Frihet under ansvar

Foto: Ritva Peratt

Frihet detta mångdimensionella begrepp kan beskrivas på många sätt. Så låt oss ödmjuka oss inför att det finns fler synsätt än ett.

Begreppet ”Frihet under ansvar” står för att man utifrån moral och hänsyn visar respekt så att man klarar av sina uppgifter och åläggande på bästa sätt och inte skadar sig själv eller andra genom omdömeslöshet och ansvarslöshet. Såväl den humanistiska psykologins fader Maslow som existentialismens Sartre menade att människan är ansvarig för sina val och sina handlingar. Så också för sina uttryck.

Yttrandefrihet innebär i termer av detta att man är ansvarig för vad man säger och skriver och får ta ansvar för effekterna av sina uttalanden även juridiskt. Idag råder rent rättsligt att man kan bli bestraffad för förtal om det visar sig att man farit med osanning och kränkningar av personlig integritet. Så visst är yttrandefrihet också under ansvar och därmed under såväl samvetsregler som lagar.

Inom konstens ramar är friheten mycket mer utsträckt och därmed också mer ”ansvarslös”. Nödvändigt för utveckling och att spränga dogmer samtidigt har denna rätt till ansvarslöshet utnyttjats på tveksamma sätt. Men och det är ett stort men. Konsten måste ha stor frihet och den ska utmana ”heliga kor”. Det innebär också att de utövare som sprängt gränser ofta får ta de negativa konsekvenserna av dem.

I extremliberalismens frihet från ansvar anser man att det inte bör finnas vare sig gränser eller ansvar. Jag ställer mig tveksam till det.

Personangrepp och förföljelser av grupper är uttryck för antihumanismens anonyma och öppna fientligheter. Det är mediedreven som utsätter individer för gatlopp. Det är Trumps bas för spridande av lögner. Det är också fascismens och Nazismens propagandametoder. Det är frihet utan ansvar. Vill vi verkligen ha det?

Demokratin och humanismen är inte gratis. Vi måste kämpa för dem varje dag.

”Jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka din åsikt även om jag inte håller med om den. Men om du visar brist på respekt och angriper människor med osanning och kränker deras integritet kan du räkna med att jag reagerar.”

Börje Peratt

Se också Alice Teodorescus antologi på ämnet Frihet under ansvar

Annonser

Friheten söker alla vägar den kan

Under Jasminrevolutionen i Tunisien våren 2011 färdigställde jag första boken i projektet Om Medvetandets uppkomst. Ibland tittar jag i boken och hittade nedanstående stycke.

Kampen för demokrati kan vara kompromisslös. Det kommer till ett läge då människan vägrar att underkasta sig.

2011 blossade demokratirevolutioner upp i Afrika och Mellanöstern. Det var nästan lika oväntat som då Berlinmuren föll 1989 och Sovjetunionen upplöstes.

Folket mobiliserade sig i hundratusental. Denna initiala ickevåldsrevolution i Egypten kan utvecklas till regelrätta inbördeskrig som i Libyen men stoppar knappast frihetstörstande.

Ett fortsatt svårt hot mot demokratin i dessa länder är de auktoritära muslimska sharialagarna. Om revolterna leder till sådana system riskerar kvinnorna ett fortsatt patriarkaliskt förtryck.

Vägen mot befrielse går alla vägar som är möjliga och frihetsönskan är en oundviklig kraft. I detta ingår att arbeta för ett självständigt liv i samverkan med andra. Inte förrän alla kvinnor, barn och män lever i ett tryggt, öppet och omhändertagande samhälle har människan skapat $uccébo.

I ett samhälle där vi förväntas ta vara på oss själva är det slutligen gränsdragningar och uppfostran som avgör. I ett samhälle där vi förväntas göra det bästa av vår begåvning och utvecklas för att ta tillvara på oss själva och våra möjligheter finns inte utrymme för ojämställdhet och rasism. Inte förrän den dag då vi ser var och en oavsett kön och härkomst som vår like kan människan utvecklas fullt ut.

Utdrag ur Succébo-fröet till framgång

Börje Peratt
Börje Peratt officiell hemsida
LinkedIn
Börje Peratt/Wikipedia

Mänskliga rättigheter är inte gratis

Vad historien berättar är att privilegierade och de som betraktar sig som ägare till makten försvarar sina ”rättigheter” in i döden medan de som anser sig har rätt till sin frihet och stöder demokrati kämpar för denna rättighet in i döden.

Den sida som vinner får kommande generationer leva med och antingen acceptera som fångar underkastade en diktatur (Nordkorea) eller som fria medborgare delaktiga i en demokrati (Frankrike, USA).

Man skulle kunna se det som en kamp mellan den själviska och den altruistiska genen. I Nordkorea går all mat till en exklusiv utvald ”elit” medan resten av folket svälter. I USA med sin extremliberalism, där den starke har rätt att ta för sig, svälter den svage som inte lyckats få till det som alla möjligheter erbjuder.

Politiskt kan man se diktatorstyre som den brutala egoismen och demokrati som altruismens strävan efter frihet under ansvar. Vi vet att det inte är så enkelt och det tar tid innan demokratin utvecklas och kan bli genuint humanistisk och altruistisk. Det senare kommer i väst till uttryck i välgörenhet och insamlingar till människor i nöd. Det kommer även till uttryck i att vi tar emot människor på flykt. Men det märkliga är att somliga tar med sig det förtryck man flytt från.

Succébo-fröet till framgång – vägen till det mest gynnsamma för alla, går via att pröva allt vi inte vill ha. Så länge folk väljer förtryck som sharia är det folkets val att låta despoter styra. ”Kampen för frihet och demokrati -sharia?”

Tragiskt ja, men exempel på hur rigid människan kan vara och väljer att låsa in sig och därmed sina medmänniskor vid något som är destruktivt.
Vad är drivkraften till detta? Rädsla, man vet vad man har men inte vad man får? Man vågar inte ta ansvar för ett liv i frihet?

Som det kommer till uttryck i samhällen kan det liknas med sekter som Amish eller muslimska samhällen som kräver sharialagar. Kvinnor tvingas stänga in sig och klä sig i burka eller niqab när de vistas bland andra.

Kampen för frihet är mänsklighetens historia

I Väst och i Norden har kvinnan för knappt hundra år sedan slängt av sig huvudduken. Vi har en sekulariserad stat som åtskiljer tro och styre.
Ska vi nu ha integritet och sjävbevarelsedrift nog att stoppa medeltidens kvinnoförtryck och häxjakt.

Otydlighet spär på främlingsfientligheten och ger stöd för samhällets mörkare krafter.

I mänskliga rättigheter ingår också att sätta stopp för det vi inte vill ha.
Sverige vill inte ha sharia. Så sätt stopp vid gränsen. Vill man komma in här får man skriva på att man accepterar de lagar som gäller här och kasta av sig förtryckets attribut.

Det får inte bara vara SD som vinner på att Sverige står handfallet.
Det måste finnas alternativ.

Börje Peratt