Träna målvakter att gå på boll i straffsparkar

Hedvig Lindahl målvakt i svenska damlandslaget är det stora utropstecknet och en avgörande anledning till att svenskorna nu står i OS-final i Brasilien.

Två mycket tydliga beteendeförändringar hos Lindahl är de snabba utkasten och att hon går på boll på straffarna. Det senare har varit avgörande för att Sverige vann mot både USA och Brasilien. Jag har använt mig av en sådan metod då jag tränat målvakter redan på 1990-talet men funnit föga gehör hos eliten.

Alla stormålvakter chansar ju!

Nåja det stämmer inte det finns undantag. Och dessa undantag har avgjort matcher.

Där man har accepterat och tagit till sig denna träningsmetod av målvakter har det resulterat i framgångar. Jag glömmer dock aldrig 15-åringen som missledd av stjärnmålvakters chansande vägrade ta till sig detta.

Jag har även tagit fram ett forskningsprojekt och tillsamman med Lars Eric Uneståhl utvecklat det för att utbilda målvakter och vetenskapligt utpröva om det blir någon skillnad i förmåga att ta straffar. Dock har på högre nivå motståndet mot en sådan förändring av träning stått i vägen för denna utveckling.

Kanske är det dags nu. Programmet är klart och det skulle enligt inte bara mina erfarenheter, utan även hos dem som tagit till sig taktiken, lyfta förmågan i målvaktsspelet på avgörande och vinnande sätt.

Börje Peratt

Pseudoskepticismens återuppståndelse

Pseudoskepticismens felslut kännetecknar dem som gärna vill kalla sig skeptiker men som i många fall visar sig vara pseudiker.

Återkommer till en del av kommentarerna på artikeln i Svd Fullt möjligt förena tro och vetenskap.

”Respekt återkommer hela tiden. För mig är det så att jag absolut ska respektera allas rätt att ha en specifik åsikt, men jag behöver inte respektera själva åsiktens innehåll. Jag kan inte tycka något annat än att tron att människor uppstår från de döda är tokig. Om min respekt skulle sträcka sig längre än rätten att ha denna besynnerliga åsikt skulle jag ju behöva säga att det är en vettig åsikt, och det kan jag inte. Jag tror det är där skon klämmer, de troende vill inte bara att man ska respektera deras rätt att ha en viss åsikt, utan respekten ska även innebära att man tycker innehåller är vettigt, och helst sant och bra. ” (Sirius 13)

Naturligtvis åsyftas här Jesus uppståndelse. Den är återgiven i bibeln och kan avfärdas som en anekdot. Men återstår andra uppståndelser från människor som förklarats hjärndöda och döda. Ett känt fall är Lydia Paillard som vaknade upp efter att ha förklarats död av läkare på Nord Polyclinic Bordeaux, Frankrike. Den 60-åriga kvinnan förlorade medvetandet inför en cellgiftsbehandling, och förklarades av läkarna vara ”absolut kliniskt död”. 14 timmar senare vaknade hon upp, efter att hennes söner vägrat tillåta att den livsuppehållande apparaturen stängdes av.
”Ett mirakel”, konstaterade chefsläkaren på universitetssjukhuset där kvinnan vårdades. (France’s Sud Ouest 2010-10-21)

En annan längre kommentar från Jim Lindgren är möjligen representativ för en allmän pesudoskepticism.

”Hur mycket avsaknad av bevis behövs innan man kan säga att ett påstående inte är sant?

Redigerar bort en text om hustomtar

Om jag säger till dig att det inte finns spöken så är inte det en ”tro” eller en ”religion”. Jag vet att att det inte finns spöken.

Jims tvärsäkerhet är pseudoskepticismen i ett nötskal.

Professor Marcello Truzzi som var med och skapade skeptikerrörelsen tog avstånd från organisationen. Han fann att den bestod av falska skeptiker som inte var intresserade av att undersöka sanningen och han myntade pseudoskepticism om denna i grunden ovetenskapliga attityd. Forskningen på det mediala har uppvisat så många exempel på möten med andra sida genom exempelvis Nära döden upplevelser NDU, att dessa sedan länge bevisar något som Jim avfärdar.

Om man hävdar att ateister är troende i samma mening som en religiös person tror på gud, vad kan vi då säga att vi vet? Ingenting. I så fall är allt troende och det finns inget vetande.
Att det inte skulle finnas något vetande är naturligtvis helt orimligt.

Pseudoskepticism använder gärna cirkelresonemang som är en typ av felaktig logisk argumentation av typen ”Om A så B, och om B så A. Alltså A och B”. Hänger man inte med här blir man förvirrad vilket också är pseudikerns syfte. Förvilla. Men en sak har Jim rätt i och det är att ateisten vet inte men hävdar med säkerhet att man vet, att det inte finns någon gud. Denna säkerhet är också uttryck för pseudoskepticism.

Det finns ingenting som tyder på att det finns en högre makt som påverkar skeenden i våra liv, på jorden eller i universum. Åtminstone inte sedan universum skapades. Det finns inte ett enda bevis.
Låt oss anta att en Gud startade allting vid Big Bang och sedan lät saker och ting hända efter noga uttänkt plan, typ ”Gud har gjort så att varje försök att bevisa hans existens kommer att misslyckas”. Hur troligt är detta? Vad är det för en fantastisk varelse som hittar på universum och allt som finns i det och sedan skiter i det?

Jims felslut grundar sig i trosuppfattningar om vad gud är. Han uppvisar förvisso en ganska stor okunnighet i ämnet men jag tro den är vanlig. Jag refererar här till inledningen av min bok Succébo som kom ut 2011.

Den här boken handlar inte om Gud eller gudstro men frågan om andlighet behöver dryftas då den är en betydande del av våra liv. Hinduismens filosofiska grund vilar på om inte ett ifrågasättande så åtminstone en öppenhet för att vi inte vet vem eller vad Gud är (Vedaskrifterna 1500 f. Kr). Denna osäkerhet erbjuder oss att tro på vad och vem vi vill, även ateism.
”Vem kan verkligen veta? Vem vill här påstå det? Varav skapades det? Varav är denna skapelse? Gudarna kom efteråt, då detta universum skapades. Vem kan då veta varav det har uppstått? Kanske formade den sig själv, kanske gjorde den det inte. Detta något som ser ned på den. I den högsta himmelen, endast han kan veta. Eller vet han kanske inte.” (Veda sång) (Slut citat ur Succébo)

Jim fortsätter:
Jag väljer att inte tro att det finns en sådan varelse eller ”högre makt” och jag kallar mig ateist. 

De som inte håller med mig tror i bästa fall på att Gud skapade världen och sedan lämnade det för sitt öde och i värsta fall på att Gud hela tiden påverkar saker som händer i universum, oavsett vilket så saknas bevis.
Jag säger att jag vet att något som vi människor hittat på inte finns, på grund av att bevis saknas. Troende säger att de tror på något som inte kan bevisas.

Även här hemfaller Jim åt beviskrav som ligger utanför hans horisont. Han har inte förstått att även ateismen är en tro som inte går att bevisa.

Jag vill dock pröva att undersöka om gud kan vara metafor för skapandet som sådant. Och detta skapande finns i minsta lilla kryp. Jag håller med Jim att jag tror inte på en övergripande makt som bestämmer. Detta skulle i så fall vara ogudomligt och ett inkräktande på den fria viljan och kreativiteten.

Jag tillämpar samma kriterier för att jag skall bli övertygad om att någonting finns vare sig det gäller tomtar, spöken eller gudar. Det betyder att jag ser på personer som påstår att Gud finns med samma skepsis som en jag ser på en person som påstår att spöken finns. Om detta gör mig ”aggressiv” och ”nedlåtande” och till en ”nyateist” (vad det nu är för något, har aldrig hört det förut), så visst, jag bjuder på det.

Nyateist är detsamma som pseudoskeptikern som är så självsäker att en besserwisser skulle känna sig avundsjuk. Här avfärdas alla slags mediala företeelser utan kunskap om olikheterna i dess fenomen.

Börje Peratt