som alla möjligheter erbjuder.

Politiskt kan man se diktatorstyre som den brutala egoismen och demokrati som altruismens strävan efter frihet under ansvar. Vi vet att det inte är så enkelt och det tar tid innan demokratin utvecklas och kan bli genuint humanistisk och altruistisk. Det senare kommer i väst till uttryck i välgörenhet och insamlingar till människor i nöd. Det kommer även till uttryck i att vi tar emot människor på flykt. Men det märkliga är att somliga tar med sig det förtryck man flytt från.

Succébo-fröet till framgång – vägen till det mest gynnsamma för alla, går via att pröva allt vi inte vill ha. Så länge folk väljer förtryck som sharia är det folkets val att låta despoter styra. ”Kampen för frihet och demokrati -sharia?”

Tragiskt ja, men exempel på hur rigid människan kan vara och väljer att låsa in sig och därmed sina medmänniskor vid något som är destruktivt.
Vad är drivkraften till detta? Rädsla, man vet vad man har men inte vad man får? Man vågar inte ta ansvar för ett liv i frihet?

Som det kommer till uttryck i samhällen kan det liknas med sekter som Amish eller muslimska samhällen som kräver sharialagar. Kvinnor tvingas stänga in sig och klä sig i burka eller niqab när de vistas bland andra.

Kampen för frihet är mänsklighetens historia

I Väst och i Norden har kvinnan för knappt hundra år sedan slängt av sig huvudduken. Vi har en sekulariserad stat som åtskiljer tro och styre.
Ska vi nu ha integritet och sjävbevarelsedrift nog att stoppa medeltidens kvinnoförtryck och häxjakt.

Otydlighet spär på främlingsfientligheten och ger stöd för samhällets mörkare krafter.

I mänskliga rättigheter ingår också att sätta stopp för det vi inte vill ha.
Sverige vill inte ha sharia. Så sätt stopp vid gränsen. Vill man komma in här får man skriva på att man accepterar de lagar som gäller här och kasta av sig förtryckets attribut.

Det får inte bara vara SD som vinner på att Sverige står handfallet.
Det måste finnas alternativ.

Börje Peratt

Rätten till sitt eget liv

Rätten till sitt eget liv, en problematik som följt mig genom hela livet. Jag insåg inte förrän sent att mycket jag gjort på något sätt berört denna frågeställning. När vi nu sett hur internet utnyttjas av störda människor som i sitt självförakt sprider hat och kränkningar runt omkring sig måste vi fråga oss om det är så vi vill ha det.

Först i arbetet med Bella & Real formulerades min insikt. Säkert låg den bakom och puttrade då jag skrev ledmotivet ”Fri i främmande land”. Musikvideo på Youtube.

Mänskliga rättigheter har en lång historik och har landat i att människan äger rätt till sin egen livsåskådning och sin trosföreställning. Vad som har hänt är att en liten grupp (ändå alltför stor) har ägnat sig åt att förfölja och förstöra människors liv. Till och med stoppat deras yrkesmöjligheter. Då man i liten skala visar upp hur de agerar genom att utsätta dem för motsvarande blir det naturligtvis protester.

NyAteisterna ägnar sig åt häxjakt
John Houdi och Magnus Pålsson: Antihumanister – hot mot demokratin

Människan äger rätt att göra bruk av sina begåvningar och att leva inom de ramar som samhället bestämmer som lagliga. Det är det där senare som kan kringskära människan men FN´s konventioner är kristallklara och allt fler länder ratificerar nu även, sådana i väst så självklara friheter som att kvinnan ska få klä sig, utbilda sig, röra sig fritt och arbeta utan att någon (mannen) har rätt att inkräkta på hennes val.

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.” (FN´s deklaration om de mänskliga rättigheterna artikel 1) Jämför med  USA´s självständighetsförklaring:  ”Alla människor har skapats lika med okränkbara rättigheter. Bland dessa rättigheter är rätten till liv, frihet och strävan efter lycka.”

I rätten till sitt eget liv ligger en stor tolerans och ödmjukhet inför den enskilda människans unika karaktär och förutsättningar. För att kunna möta varandra i denna mångfald behöver vi utveckla en lyhördhet och generositet.

En villkorslös kärlek till sig själv och till varandra är ett utopiskt ideal men ändå så angeläget att arbeta för, både i sin egen verksamhet och i samarbete med andra. Det är långt ifrån lätt och kanske inte heller alltid rätt. Det finns situationer då man måste agera skoningslöst för att rädda sig själv och andra. Det finns också tillfällen då vi måste ställa krav som innebär att man klargör andras destruktiva ageranden.

Då kommer vi in på skyldigheter.

Med rättigheter bör det kanske också klargöras att människan har skyldigheter. Många av dessa ”skyldigheter” ligger inbäddade och nedplanterade i vår arvsmassa. Utan den villkorslösa kärleken skulle modern överge sitt barn. Så denna kärlek är nödvändig för livets överlevnad. En annan skyldighet är att rädda människor i nöd och att försvara de som utsätts för övergrepp.

USA´s och Storbritanniens insats under andra världskriget var nödvändig för att inte stora delar av världen skulle hamna under nazistiskt styre. Och hur många offrade inte sina liv för att vi idag ska kunna leva i en demokratisk västvärld.

Javisst man kan diskutera kvaliten i demokratierna (Demokraterna för ett medmänskligare samhälle) men det är bättre än diktatur. Och det är vi, var och en av oss som kan förändra och utveckla demokratin. Inte genom att sitta tyst och kalla bråkstakar för energitjuvar utan genom att agera.

I en diskussion kan olika perspektiv lyftas fram och med respektfullt framförande kan de tillföra nya insikter. När jag tog initiativ till föreningen Humanism och Kunskap var det bland annat för att kunna lyssna på andras livsåskådningar och trosföreställningar och föra samtal kring detta på ett utforskande och civiliserat sätt.

Medkänsla, empati är liksom villkorslös kärlek en avgörande kvalitet för att mänskligheten ska överleva. Så närhelst vi uppfattar orättvisor eller att någon utsätt för kränkningar och påhopp så reagerar den sunda människan med en inre protest. I en miljö av mobbing och utanförskap måste den enskilda ta ett beslut på vilken sida hon vill stå. Många väljer att blunda för grymheter och avtrubbningens effekt får människor att fly istället för att stötta den som råkar illa ut.

När vi nu sett hur internet utnyttjas av störda människor som i sitt självförakt sprider hat och kränkningar runt omkring sig måste vi fråga oss om det är så vi vill ha det.

Jag valde att 2009 börja undersöka detta otäcka fenomen och har konfronterat de värsta näthuliganerna. Det har varit en svår upptäckt att de har stöd i föreningar som säger sig vilja stödja ”Fri Tanke” och Vetenskap och Folkbildning, rent av är de organiserade antihumanister. Jo det har varit en svår insikt och helst av allt vill man knäppa med fingrarna och hoppas att ”illusionen” försvinner. Men det är ingen fantasi det är på riktigt och vad värre är denna organiserade hydra kryper långt in i maktens korridorer.

Näthuliganismens sjuka värld
Näthuliganismen missbrukar yttrandefriheten
Näthuliganism — Vetapedia

Näthuliganism
Jo jag har valt att bekämpa den och naturligtvis blir jag då själv utsatt för deras påhopp. I februari skrev jag en serie artiklar på min utforskarblogg om näthat och har gjort några fallbeskrivningar. Det kändes helt nödvändigt att reda ut hur illa det ligger till. Förhoppningen är nu att denna research kan ligga till grund för polisiära och juridiska åtgärder. Nätets vilda västern behöver rensas upp.

Börje Peratt