Å ena sidan och å den andra

Börje Peratt © sommarskägg
Börje Peratt © sommarskägg

Börje Peratt – #!±”

Jo jag har fått ta emot en del skällsord efter att jag lyft fram och beskrivit näthat, dess utövare och särskilt det organiserade genom främst två föreningar som jag bedömer ge sig ut för något de inte är.

Lättast vore ju att strunta i dem och låtsas som att det regnar. Hoppas att det går över. Men tyvärr så funkar inte jag. Och det är ett beslut jag tog i mycket unga år. Upphovet var insikten om att Hitler kunnat växa fram med sin människofientliga ideologi under flera år utan att någon tog honom eller hans nazism på allvar.
Jag ställde mig frågan hur kunde dom? Hur kunde man bara låta det ske? Jag kom fram till att väldigt många måste ha anat men inte velat anstränga sig, haft engagemang att säga emot eller vågat konfrontera dem. Jovisst det fanns en risk men om man inte tog den skulle det ju kunna bli värre. Och det blev värre. Mycket värre.

Antihumanismen har nu fått gro i Sverige i över 30 år och kring 2000 talet briserade den med hjälp av Internet. Denna kommunikationsform som berörde alltfler och gav allt fler ökade möjligheter kom att utnyttjas av denna i reella termer ganska lilla grupp men som med hjälp av media kunde ta över valda delar av den offentliga diskussionen.

Egentligen ville jag inte alls ge mig in i skiten. Mitt intresse och min vilja handlade om att skapa. Göra film, teater och musik.

Men då jag såg de hemskheter som kom ut av den antihumanistiska fronten kunde jag till slut inte längre hålla tyst. Det blev en del konfrontationer och eftersom jag för denna grupp kom från ingenstans, de hade ju aldrig stört mig, blev mitt intåg något förvånande. När förvåningen släppt kom motattacken. Men jag var beredd och hade lagt upp en strategi så jag känner inte att det skadat mig nämnvärt. Tvärtom gav det mig mycket ny kunskap om denna människofientliga grupp som jag kunde använda i forskningen. Det kom också att inspirera mig till att mycket noga granska medvetandet och dess uppkomst i det vetenskapliga område jag valt att studera. Utmaningen gjorde mig än mer noggrann så att jag inte halkade in på det pseudovetenskapliga spår som motståndarna grävt ner sig i.

Jag kom också att upptäcka att de man skulle kunna tro befann sig på samma sida inte alls helt säkert gjorde det. Där fanns vissa framträdande personer som aldrig skulle kunna kvalificera sig för en demokrati, snarare tvärtom, och det fanns omnipotenta personer som aldrig skulle kunna ingå i ett samspel med givande och tagande utan att känna sig bestulna om andra fick uppmärksamhet.

En annan erfarenhet är att de du hjälper och vars miljö du ser till att skydda sällan i efterhand visar uppskattning, nej inte ens ett tack. För många år sedan fick jag ett samtal av av Barbro Bromsberg (Bränn inte ut dig) som skickade mig boken ”Hjälp andra stjälp dig själv”. Jo visst den risken är överhängande. Många drabbas nog av det. Men å andra sidan jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag ser något illa och inte gör något åt det.

Med detta sagt blir ord som att det du tänker skapar du och kärleken är det enda raka något provokativa om man tror att endast de hjälper. Vi lever i en värld där vi hör om övergrepp, krig och orättvisor. Allt detta försvinner inte för att man väljer att inte se det. Det finns bara ett sätt och det är att bestämma sig för vilken värld man vill leva i och att sedan tålmodigt verka för att förändra eller rensa ut det som inte gynnar denna värld. Detta kan sedan gå i kärlekens och den mentala målbildens tecken. Jo dessa krafter måste kunna överglänsa frustration och ilska som flera kända altruister och mänsklighetens förkämpar givit uttryck för, Mandela, Dalai Lama, Gandhi m fl.

För att förstå vad vi har att kämpa mot vill jag delge följande: Christopher Hitchens (en av nyateismens fyra ryttare) kallade Moder Theresa ”Helvetets ängel” , ” en fanatiker, en fundamentalist, ett bedrägeri” och en ”fanatisk albansk dvärg”. Hitchens beskrev på detta sätt en kvinna som räddat tusentals barn i Calcuttas slum. Denna Hitchens, ansågs hedervärd och kvalificerad att skriva förordet till den bok som lanserades 18 mars 2013 med stöd av Kungliga Vetenskapsakademin.

Börje Peratt
Officiell hemsida

Annonser

Den humana humanismen

Efter att under ett år ha granskat det som kallas antihumanismen vill jag nu återgå till mitt ursprungliga spår som är att utveckla de goda egenskaperna hos människan. Jag ångrar inte djupdykningen in i detta. Har sett debatten som nödvändig för att förstå och belysa ämnet.

Hjärnforskning visar att framgång och positiva upplevelser ger nya spår i hjärnan och utvecklar kompetensen.

Frågan är om detta gäller även vid strider. Det tycks som att de bästa stridspiloterna, schackspelarna och kirurgerna som kämpar för människors överlevnad utvecklar den högsta intuitiva kompetensen. De välutbildade, vältränade och skickliga utvecklar ofta också ofta ett inkännande som tar sig förbi logiken och ger omedelbar upplevelse av vad som behövs.

De bästa specialisterna lämnar reglerna och de intränade momenten för att finna nya lösningar som kan prövas i akuta lägen. Plötsliga intuitiva ingivelser kan visa sig vara räddningen.

Den som inte har kunskap eller förståelse för dessa förutsättningar för extraordinär skicklighet kan få för sig att det handlar om något annat än en fullt logisk effekt av att blixtsnabbt avläsa sammanhang och ha förmågan att både hantera intrycken och göra något av dem.

I forskning inom dessa förmågor finns olika nivåer och uppslag som vetenskapen kan studera. Det kan syfta till att förstå medvetandets uppkomst och utveckling. Ska sådan forskning då hindras av rädsla för det okända eller rädsla för repressalier för att man forskar på tabubelagda ämnen?

Bromsklossar

Under en ganska lång tid före jag upptäckte konflikten med organiserade bromsklossar har det således pågått en ideologisk strid mellan humanism och nyateism. Inte mellan religion och ateism utan för rätten att tänkta, tycka, tro och leva i enlighet med sin vilja och övertygelse.

Personligen hävdar jag varken religiös övertygelse eller någon fundamental tro. Men oavsett om Gud finns eller inte så har livet givit alla dessa möjligheter, kreativiteten och valfriheten. Antagandet om en enda sanning och en enda väg är då mot livets ambition.

I det humana ligger fantasin, utprövandet och gränslösheten. Det som gör att barnet utforskar världen och vetenskapsmannen att pröva hypoteser allt längre ut på den yttersta grenen.

Den humana humanismen bildar ett slags sammanhållande kitt för den kultur där den verkar. Respekt och förståelse genererar ett samförstånd som stärker och ger hopp. Den positiva delen av detta är således en moral som förmedlar medmänsklighet och försoning, som bygger upp människan, ger karaktär, stadga och mognad. Bejakar nyfikenheten och modet att pröva.

En human humanism sitter inte still och låter dogmatismen ta över.

Därför kommer jag inte helt att sluta granska det jag finner omöjligt att blunda för. Dock är ambitionen att åter fokusera på lusten, glädjen och skapandet.  Åter till om medvetandets uppkomst.

Börje Peratt

Humanism och Kunskap på Vetapedia
Humanism på Vetapedia
Humanism och vetenskap i nytt sken

Den Humana humanismen vill återupprätta medmänsklighet

Föreningen Humanism och Kunskap har bildats för att återta och återupprätta humanismen.

Vi måste först klargöra att det ateistiska Förbundet Humanisterna är en i grunden felaktig benämning och det förbundet borde heta Ateisterna. Deras systerorganisation benämner sig Vetenskap och Folkbildning vilket också är förvillande då de är en opinionsbildande förening för en ytterst begränsad del av vetenskapen.

När nu det ateistiska förbundet Humanisterna i SvD försöker försvara sig med att ytterligare förvilla samhället med vilseledande uppgifter blir det angeläget att korrigera några av dessa rena rökridåer.

De kallades tidigt av sina egna avhoppare för antihumanister och pseudoskeptiker.

En av initiativtagarna till skeptikerrörelsen, professor Truzzi, reagerade på den intolerans och fördomsfullhet som präglade dem. Deras förföljelse av oliktänkande gick så långt att de hotade människors liv och karriärer. Denna verksamhet har förvärrats med internets möjligheter att förstöra folks rykte.

Ett öppet demokratisk samhälle kännetecknas av en dialog ansikte mot ansikte. Antihumanisterna uppträder ofta ansiktslöst, anonymt och i hordliknande angrepp. De har infiltrerat samhällets viktigaste pelare och vittrar inifrån sönder fundamentet för mänskliga rättigheter och en mänsklig värld.

Det är obestridligt att ursprunget är en marxistiskt influerad ideologi med en hård Nyateism som vill utrota alla religioner. I detta ursprung finns också eugeniken, rasbiologin som ligger till grund för rashygien som i sin tur ligger till grund för nazismen. Man kan hävda att rörelsens initiativtagare aldrig tog det steget. Men visst fanns just dessa värderingar med i bilden. Det vi kan fastställa är att Julian Huxley ansåg att samhällets lägre klasser, som inte förmådde klara sig ekonomiskt, skulle steriliseras. Barnrika familjer skulle inte få medicinsk vård så kunde istället det naturliga urvalet rensa bort de svaga. (Eugenics in evolutionary perspective, Julian Huxley, 1962).

Kan vi föreställa oss något mer antihumanistiskt?

Visst ateisterna kan idag försvara sig med att de inte har sådana värderingar. Men det förändrar inte ursprunget. I detta ingår att de medvetet kapade humanismen för att kunna föra fram sitt antihumanistiska budskap.

Chefsideologen Paul Kurtz alla olika Manifest visar hur transformationen gått till sedan man förvandlade ursprungsdokumentet, Humanist Manifesto från 1933. Då var sekulär humanist både troende och vetenskapsman. Idag är man renodlad ateist. Då accepterades alla akademier och forskningsvägar till vetenskap. Idag accepteras bara en konservativ form av naturalism. Man kallar sig rationella på det sunda förnuftets bastion. Verkligheten uppvisar en mästare i att förvilla. Man anser sig vara skeptiker som ifrågasätter. Verkligheten uppvisar ett undertryckande av kritiskt tänkande.

Antihumanisternas mål är att alla ska acceptera och lyda deras enda sanna bild av verkligheten. De vill alltså förestå den enda giltiga globala religionen.

Den humana humanismen tillerkänner människan rätten att tycka tänka tro i enlighet med sin egen övertygelse. Den humana humanismen tillstår andlighet och även möjligheten till en själ liksom man accepterar en ateistisk tro. Därmed är inte den humana humanismen en religion utan en ideologi som står över såväl politik som religion.

Den humana humanismen grundar sig på medmänsklighet, vilja att förstå världen i alla dess aspekter och en önskan om internationellt utbyte på alla plan. Denna humanism ledde fram till mänskliga rättigheter, demokrati och internationella organisationer för förening av resurser och hjälpinsatser. Den internationella (Ateist-)Humanistunionen försöker med fagra ord och infiltration också kapa medmänsklighetens organisationer som WHO för att kunna släppa lös läkemedelsindustrins version av det mentalt och kroppsligt vaccinerade samhället.

Börje Peratt

Humanism och Kunskap på Vetapedia
Humanism på Vetapedia
Humanism och vetenskap i nytt sken

Pseudoskepticismens återuppståndelse

Pseudoskepticismens felslut kännetecknar dem som gärna vill kalla sig skeptiker men som i många fall visar sig vara pseudiker.

Återkommer till en del av kommentarerna på artikeln i Svd Fullt möjligt förena tro och vetenskap.

”Respekt återkommer hela tiden. För mig är det så att jag absolut ska respektera allas rätt att ha en specifik åsikt, men jag behöver inte respektera själva åsiktens innehåll. Jag kan inte tycka något annat än att tron att människor uppstår från de döda är tokig. Om min respekt skulle sträcka sig längre än rätten att ha denna besynnerliga åsikt skulle jag ju behöva säga att det är en vettig åsikt, och det kan jag inte. Jag tror det är där skon klämmer, de troende vill inte bara att man ska respektera deras rätt att ha en viss åsikt, utan respekten ska även innebära att man tycker innehåller är vettigt, och helst sant och bra. ” (Sirius 13)

Naturligtvis åsyftas här Jesus uppståndelse. Den är återgiven i bibeln och kan avfärdas som en anekdot. Men återstår andra uppståndelser från människor som förklarats hjärndöda och döda. Ett känt fall är Lydia Paillard som vaknade upp efter att ha förklarats död av läkare på Nord Polyclinic Bordeaux, Frankrike. Den 60-åriga kvinnan förlorade medvetandet inför en cellgiftsbehandling, och förklarades av läkarna vara ”absolut kliniskt död”. 14 timmar senare vaknade hon upp, efter att hennes söner vägrat tillåta att den livsuppehållande apparaturen stängdes av.
”Ett mirakel”, konstaterade chefsläkaren på universitetssjukhuset där kvinnan vårdades. (France’s Sud Ouest 2010-10-21)

En annan längre kommentar från Jim Lindgren är möjligen representativ för en allmän pesudoskepticism.

”Hur mycket avsaknad av bevis behövs innan man kan säga att ett påstående inte är sant?

Redigerar bort en text om hustomtar

Om jag säger till dig att det inte finns spöken så är inte det en ”tro” eller en ”religion”. Jag vet att att det inte finns spöken.

Jims tvärsäkerhet är pseudoskepticismen i ett nötskal.

Professor Marcello Truzzi som var med och skapade skeptikerrörelsen tog avstånd från organisationen. Han fann att den bestod av falska skeptiker som inte var intresserade av att undersöka sanningen och han myntade pseudoskepticism om denna i grunden ovetenskapliga attityd. Forskningen på det mediala har uppvisat så många exempel på möten med andra sida genom exempelvis Nära döden upplevelser NDU, att dessa sedan länge bevisar något som Jim avfärdar.

Om man hävdar att ateister är troende i samma mening som en religiös person tror på gud, vad kan vi då säga att vi vet? Ingenting. I så fall är allt troende och det finns inget vetande.
Att det inte skulle finnas något vetande är naturligtvis helt orimligt.

Pseudoskepticism använder gärna cirkelresonemang som är en typ av felaktig logisk argumentation av typen ”Om A så B, och om B så A. Alltså A och B”. Hänger man inte med här blir man förvirrad vilket också är pseudikerns syfte. Förvilla. Men en sak har Jim rätt i och det är att ateisten vet inte men hävdar med säkerhet att man vet, att det inte finns någon gud. Denna säkerhet är också uttryck för pseudoskepticism.

Det finns ingenting som tyder på att det finns en högre makt som påverkar skeenden i våra liv, på jorden eller i universum. Åtminstone inte sedan universum skapades. Det finns inte ett enda bevis.
Låt oss anta att en Gud startade allting vid Big Bang och sedan lät saker och ting hända efter noga uttänkt plan, typ ”Gud har gjort så att varje försök att bevisa hans existens kommer att misslyckas”. Hur troligt är detta? Vad är det för en fantastisk varelse som hittar på universum och allt som finns i det och sedan skiter i det?

Jims felslut grundar sig i trosuppfattningar om vad gud är. Han uppvisar förvisso en ganska stor okunnighet i ämnet men jag tro den är vanlig. Jag refererar här till inledningen av min bok Succébo som kom ut 2011.

Den här boken handlar inte om Gud eller gudstro men frågan om andlighet behöver dryftas då den är en betydande del av våra liv. Hinduismens filosofiska grund vilar på om inte ett ifrågasättande så åtminstone en öppenhet för att vi inte vet vem eller vad Gud är (Vedaskrifterna 1500 f. Kr). Denna osäkerhet erbjuder oss att tro på vad och vem vi vill, även ateism.
”Vem kan verkligen veta? Vem vill här påstå det? Varav skapades det? Varav är denna skapelse? Gudarna kom efteråt, då detta universum skapades. Vem kan då veta varav det har uppstått? Kanske formade den sig själv, kanske gjorde den det inte. Detta något som ser ned på den. I den högsta himmelen, endast han kan veta. Eller vet han kanske inte.” (Veda sång) (Slut citat ur Succébo)

Jim fortsätter:
Jag väljer att inte tro att det finns en sådan varelse eller ”högre makt” och jag kallar mig ateist. 

De som inte håller med mig tror i bästa fall på att Gud skapade världen och sedan lämnade det för sitt öde och i värsta fall på att Gud hela tiden påverkar saker som händer i universum, oavsett vilket så saknas bevis.
Jag säger att jag vet att något som vi människor hittat på inte finns, på grund av att bevis saknas. Troende säger att de tror på något som inte kan bevisas.

Även här hemfaller Jim åt beviskrav som ligger utanför hans horisont. Han har inte förstått att även ateismen är en tro som inte går att bevisa.

Jag vill dock pröva att undersöka om gud kan vara metafor för skapandet som sådant. Och detta skapande finns i minsta lilla kryp. Jag håller med Jim att jag tror inte på en övergripande makt som bestämmer. Detta skulle i så fall vara ogudomligt och ett inkräktande på den fria viljan och kreativiteten.

Jag tillämpar samma kriterier för att jag skall bli övertygad om att någonting finns vare sig det gäller tomtar, spöken eller gudar. Det betyder att jag ser på personer som påstår att Gud finns med samma skepsis som en jag ser på en person som påstår att spöken finns. Om detta gör mig ”aggressiv” och ”nedlåtande” och till en ”nyateist” (vad det nu är för något, har aldrig hört det förut), så visst, jag bjuder på det.

Nyateist är detsamma som pseudoskeptikern som är så självsäker att en besserwisser skulle känna sig avundsjuk. Här avfärdas alla slags mediala företeelser utan kunskap om olikheterna i dess fenomen.

Börje Peratt