Baker Boys – helafton med barndomsgänget från Bagis

Baker Boys på Kvarnen 18 okt 2019

13 glada själar uppväxta i Bagis (Bagarmossen) träffades återigen och åter på Kvarnen denna soliga höstdag i oktober 2019. Ja för några av oss blev det en lång helafton. Från Kvarnen till en pub i Söderhallarna, till USINE, en fancy restaurang till ett sista vattenhål, Malmen, där Dag och jag hamnade i meningen med livet.

När vi blir så pass många så hinner man ju inte prata med alla utan det blir med dem man råkar hamna vid. Och denna rapport blir utifrån mitt personliga perspektiv.

Vid bordet på bilden ovan satt jag mellan Björn Karlsson och Janne Ahlén (närmast) och på andra sidan Berra, ”Riddarn” och ”Plingis” närmast kameran. Bortre bordet ser vi ”Inka” och ”Mano” mitt emot varandra. Anders Åberg dold i samspråk med Staffan Löwenborg. Lennart Didrik och Tommy Broäng dolda och längst bort, Dag DiMeo och Hasse Stålhammar. Kenneth ”Kecke” tog bilden.
Det var spännande att prata med Björne och gärna att det leder vidare i gemensamma intressen kring politik mm. Janne Ahlén känd från popgruppen Hounds berättade om hur kärleken och livet utvecklats och även om minnen från idrotten.
Fick höra att Plingis och Tommy var med i en fotoklubb som skulle jubilera och påmindes om min egen karriär som fotograf i unga år. Jodå det fanns en sådan som ledde till publiceringar i Expressen, DN och tidningen Foto vilket utvecklades till bildspelsproduktion, ett media som nu mer eller mindre dött ut.

Så gick vi vidare till Pig and Whistle i Söderhallarna. Mitt i bilden ser vi Björne som fick min senaste bok Mörkrets Furstar och jag hoppas på en återkoppling eftersom det är en liten upplaga gjord för justeringar och förbättringar.

Dino, Kecke, Björne K, Tommy B, Mano (dold) Hasse (Foto BP)

Senare på kvällen satt jag ihop med Hasse, Staffan, Dag och Kecke. Det var dom som under olika perioder kom att stå mig närmast.

Staffan – best buddy – under högstadiet och Dag som jag senare i livet kom mycket nära. Men innan dess var Hasse min bästa polare från 4-5 års ålder till slutet av lågstadiet. Under dessa fem år upptäckte vi Bagis i allt större svängar men det som blev kvällens stora överraskning var då Hasse sa:

Jag kommer ihåg då du fick det där ärret i pannan.

Nu ska man ha klart för sig att jag har ärr i huvudet från ett flertal tillfällen men det som Hasse hänvisade till är det mest spektakulära och allvarliga från 1954. Jag var kanske ännu inte fem år men äventyrslysten och på den tiden byggdes det överallt i Bagarmossen och sprängtråd var ett samlingsobjekt. Vi var på en byggnadstomt där man sprängt sönder ett berg och där det stod en murbrukslave uppställd på en planka för att torka. Jag hade väl sett en sprängtråd och gick under lådan för att hämta den då plankan gav vika och lådan slog mig i bakhuvudet så att jag spräckte skallen mot en vass sprängsten. En fjärdedel av huvudsvålen slets loss och hängde som en mask framför ansiktet och jag såg ingenting eftersom blodet forsade nedför ansiktet.
Jag upplevde att någon lyckades lyfta lådan och sedan få hem mig. Det var en jämnårig kompis som varit med och jag har alltid förundrats över vilka enorma krafter denne person måste ha fått tillgång till men kom inte ihåg vem det var.

Det har nu gått 65 år sedan händelsen och denna kväll fick jag reda på att det var Hasse som var min räddande ängel. Tack Hasse!

Det blev sedan ambulans och en dryg månad på Sös fastspänd i en säng, med armarna låsta och med huvudet fixerat i en ställning. Total orörlighet i ett mörkt rum. Pappa och mamma fick hälsa på en gång i veckan och stå och titta genom ett litet dörrfönster. Och jag minns ledsenheten över att inte kunna höra dem.
Så dessa Baker Boys-möten kan ge mycket till ens egen livshistoria och den gemensamma uppväxten.

Fick också höra historier från andra sidan det vill säga dem som spelade i motståndarlag och när vi möttes i kamper på isen och fotbollsplanen. Fick också höra om Riddarns kamp mot en tuff sjukdom och kunde inte låta bli att informera om dokumentären ”Läkaren som vägrade ge upp” (Streama på Vimeo).


Dag ledde oss vidare till Usine där vi träffade hans vän krögaren Nicola Ingrosso. Denna kväll var det flera som jag inte fick tillfälle att prata med men hoppas få det i kommande Baker Boys-träffar.

Sort tack alla för en trevlig kväll.

Börje Peratt

Annonser

Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat -?

Hjärnans låsning upprepar misstag (Foto Wikipedia)

Fotot refererar till återfallsförbrytare som kan vittna om oförmågan att förändra ett beteende och att ständigt bli bestraffad.

”Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat.” Citatets källa är inte säker men det krediteras Albert Einstein, Anonyma Narkomaner (USA), Max Nordau, George Bernard Shaw, George A. Kelly, Rita Mae Brown, John Larroquette, Jessie Potter m fl.

En fundering är om inte flera kan ha kommit på ungefär samma sak. En annan fundering gäller om citatets begränsning. Empirisk och så kallad ”riktig” vetenskap kan beskrivas som tvångsmässig upprepning. Inom fysiken kan man göra om samma experiment 200 000 gånger för att vara säker på att resultatet inte avviker och vara säker på en slutsats. Vansinne eller ett sätt att kunna kräva otroligt bra betalt för meningslösa eller i alla fall tvivelaktiga krav på forskning?

En annan fundering är om citatet i själva verket inte håller. Vissa moment görs om och om igen ibland lyckas de ibland inte.

Men åter till vilka som står för citatet. Det finns inga dokumenterad bevis för att Einstein skrev eller gjorde uttalandet. Det är listat i ett avsnitt som heter ”Misattributed to Einstein” i den omfattande referensen ”The Ultimate Quotable Einstein” från Princeton University Press. [1]

En matchning finns i en broschyr tryckt av Narcotics Anonymous organization (Narkomaners anonyma organisation) 1981. [2]

”Priset kan tyckas vara högre för missbrukaren som prostituerar för en fix än den är för missbrukaren som bara ljuger för en läkare, men i slutändan betalar båda med sina liv. Galenskap upprepar samma misstag och förväntar sig olika resultat.”

Citatet har även använts av andra tolvstegsorganisationer som Anonyma alkoholister.

Den kontroversiella boken ”Degeneration” av Max Nordau publicerades på tyska 1892 och översattes till engelska 1895. Nordau granskade en mängd olika konstnärers verk och angrep dem som innehöll upprepningar som han menade var en mental defekt hos skaparen. Till exempel kritiserade han Maurice Maeterlincks ”La Princesse Maleine”: [3]

En fundering kring detta är att många skapare upprepar samma tema på olika sätt. Inte minst Ingemar Bergman som i nästan alla sina verk gestaltar egna existentiella konflikter och problematiker från barndomen och relationer. Eller konstnärer som utforskar en form och gör i stort sett samma form med variationer för att kanske upptäcka något nytt.

När George Bernard Shaw recenserade Nordaus text vände han kritiken om repetition tillbaka på författaren och föreslog att Nordau skulle kunna diagnostisera sig som psykiskt vansinnig: [4]

Max Nordaus fann i ”Degeneration” tvåhundra och sextio tusen odödliga ord, som säger samma sak om och om igen.

”Det är som [författaren] vet sättet att driva en tes, men Nordau anser det vara ett symptom på galen ”besatthet” hos konstnären. [Nordaus] budskap till världen är att alla våra karakteristiskt moderna konstverk är symtom på sjukdom hos konstnärerna, och att dessa [förment] sjuka artister själva är symptom på rasens nervösa utmattning genom överarbete.”

”The Psychology of Personal Constructs” av George A. Kelly (1955) innehöll en definition som motsvarade citatet, även om det byggde på andra ord: [5]

”Ur psykologisk ståndpunkt om personliga konstruktioner kan vi definiera en störning om en personlig konstruktion används upprepade gånger, trots att den saknar giltighet.”

En reflektion på detta är hur anorektikern ser på sin kropp som tjock fast alla data och spegelbilden vittnar om motsatsen.

I öppnande av den sjunde amerikanska årliga kvinnokonferensen oktober 1981 framförde Jessie Potter, pedagog och rådgivare i familjeförhållanden, ett tal som innehöll ett tematiskt relaterat ordspråk: [6]

”Om du alltid gör det du alltid har gjort, får du alltid det du alltid har fått.” (Jessie Potter)

Samuel Beckett, vinnare av Nobelpriset i litteratur, erbjöd 1983 också ett motsatt perspektiv i sitt arbete ”Worstward Ho”: [7]

”Allt gammalt. Inget annat någonsin. Någonsin försökt. Har någonsin misslyckats. Spelar ingen roll. Försök igen. Misslyckas igen. Misslyckas bättre.” (Samuel Beckett)

I januari 1986 delade den Emmy-vinnande skådespelaren John Larroquette, stjärna i TV-komediserien Night Court, definitionen under en intervju: [8]

”Vansinne är upprepningen av samma handling som förväntar sig olika resultat. Precis som att hoppa ut ur en 40-vånings byggnad, bryta varje ben, spenderar sex månader på sjukhuset, gå tillbaka till samma byggnad, upp till 39:e våningen, hoppa och förväntar sig att det ska bli annorlunda. Det är aldrig annorlunda. ”

I april 1986 innehöll en opinionsartikel av Baltazar A. Acevedo Jr i ”The Dallas Morning News” i Texas citatet: [9]

”… En galning definierad som en process genom vilken en individ eller ett system gör någonting om och om igen på samma sätt, men ändå förväntar sig olika resultat. Att fortsätta granska och ta itu med problem i vårt samhälle utifrån etniska perspektiv, istället för mänskliga, är överväganden galet och det ger bara ett resultat: Det kommer att leda till polariseringen som är standard för paranoida samhällen.”

Ytterligare en reflektion. Alla som idrottar vet att vissa moment utförs på nästintill samma sätt och i vissa fall lyckas de i andra fall inte. Ibland leder det till kantboll in ibland ut. Skillnaden på framgång kan vara hårfin och turlig. Ett looserbeteende definieras ofta som att upprepa ett beteende som alltid leder till misslyckande. Å andra sidan är det vad träning handlar om, att upprepa ett moment tills det lyckas. Det som Shaw är inne på- ”Försök igen!” Namnet på en kommande bok.

Börje Peratt

Referenser:

Citat är hämtade från Quoteinvestigator

  1. 2010, The Ultimate Quotable Einstein, Edited by Alice Calaprice, Section: Misattributed to Einstein, Quote Page 474, Princeton University Press, Princeton, New Jersey. (Verified on paper)
  2. 1981, Narcotics Anonymous Pamphlet, (Basic Text Approval Form, Unpublished Literary Work), Chapter Four: How It Works, Step Two, Page 11, Printed November 1981, Copyright 1981, W.S.C.-Literature Sub-Committee of Narcotics Anonymous], World Service Conference of Narcotics Anonymous. (Accessed at amonymifoundation.org on October 3, 2011; website has been restructured; text is available via Internet Archive Wayback Machine Snapshot January 1, 2013 link PDF of pamphlet link
  3. 1895 Copyright, Degeneration by Max Nordau (Max Simon Nordau) (Translated from the Second Edition of the German Work), Quote Page 238, D. Appleton and Company. (Google Books Full View) link
  4. 1895 July 27, Liberty, Volume 11, Number 6, A Degenerate’s View of Nordau by Bernard Shaw, Quote Page 2, Column 1, Published by Benj. R Tucker, New York. (Reprint in 1970 by Greenwood Reprint Corporation, Westport, Connecticut)(HathiTrust Full View) link
  5. 1955, The Psychology of Personal Constructs by George A. Kelly, Volume 2: Clinical Diagnosis and Psychotherapy, Quote Page 831, Published by W. W. Norton & Company, New York. (Verified on paper)
  6. 1981 October 24, The Milwaukee Sentinel, Search For Quality Called Key To Life by Tom Ahern, Quote Page 5, Column 5, Milwaukee, Wisconsin. (Google News Archive)
  7. 1983, Worstward Ho by Samuel Beckett, Quote Page 7, Grove Press Inc., New York. (Verified with scans)
  8. 1986 January 5, The Sydney Morning Herald, Television with Jacqueline Lee Lewes: From drugs, drink to… Night Court: ‘Confessions of an Emmy Star, Quote Page 31, Column 3, Sydney, New South Wales, Australia. (Newspapers_com)
  9. 1986 April 25, The Dallas Morning News, Leadership Beyond Ethnicity Should Be Goal of Dallasites by Baltazar A. Acevedo Jr., Dallas, Texas. (NewsBank Access World News)

Musiken min religion – den strömmar genom Voice


Musiken är universums språk, den går genom alla former och faser och är oändlig. Vår son Kim sade en dag, – ”Pappa jag skulle inte klara mig utan musik”. När han förstod att jag fick stimpengar på musik jag komponerat gick han till pianot och skapade nytt. Ur pianot flödade toner som jag aldrig hört tidigare. Sättet han spelade på, hur han behandlade varje ton var magisk. Och detta på ett piano som jag trodde jag hade hamrat sönder.
Einstein geniet bakom relativitetsteorin: den speciella och allmänna teorin var ”beroende” av musik. ”Livet utan att spela musik är otänkbart för mig”, förklarade han. ”Jag lever mina dagdrömmar i musik. Jag ser mitt liv när det gäller musik … Jag får mest glädje i livet ur musik.” (länk)
När jag sitter och skriver blir ofta artisterna som uppträder i Voice min inspiration. Visst det är mycket känt och gamla pärlor men också nytt som man kanske aldrig hört förut särskilt om det rör folksånger från aktuella länder. (Voice på Youtube)
Programmet som nu finns över hela världen grundas på den holländska förlagan The Voice of Holland och syftar till att hitta en ny talang bland aspirerande sångare från 15 års ålder och upp genom provsjungning inför publik. Artisterna kastar sig ut i en form av audition inför en jury som sitter med ryggen mot dem och ska bedöma deras röster inte deras utseende. I detta ligger också en spänning. Artisterna kan uppträda utan att begränsas av hur de uppträder och de bästa ger verkligen allt. Tack vare att formatet spridits i hela världen kan man även njuta av Voice från länder som Kina, Korea (ta fram näsduken), Filipinerna, Norge, Ukraina osv. Att se juryn reagera på rösterna är också fascinerande.
Så tack Voice

Börje Peratt

Livet är en fest

Avsnitt 9: ”Det var inte så mycket musik längre, utan det var mer stalinister och KFML-are som styrde det hela” – Pugh Rogefeldt. Foto: Sveriges Radio

Sveriges Radiolegenden Stefan Wermelin har sammanställt 1960- och -70 talets mest centrala musikhändelser i programserien Livet är en fest.

Wermelin fortsätter också framåt till modern tid i den svenska musikhistorien som torde tillhöra motsvarande framgångsvåg som någonsin sim- och tennisundret och andra stora internationella svenska framgångar.

Det är en presentation och en djupdykning som heter duga och ger oss 70 timmar om den svenska rockhistorien, berättad av artisterna som var med. Undertecknad har också en roll i detta i avsnitt 9, Vem kan man lita på.

Proggen växte fram i symbios med ett växande politiskt intresse. Men politiken, som varit en naturlig del av proggen, tog snart över. Kanske kom den till och med att kväva den musik den sporrat.

I detta avsnitt av Livet är en fest hör du: Mikael Wiehe (Hoola Bandoola Band), Björn Afzelius (Hoola Bandoola Band), Anders Lind, Börje Peratt, Leif Nylén (Gunder Hägg, Blå Tåget), Tore Berger (Gunder Hägg, Blå Tåget), Torkel Rasmusson (Gunder Hägg, Blå Tåget), Lennart Wretlind, Janne Forssell, Kjell Alinge, Turid Lundqvist, Claes af Geijerstam (Ola & The Janglers), Sture Karlsson, Tija Thorpe, Magnus Uggla, Tomas Ledin, Channa Bankier, Kaya Ålander (Röda Bönor).

Det är inte utan en tår i ögat som dessa minnen spelas upp.

Tack Stefan!

Börje Peratt

peratt.com

Naturkatastrof i Värtan


Häromdagen då värmeböljan åter slog till med 28 grader i luften cyklade vi ned till Värtan för att ta ett dopp. Det var en dag då badstranden borde vara full av barnfamiljer. Men det såg märkligt nog halvtomt ut. Vi tog oss ut till vår bergknalle och förberedde oss för ett välkommet bad. Vi har flytt hit för att undvika den ökande mängden alger. Så det har varit normalt sett ganska fritt från alger och växtlighet men nu en nästintill ogenomtränglig meterhög sörja av ljusgrön algväxt. Hur hade det kunnat ske och så snabbt?

Jo försommaren var varm men det har den varit förr.

Jag minns hur motsvarande algväxt uppstod för 20 år sedan i vår favoritvik utanför Svartsö (Stockholms mellanskärgård) efter att mellanskarven tagit över en ö där. Men här i Värtan?

Vi lade oss på vår bergknalle och så säger Ritva vad är det där? Jag reser mig upp och spanar över vattnet. Det ser ut som ett par hundra meter långt svall som närmar sig. Men det är något som inte stämmer. Plötsligt ser vi att det alldeles ovanför ytan flyger en utsträckt flock fåglar. Flera hundra djur i samstämd attack mot vaddå. Så inser jag att det är den ökända kinesiska mellanskarven. Och talar om för Ritva att det är så de jagar fisk. Inte visste jag att de fanns här i Värtan. En badande granne informerar då om att ”jodå de har tagit över minst en ö. Du ser den därborta, den vita spökön. Den började bebos för kanske 10 år sedan. Man uppskattar det till 500 exemplar idag.”

Okej då förstår jag varför människorna vid badet klagat på växtligheten i vattnet och varför sportfiskarna inte längre får fisk i Värtan.

Jag är dock mer fascinerad av att för första gången se hur samstämt och effektiv denna flock jagar. Sveper över vattnet, skrämmer upp och ringar in fisken.

Mellanskarv jagar

Skarven är en ekologisk katastrof (Piteå tidning)

Med vetskap om att mellanskarven konsumerar mellan 400-800 gram fisk om dagen och att den kan glufsa i sig en stor gädda kan man räkna ut att denna flock, lågt räknat 300 djur, åderlåter Värtan på 150-200 kilo om dagen. På ett år blir det 50 ton fisk. 50 000 kilo! På tio år blir det 500 ton! Skulle vi räkna på 500 djur blir det naturligtvis avsevärt mer.

Eftersom mellanskarvens träck är den i särklass mest högoktaniga kan vi räkna ut att när en stor del av detta träck hamnar i vattnet, trots att det också naturligtvis är orsaken till träd-döden på de öar den tar i besittning, så sprider den stora mängder gödsel och orsakar övergödning i vattnet. Bottendöden kring dessa öar kan sträcka sig kilometervis åt alla håll. Och då tar algerna över.
Det kan tyckas märkligt att: EU ligger bakom Östersjöns bottendöd-rekord.

Konsekvenserna av mellanskarvens jakt blir att först ryker små och mellanstorlekarna av abborre och gädda och naturligtvis även gösen, därefter vitfisken som är andra fåglars föda. Så mellanskarven tränger efterhand ut annan sjöfågel. Havsörnen är väl den enda som gynnas av mellanskarvbeståndet.

Hur Nordens värsta inkräktare fridlystes
När vi blev medlemmar i EU var det just EU som fridlyste fågeln och den ökade från 2000 exemplar i Kalmarsund till idag kanske en miljon fåglar i Östersjön och Nordens vatten. Tillsammans med sälen har den minskat fiskebeståndet till katastrofnivåer och vi uppmanas sedan i år att inte fiska vår tidigare vanligaste matfisk abborre och gädda.

Vilka försvarar då denna miljökatastrof? Märkligt nog är det ornitologerna. De har kämpat för att få fågeln fridlyst. EU, Ornitologer och Naturvårdsverket tar död på Östersjön.

Den senfärdiga nordbon åtlyder EUs lagar och ser på då katastrofen sker.
I min värld skulle man nattetid lägga ett stort nät över dessa öar, fånga in alla djur och avliva dem.

En statlig myndighet, SLU, har fått i uppdrag av EU att inventera invasiva djur i Sverige.. Eftersom mellanskarven är skyddad av EU vågar de väl inte ta upp den problematiken. Då återstår civilt motstånd alternativt ett dött hav.

Börje Peratt

Utflykt till Sandemars naturreservat


Pingsthelgen 2018 besökte vi Sandemars naturreservat under guidning av Kersti Wistrand som kan mycket om blommor och växter.

Kersti hade för föreningen Humanism & Kunskap skrivit en pingsthälsning med bilder från detta område och vi bad nu Kersti guida oss, Ritva och mig.
Det blev en heldag och några minnesbilder nedan.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tack Kersti för en underbar dag

Börje Peratt

Att förlora sitt barn


Beskedet om Tim Avicii Bergling var i sann mening förkrossande. Min under många år mycket nära vän, fadern, genomgår nu något som är så fruktansvärt att jag bara kan föreställa mig uttrycken.

Familjen har bett om att inte bli störda men jag kan efter två dagars chock inte låta bli att uttrycka min medkänsla. Jag beklagar Claes, förstår inte hur du ska uthärda detta. Jag skänker mina kondoleanser till hela din familj och kan bara be för att ni någonstans kan återfinna en plattform i all den kärlek som nu visas av fans och kollegor.

Alla som pratar om Tim ger uttryck för vilken fantastisk människa och talang har var och jag får direkt upp tanken om att ”Gud tar hem sina finaste änglar först”.

Varje förälder känner nog instinktivt att det värsta som kan hända är att förlora sitt barn. Sorgen och smärtan blir outhärdlig.

Mitt sätt att hantera detta olycksaliga bud är att reflektera över min historia alltsedan barndomen.

Vår kära Astrid Lindgren skrev en dikt efter en sömnlös natt, här ett utsnitt:

Och så alla barnen, alla alla barnen,
dem skulle jag gråta över allra mest.
Ja, vore jag Gud så skulle jag gråta så mycket över barnen,
för inte hade jag väl tänkt att de skulle få det så här.

I kraft av min ålder (snart 69) har jag kunnat se barn och unga i min närhet gå under. Trots att de befunnit sig i framgång och kan man tycka lycka så blir hotbilden på något sätt som en djävulsk dimma knappt synbar och ändå så bedräglig.

Denna fortsatta text handlar således inte alls om Tim eller hans historia utan är bara en undran över vad vi eventuellt kan göra för att se hotbilder och kanske kunna göra något.

I min ungdom, för över 50 år sedan, föll några kompisar offer för droger, t o m unga elitidrottare som ”prövade” och blev fast. Spriten orsakade haverier men oftast på annat sätt än narkotika. Rattfylla, olycka och dödskörning berodde ju på ett omintetgjort omdöme emedan överdos av narkotika i sig var dödsbringande. Det var för djävligt att se människor försvinna så lättvindigt. 1960-talet var ju ”frihetens” flower power och farorna skrattades bort.

Förvillelser i yngre år kan registreras på kontot av oförståelse och lust att bli befriad från hämningar. Men om det leder till ett kroppsligt och psykiskt förfall … Vi kan nå insikt den hårda vägen vilket bestämmer hur vi fortsättningsvis förhåller oss till genvägar.

Livet bjuder också på akuta svåra emotionella tillstånd då allt tycks falla. När det drabbade mig var jag elva och ville inte leva längre. Jag har hört om åtminstone två unga människor i min närhet ta sina liv efter spruckna kärlekshistorier. Kanske var det inte meningen men försöket, som kan ha varit ett rop på hjälp, ”lyckas” därför att berusningen påverkat handlingsförmågan.

Trots olika hotbilder så måste föräldern låta barnet pröva sina vingar och ibland tvingas på avstånd följa barnet på dess egen vingliga upptäcktsfärd.

Känslan av otillräcklighet och vanmakt när barnet drabbas av något illa kan vara värre än om man själv skulle drabbas. Och det sker utan att vi tycker oss kunna ingripa.

Jag har även haft hand om barn som förlorat sina föräldrar som i desperation över förändrade levnadsvillkor ändat sina liv.

Den vuxne som i vardagen utsätts för svåra krav och i en långvarig anspänning står till slut med näsan mot väggen och man tappar man förmågan att lösa de enklaste uppgifter. Det som varit lustfyllt kan övergå i nedbrytande ångest. Det är inte ovanligt att man försöker självmedicinera bort tillståndet och risken med det är att det går för långt. Här kan närstående vara nästintill chanslösa. Visst vi borde kanske se signalerna och larmklockorna då folk är på väg in i väggen. Men vad göra? Särskilt om det drabbar läkare och personal, oftast kvinnliga, i sjukvården. De borde ju veta? Och vi har sett alltför många stjärnor som gått under trots överinseende av läkare. Vad är det då som går fel?

Utan att här göra någon djupdykning i olika analys- behandlingsmetoder har jag ändå några funderingar över tillstånd och möjliga tillvägagångssätt.

1. En hjärna som kollapsat av stress och långvarig belastning är livsfarlig för beslutsfattande. En sådan människa är i praktiken kanske utan att veta det suicidal och behöver total vila och maximal närhet av en kompetent och kärleksfull omgivning.

2. Extrem alkoholförtäring eller narkotikabruk belastar både kropp och hjärna och riskerar organen med en rad sjukdomar. Det kan påverka omdömet och orsaka destruktiva beslut. En sådan människa behöver komma in på avgiftning, rehab och dessutom en uthållig terapi. De flesta får återfall och måste få stöd i att – försöka igen.

3. Staketet. En människa som drivit in sig i en rigid världsbild och inte klarar av att var öppen för andra perspektiv riskerar att aldrig se möjligheterna. Mina erfarenheter av människor som stänger in sig bakom staketet är att de stundtals kan visa upp mycket fina och vackra karaktärsdrag men så fort deras världsbild hotas backar de innanför staketet, låser grinden och ägnar sig åt det mest självdestruktiva. Detta blir på sikt förödande för relationer, hälsa och liv.

De tre nämnda problematikerna, hur olika de än är, kan vara jämförbara då samtliga är nedbrytande för hjärnan och den mentala förmågan. Droger riskerar sabotera personligheten och livet blir en enda lång räcka lögner och falskhet. Ändå hyser jag kanske minst hopp för dem som stängt in sig innanför staketet. Det krävs mirakel för att lämna det fängelset.

Börje Peratt