”Fundringar” i radio Österåker

Kurt Hjelte producent, orakel och legend inom bildspel och event kör närradio i Radio Österåker 103,7. Han har bett mig bidra med mina fundringar. Idag 9 augusti deltar jag med ett inslag i Fredagsmagasinet 15-18.

Har hämtat en del av innehållet från artikeln nedan och varvat med musik. Så det blev lite av tillbaka till rötterna.

I unga år då allt snurrar och man ständigt riskerar att hamna i obalans eller ur fas, då mängder av frågor ställs men man sällan får ett tillfredsställande svar är det stor risk att man tappar fotfästet.

Istället för att fullfölja sitt avtal med livet så riskerar man att aldrig finna den riktning som man innerst inne önskar.
Men att springa åt alla möjliga håll är ju också ett sätt att upptäcka världen. Genom livskarusellen kan man också upptäcka nya sidor både hos sig själv och andra.

Så jag är inte så himla säker på att det bara finns en gyllene väg. Jag tror snarare att det finns fler. En del av dem kan till och med vara väldigt svåra och jobbiga. Den mest plågsamma vägen kan i slutändan visa sig vara den man lärt sig mest av.

Vi anar nog att det kan finnas ett särskilt spår som manar var och en av oss till att bli den man är avsedd att bli. Ungefär som en rosknopp som ska slå ut och bli en vacker blomma.
En sådan bild är vacker och inspirerande.

Det finns också en avigsida. Målet att bli det bästa man kan bli kan leda till oöverstigliga krav. För den som bestämt sig kan det inspirera och ge fokus men för andra kan det sluta i misslyckande och förtvivlan. Och visst hamnar vi ibland i denna värld där allt ska vara perfekt.

Ett problem med det är att alla andra människor kan utgöra hot mot den egna perfektionismen. Ett sådant liv innebär ett jagande för att vara bättre än andra och inte sällan leder det till konflikter där man fördömer andra och även sig själv. Jo jag känner också igen mig i det.

Därmed förlorar man det kanske viktigaste av allt, närheten till sig själv och till andra. För vad är livet utan relation? Ja man slipper i och för sig missförstånd och bråk men man förlorar också det goda umgänget, kärleken, vänskapen och samtalen.


I detta superegoismens tidevarv med alltfler ensamstående är det tydligt av vi hellre lever själva än att underordna oss besväret att konfrontera varandra.

Samlevnadssvårigheterna blir också väldigt tydliga inom familjen.

Som förälder hoppas man att barnet ska undslippa de värsta och man gör vad som står i ens makt för att fostra och vägleda sitt barn. Det är ingen enkel uppgift. Rent av den svåraste en människa kan ta på sig. Det är också en livsuppgift. Trots att åren går kan i alla fall jag uppleva gånger som jag önskar att jag hanterat på annat sätt. Jag var, vill jag tro, en kärleksfull och närvarande pappa men också ibland alltför krävande.

Det finns tillfällen där jag önskar att jag kunnat hålla igen och nöjt mig eller åtminstone kritiserat på ett mer uppmuntrande sätt.
Inget kan som förhållandet till ett eget barn avslöja ens egen bräcklighet, svagheter och tillkortakommanden.

Vi är också våra barns förebilder. Så det spelar ingen roll vad vi säger det viktiga är hur vi uppträder.
Med den nya Smartphones generationen så behöver man inte bry sig om varandra när man träffas. Det utvecklar en slags superegoism där mobilen blir viktigare än människorna man har inpå sig.

Den engelska författaren och beteendeforskaren Richard Dawkins publicerade 1976 boken ”Den själviska genen”. I denna bok beskrivs människan som en maskin vars gener har en enda uppgift och det är att se till att maskinen överlever.

Jag kunde inte tänka mig att någon kunde ta detta på allvar. Men på den tiden fanns också starka kopplingar till en psykologisk riktning inom vetenskapen som kallas behaviorism. Och som den beteendeforskare Dawkins är, så lierade han sig med detta synsätt där allt ska förklaras biologiskt och mekaniskt. Ja du har säkert hört talas om Pavlovs hund och mekanisk betingning.
Genom att träna hunden att få mat då han pingade på en klocka så började hunden drägla så fort den hörde klockan.

Jag har förundrats över hur vetenskapen kan förvandla ett trick att lura en hund till att påstå att det räcker för att förklara människans beteende. I princip innebär det att vi saknar egen vilja och är styrda av mekaniska principer. Även osjälviskhet det som med ett finare namn kallas altruism skulle då enligt Dawkins vara en mekanisk princip.

En modern version av detta tänkande är Kognitiv beteende träning KBT och den har visat sig framgångsrik vid behandling av olika störningar. NLP neuro linguistic programming är en annan sådan teknik som egentligen föregick KBT och de har en del gemensamt.

Utifrån min egen frustration började jag tidigt att skapa en Livskompass (1970) och skrev en pjäs som sedan Ernst Hugo Järegård framträdde med. Innehållet har en del gemensamt med de problemområden som KBT och NLP berör med en stor skillnad och det är just att jag presenterade en kompass. Det den kan är att tydliggöra varför det inte är så enkelt som att bara anvisa väg. Eftersom det hela tiden inom var och en av oss finns olika riktningar som ständigt drar åt olika håll.

Enkelt kan man säga att det ser ut så här.
Du vet vad du vill
Du tar reda på hur du ska gå till väga
Du känner att du borde göra det här
Men du gör något helt annat, kanske direkt i motsats till både vad du vill och känner.

Man tänker en sak, känner något annat, vill en tredje sak och gör en fjärde. Det är Livskompassen i ett nötskal. Så med insikt i hur Livskompassen fungerar så kan man både förstå sig själv och andra och man kan faktiskt medvetet ändra på vilken riktning som ska få bestämma.

I beteende träning kan man ha metoden klart för sig men inte förståelse för varför det är så svårt.
NLP menar att det är viktigt att formulera sig positivt och rättframt som att ”Jag vill vara smal” istället för ”Jag vill inte vara tjock”. Hjärnan hör då INTE och TJOCK. Och då ger man hjärnan fel uppdrag.

NLP pratar också om Sensorisk Awareness och bli klar över vad man får för belöning av en insats. Sensorisk Awareness handlar om närvaro och medvetande om nuet. Man ska således vara medveten om vad man med sinnen uppfattar och hur de påverkar medvetandet med sina tankar och känslor.

Detta leder också till ett kroppsmedvetande. Även om KBT och NLP inte uttrycker sig så. Man menar att det handlar om att lägga märke till vilka tankar man har och vad man känner så att man kan sätta ord på detta.
Även här finns det mycket att hämta om man funderar över hur kroppen fungerar.

Naturligtvis är det inte så att Livskompassen finns hos bara människan. Den finns hos alla djur och sannolikt även hos mikroorganismer. Här finns mycket spännande studier på en slemsvamp som egentligen är en ansamling av enskilda individer. Denna slemsvamps olika individer kan samverka och krypa mot näring och den tar sig fram genom en labyrint. Mest fascinerande är att den är snabbare och bättre på att göra en infrastruktur av järnvägar och bilnätverk än samhällsanalytiker.

Så jag har kommit till en insikt om att Livskompassen finns redan i kroppen hos de minsta organismer. Min teori om detta presenteras i ett forskningsprojekt som fått namnet ”Om Medvetandets Uppkomst”. Jo det är en kaxig titel och den vinkar till Charles Darwins och hans ”Om arternas uppkomst”.

Det intressanta med Darwin är att han sa inte att den starkaste överlever, som många fått för sig, utan han skrev in i sitt stora verk att den som har bäst anpassningsförmåga överlever. ”Survival of the fittest”. Men detta påstående var han inte helt nöjd med. Han anses ha skrivit in det efter övertygande påtryckningar från sin medarbetare Herbert Spencer. Det centrala i Darwins tankesätt är tron på det meningsfulla skapandet. Att livet söker det gynnsamma och att livet på ett naturligt sätt anpassar sig till det som fungerar. Naturligt urval blev en filosofisk kompromiss och eftergift till Spencer.

Flexibilitet och förmåga att ändra sig är den fjärde hörnstenen i NLP.

Huvudfrågan blir då:

Är du villig att ändra på det som inte fungerar? Eller ändrar du dig på grund av motstånd?

Vi vet hur lätt det är att ge löften på nyårsafton som man sedan bryter på nyårsdagen.
Vi vet hur lätt det är att återfalla till gamla mönster och beteenden. Här menar jag att NLP och KBT pga av bristande analys av människans psyke inte fullt ut förstår problematiken.

NLP uppmanar till handling men om det inte fungerar, gör något annat! Jo visst men om jag ska lära mig gå eller cykla så finns inget annat och om jag är uthållig nog så hittar jag till slut balansen. Dock inte genom trial and error utan genom att försöka igen. Jag finner inte balansen genom att skrubba knäna eller slå huvudet mot bokhyllan utan i den stund kroppen och hjärnan får den där AHA upplevelsen. Det är först då hjärna spårar nya trådar. Så framgången som följer av försök igen får hjärnan att bokstavligt talat växa. Det är temat i den sista boken i den trilogi som presenterar mitt forskningsprojekt. <a href="Försök igen” target=”_blank”>Försök Igen.

Du har hur många chanser som helst.

Visst det kan tyckas vara en provocerande formulering, men om du tittar på ditt liv så är det resultatet hur du klarat dina försök och tagit vara på dina chanser.

Jag gör i denna forskning upp med flera gamla synsätt och hela arbetet liknar hur jag kom in på Sveriges Radio (Biografi). På den tiden jag växte upp fanns inga mobiler och framför allt inga smartphones. Vi hade små bärbara transistorradioapparater som vi tog med oss överallt. Jag kom till en punkt där jag saknade en typ av programinnehåll och sa till mig själv ”Varför gör man inte sådana här program?”. Så en dag sa jag till mig själv att ”Om ingen annan gör dem så kanske jag kan”. Det slutade med att jag gjorde ett program på egen hand som väckte viss uppmärksamhet. Jo det fick tidningsuppslag och hela baksidan på Dagens Nyheter. Jag skickade upp några programförslag till Sveriges Radio och det ledde till en snabb och rolig radiokarriär som tog slut då man ville att jag skulle bli chef. Min Livskompass just då var inte inställd på det. Jag tackade nej utan att tänka mig för och det är ett av de beslut jag ångrat.

Men tillbaka till det här med ”människan som en maskin”. Jag kunde aldrig förlika mig med det tankesättet och trodde inte heller att någon annan skulle göra det. Men hur fel hade jag inte. Dawkins tankar innehöll även andra moment som ateism men inte bara den vanliga som innebar att ”man tror inte på Gud” utan en som man själva kallade ”nyateism”. Nyateism innebär att man tar sig rätt att kränka dem som tror på Gud. Ja det låter inte klokt men det är faktiskt sant. Och när man ser vilka som går i första ledet på denna rörelse så blir man faktiskt mörkrädd. Och när man ser hur långt den trängt in i vetenskapsakademin på universitet och vetenskapsredaktioner så blir det riktigt otäckt.

Jag har skrivit en del om det på min utforskarblogg och har beslutat skriva en bok som ett svar på Dawkins själviska gen.

Jag menar att alla liv och samhällen är bevis på osjälviskhetens och den villkorslösa kärlekens kraft. Utan grisens alla spenar skulle kultingarna dö, utan vår vilja att bidra och hjälpa varandra skulle samhället inte klara sig. Ja vi skulle aldrig ha byggt ett samhälle om vi inte insåg hur gynnsamt det är för vår förmåga att överleva och förenkla tillvaron.

I allt detta springer vi alla omkring med vår egen inre Livskompass och försöker att orientera oss. Finna möjligheter och samband. Finna vänner och och utbyten. Finna kärlek och samhörighet.

Ett av de svåraste problemen i detta är lyssnandet, den lyhördhet där man ställer sitt eget superego åt sidan och försöker ta till sig vad den andre har att säga och försöker förstå hur den andre ser på situationen.
När man öppnar sig för den andre och talar hjärta till hjärta så sker mirakel.
Men i detta superegots tidevarv är vi mer måna om att få sagt det vi vill ha sagt och pådyvla andra vår egen uppfattning än att upptäcka varandra. Jo visst kan vi av och till finna det intressant att lyssna på någon annan, men det är väldigt lätt att återgå till den egna lilla världen, hotad av alla andras.

Börje Peratt

Denna text är ett utdrag av programinslag i Radio Österåker 103,7 och ingår i boken Försök Igen som kommer ut i slutet av 2016.

Coacha Unga med Livskompassen
Succébo-fröet till framgång

Annonser

Vårda sitt språk

Språket är en viktig del av vår kommunikation om än inte all, mimik, röst och betoning är ju också avgörande för hur orden uppfattas. Därför blir nätdialogen en upplevelse hos läsaren som kan vara helt annorlunda än avsändarens intention.

I spåren av näthatsdebatten har möjligen medvetenheten ökat om språket och kommentarernas utformning och innehåll. Jag säger möjligen därför att en ingrodd ovana sitter i. Hos yngre människor syns dessutom en trist påverkan från filmens värld där svordomar och könsord hoppar ur munnen lättare än en spottloska.

De flesta lite äldre har vuxit upp med insikten om att ”fula” uttryck används i brist på förmåga och ett otillräckligt ordförråd. Oförmåga att formulera sig ger ett ociviliserat och näst intill ointelligent intryck. Ibland utgör det bevis för okunnighet.

Men detta är en sanning med modifikation. Språklig degenerering finns i alla generationer. I ett visst sammanhang kan man nästan betrakta det som en kulturell igenkänning.

Sandlådan
Vi har också de som förenar djup okunskap med brist på argument och en ambition att förhäva sig. De försöker ta andras ord och argument och kasta tillbaka dem utan att alltid förstå innebörden. Då blir det sandlådenivå. Istället för en dialog av lärande och utbyte får vi en manifesterad underlägsenhet som via arrogans försöker mörka sin oförmåga. Men orden finns ju kvar och blir som runstenar över eget tillkortakommande. Detta blir särskilt tydligt då någon ogillar olika perspektiv och anser sin egen värld av fördomar vara den enda rätta.

En dialog bör ha till avsikt att klargöra terminologi och fakta så att alla vinner på en kunskapsutveckling.

Jag har diskuterat detta i flera böcker (Coacha Unga med Livskompassen) och artiklar (Försök Igen)

Chopra tar i ”7 andliga lagar” upp individens behov av att alltid ha rätt och menar att man istället ska eftersträva en frihet från detta behov. Han kallar det ”Försvarsfrihet”.

”Försvarsfrihet betyder att medvetandet är förankrat i en frihet från att försvara din situation. Det innebär att släppa behovet av att övertyga eller överbevisa andra om sin ståndpunkt. Om vi iakttar människor runt omkring finner vi att några av oss ägnar mycket kraft och tid åt att försvara tro och synpunkter. Att släppa behovet av att försvara sin uppfattning kommer, när man avstår från detta, att ge tillgång till mer glädje och energi. Ingen behöver rättfärdiga sig.
Försök att bara förklara vad du vill, önskar och drömmer och din avsikt med det. Då kan du komma att uppleva fullkomning, njutning, frihet och självständighet.” (Chopra)

Tyvärr låser sig dialogen ibland av missförstånd men också av ett onödigt vulgärt språk som kanske inte har till avsikt att såra men som tolkas nedlåtande. Skribenten har ett stort ansvar för sina formuleringar. Det är som ishockey, man har ansvar för sin klubba.

Den sociala mentala avgasen
Det är väl okej med ett ”fult språk” om det inte vore för att det riktade sig mot andra. Kraftuttryck och smädelser begränsar samvaron och sätter lock på lyssnande och inkännande. Ett kränkande språk förpestar den sociala miljön och blir som en illaluktande pyrande mental avgas.

Till slut trubbar mängden glåpord och kraftuttryck av så mycket att de blir en naturlig del av kommunikationen. En närstående person som inte pratade svenska hamnade i ett idrottslag och efter ett halvår var vokabulären full av svärord. De ingick som vardagliga uttryck.

Jag själv, tidigt utflugen, hamnade i jobbsammanhang där tilltalet och bedömningen av jobbuppgifterna präglades av invektiv. För att kunna skydda sig mot påverkan måste man vara medveten om dess effekt även på sinnet. Ändå indoktrinerades jag och sådana ord undslapp också mig i tid och otid. Därför måste jag verkligen uppmärksamma mig själv och hålla igen dem och med tiden blev de alltmer sällsynta.

Nolltolerans
När jag hamnat på forum där språket inte håller en acceptabel nivå försöker jag påtala det. Ibland ger det effekt ibland inte. Hos en del ingår dessa smädelser i arsenalen för att besegra en motståndare. Men en dialog måste ha högre syften än så. Det handlar om att dela med sig av erfarenheter och synpunkter.
Klarar man inte det utan glåpord och personangrepp så menar jag att det är ganska värdelöst att fortsätta. Sådana forum och kontakter får inte många chanser av mig.

Ska man göra något åt näthat och den primitiva forumdialogen måste man börja med sig själv. Moderatorer kan ha olika uppgifter. Att påpeka ett ovårdat språk är en av dem. Själv förordar jag nolltolerans.

Näthuliganismen missbrukar yttrandefriheten

Just nu har ett forum startat på Humanism & Kunskap. Det avser att hålla högt i tak, hög nivå och nolltolerans.
Börje Peratt

YRKESLÄNKAR
Börje Peratt – LinkedIn
Börje Peratt – IMDb SFI Filmdatabas
Börje Peratt – Mediedatabas

FÖRFATTARE
Börje Peratt – LIBRIS
Börje Peratt – Böcker – Bokus.com

Försök igen – toleransens väg

Att återknyta till det förflutna är också ett sätt att vinna tillbaka visionen.
Nu minns jag vad som var så viktigt.
Att kämpa mot intolerans blir lätt intolerant. Vägen till skapandet är just toleransen inför sig själv och allt annat. Förståelsen för att allt inte går rätt från början lär sig varje konstnär, musiker och aktör.

Förståelsen för lärandets villkor är – Försök igen.

Det är också bevisat att det är först då du försöker igen och faktiskt kommer på något som hjärnan utvecklar nya spår.

Så allt käbbel och alla konflikter riskera att leda till att hjärnan skrumpnar.

Så vida man nu inte lever på striden och finner glädje i käbblet.

Jo jag inser att även om diskussionen kan vara frustrerande och tålamodsprövande så finns det även viktiga korn av lärospår där också.

I en kommande bok i projektet Medvetandets Uppkomst kommer jag att forska i detta och presentera iden tredje boken av trilogin som heter just Try Again-Försök igen

Försök igen – Try and try again – Börje Peratt – 9789197788038

Börje Peratt